Språket gör Pippi till rebell

När Pippi Långstrump har flyttat in i Villa Villekulla dröjer det inte länge innan hon möter grannbarnen Tommy och Annika. Första dagen lagar hon pannkaka, ger dem presenter och berättar om Brasilien, ett land där invånarna går omkring med äggula i håret. Andra dagen ger de sig ut på skattjakt. Pippi hittar en rostig plåtburk – ett riktigt fynd. Hon konstaterar att hon med fog kan kalla sig sakletare.

Astrid Lindgren var en av svenskans främsta ordsmeder. Sakletare dyker upp bara några sidor in i Pippi Långstrump från 1945. Därefter expanderar hennes språkliga universum bok för bok. Egna skapelser som nuffreri, russinskrynklare, pilutta, spunk och åskvädersbarn förflyttar än i dag många läsare direkt till Astrid Lindgrens värld.

Som författare var Astrid Lindgren själv en sakletare. Hon fångade upp språkliga fenomen och använde dem för att ge berättelserna lyster. I Emil i Lönneberga märks dialektalt färgade stavningar som söppe, mysse och barna, i Rasmus på luffen myllrar det av ålderdomliga ord som förlustig, fjät och därstädes, i Bröderna Lejonhjärta finns vardagliga ord och stavningar som doningar och lessen, och i Ronja Rövardotter kryllar det av innovationer som pipsvängen, vårskrik och pintjockt.

Med Pippi Långstrump skapade Astrid Lindgren en språklig äventyrare som i år fyller 75 år.

I detta nummer berättar Lena Lind Palicki om hur Pippi Långstrumps frimodighet gjorde henne till en rebell. Revolten mot vuxenvärldens normer återspeglas i språket. Upprorsmakaren Pippi Långstrump duar, blåljuger, ordvitsar och tolkar retoriska frågor bokstavligt. Den språkliga uppfinningsrikedomen bidrog i allra högsta grad till att hon blivit en av den svenska litteraturens mest älskade figurer.

Det här pintjocka numret av Språktidningen är på hela 100 sidor. Vi bjuder på extra nuffrerier i form av korsord, kviss och sudokun. Sakletare som finner de rätta lösningarna kan vara med och tävla om 25 fina priser. Trevlig sommar!