Låt uttalet sjunga ut!

Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.

August Strindberg fick till en pangstart med Hemsöborna, och meningens kvaliteter har analyserats på både längden och tvären. Själv menar jag att den är särskilt medryckande när den läses högt, när konsonanter och vokaler förenas med den svenska, sjungande intonationen. Dessutom är det inte ett enda onödigt ord.

Jag tror att mycket få svenskar känner dragning att förändra uttalet på något av orden därför att det ”känns utländskt”. Men om vi lämnar den ekvilibristiske August Strindbergs text så går det ganska lätt att se att just sådan ”utländskifiering” har angripit den talade svenskan.

Har ni hört att en del människor uttalar företagsnamn som Facebook, Twitter och Instagram med överdrivet engelskt uttal. Är det så att många anser att det blir lite tjusigare om man ”bryter på engelska” fast det är svenska man talar?

Varför störs jag av det här? Ja, det kan ju vara en grinig läggning i största allmänhet, men jag tror att det är mer än så. Dels tycker jag att svenska språket kan vara njutbart att höra; när jag lyssnar på bokuppläsningar i radio händer det att jag fångas av enskilda ord, vokaluttal, pauser och betoningar. Självklart förstår jag att avsikten är att jag ska ta till mig innehållet, men nu är det på det viset att jag går i gång på exakt och sensuellt uttalad svenska. (Är jag onormal, doktorn?)

Ian Wachtmeister var rikskänd, långt innan han blev partiledare för Ny demokrati. Ändå har jag hört en rad offentliga röster uttala hans namn som om han var läderklädd officer i det forna Tyskland. Släkten Wachtmeister uttalar sitt namn ”vacktmejster” och det finns ingen anledning för oss andra att understryka att något är främmande genom att framställa det som osvenskt. Även den kontroversielle moderate politikern Hanif Bali har fått finna sig i att hans efternamn ofta ”förfrämligas” trots att han själv uttalar det med samma a-ljud som i farlig.

Sandrew hette en betydande film- och teaterkoncern i Sverige med anor från 1930-talet. Grundaren Anders Sandrew gjorde faktiskt skäl för epitetet nöjeskung; han drev biografer och teatrar och producerade filmer under flera decennier. 2011 dog det sista av Sandrew-imperiet och det blev en nyhet. Men döm om min blodtryckstopp när jag på nyheterna fick höra namnet uttalades så att det rimmade på det engelska namnet Andrew.

I Sverige har vi haft internet i över 20 år. Det är inte många som säger world wide web längre, men ordet webben är ju etablerat. Tillhör du dem som uttalar det med ”engelskt w”, alltså ”ouebben”? Usch. När vi är i Sverige och talar svenska, låt oss då göra det fullt ut!

Ekan plaskade fram genom holmar och skär, medan alfågeln gäckade bakom kobbarna och orren spelade inne i granskogen; det gick över fjärdar och strömmar tills mörkret föll och stjärnorna tågade opp.

Staffan Dopping är kommunikationskonsult och tidigare journalist, bland annat på Sveriges Radio.