Och det är inte alls så enkelt i svenskan
Svenskans och inte är så tydligt som många tror. Det bedrägligt enkla ordet kan fylla en mängd olika funktioner, skriver Sara Lövestam.
Bild: Anna-Lena Ahlström
”Ehh, det blir väl äckligt”, säger min kompis när jag berättat att jag till frukost äter smörgås och yoghurt.
Vi pratar bantuspråket luganda när jag berättar det, och orden jag valt är omugaati (’bröd’) ne (’och’) yogati (’yoghurt’).
Efter ett tag framgår det att hon trott att jag häller yoghurten på brödet. I stället för ne borde jag ha valt ate, era eller kwossa. Inte misstänkte jag när jag började lära mig detta språk att en så enkel glosa som ’och’ skulle vara så mödosam att behärska!
Det visar sig att svenskans och inte är så tydligt som man kan tro; det bedrägligt enkla ordet kan fylla en mängd olika funktioner.
”Jag jobbar med företag och myndigheter” betyder att man ibland jobbar med företag och ibland med myndigheter, medan ”jag jobbar med nål och tråd” betyder att man arbetar med båda samtidigt. ”Jag ska prata med min mamma och pappa” betyder att man ska prata med två personer, medan ”jag ska prata med min vän och mentor” betyder att man ska prata med en.
”Och är en konjunktion, som vi placerar mellan två enheter av samma sort”
”Efter städdagen samlas vi och äter korv och bröd och pannkakor och sylt” fungerar, särskilt i talspråk, utan att ett förtydligande behövs att korven ska läggas i brödet och sylten på pannkakorna. Och:et mellan korv och bröd fungerar här som ett ’med’, medan och mellan bröd och pannkakor fungerar som ett ’plus’ eller ’dessutom’.
Och är en konjunktion, som vi placerar mellan två enheter av samma sort. Vi kan till exempel sätta ordet mellan två adjektiv: röd och vit. Vi kan sätta det mellan två verb: samlas och äter, eller mellan två nominalfraser: en ilsken medarbetare och kopiatorn som förtörnade honom. Grammatiskt är det ganska strikt: man kan inte sätta och mellan ord av olika ordklasser (ryggsäck och röd) eller mellan en huvudsats och en bisats (jag bakar och när du inte är hemma).
Semantiskt är däremot vårt svenska och både böjbart och elastiskt! Eller ett grovt verktyg, beroende på hur man ser det.
Vi kan använda det för att binda ihop saker som förekommer tillsammans: Roy och Roger.
Vi kan binda ihop upprepningar med det: Jag sprang och sprang.
Vi har det till att addera information: Till slut dök han upp, och han var hungrig.
Vi kan också använda det för att visa att något sker samtidigt: De dansade och log.
Eller att något sker efter något annat: Hon kom in och satte sig.
Men också för att signalera ett spektrum mellan ytterligheter: I koja och slott.
Eller förmedla kontrast: Jag blottade mig och hon rörde inte en min.
Vi använder alltså ett och samma ord i vitt skilda situationer. I andra språk kan vårt och behöva översättas till motsvarigheten till med, dessutom, tillika, respektive, plus, sedan, samtidigt, men, men också, från-till – eller till ett ingenting, som när ”jag sprang och sprang” blir till motsvarande ”jag sprang sprang”. När vi säger ”vi ska gå dit och äta bönor och fläsk och dansa – och det är inte allt” måste man i somliga språk säga ”vi ska gå dit, sedan äta bönor med fläsk, dessutom dansa – men det är inte allt”.
Till och med i engelskan, där användningen av and verkligen liknar svenskans användning av och, kan man ändå hitta tillfällen då ett svenskt och inte håller för en direktöversättning. Jag sitter och läser låter sig inte översättas till I sit and read.
Kanske känner du vid det här laget som jag, kära läsare, att det inte alls är lugandan som är orimlig utan svenskan, som låter ett så centralt ord komma undan med så många skilda betydelser.
Eller så känner du bara: Och?
Sara Lövestam är författare och föreläsare.
Läs fler krönikor av Sara Lövestam:
Ett smörgåsbord av mackor
Språkbadet stänker på dig som läser
Läsarna säger ifrån på skarpen
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
”Ehh, det blir väl äckligt”, säger min kompis när jag berättat att jag till frukost äter smörgås och yoghurt.
Vi pratar bantuspråket luganda när jag berättar det, och orden jag valt är omugaati (’bröd’) ne (’och’) yogati (’yoghurt’).
Efter ett tag framgår det att hon trott att jag häller yoghurten på brödet. I stället för ne borde jag ha valt ate, era eller kwossa. Inte misstänkte jag när jag började lära mig detta språk att en så enkel glosa som ’och’ skulle vara så mödosam att behärska!
Det visar sig att svenskans och inte är så tydligt som man kan tro; det bedrägligt enkla ordet kan fylla en mängd olika funktioner.
”Jag jobbar med företag och myndigheter” betyder att man ibland jobbar med företag och ibland med myndigheter, medan ”jag jobbar med nål och tråd” betyder att man arbetar med båda samtidigt. ”Jag ska prata med min mamma och pappa” betyder att man ska prata med två personer, medan ”jag ska prata med min vän och mentor” betyder att man ska prata med en.
”Och är en konjunktion, som vi placerar mellan två enheter av samma sort”
”Efter städdagen samlas vi och äter korv och bröd och pannkakor och sylt” fungerar, särskilt i talspråk, utan att ett förtydligande behövs att korven ska läggas i brödet och sylten på pannkakorna. Och:et mellan korv och bröd fungerar här som ett ’med’, medan och mellan bröd och pannkakor fungerar som ett ’plus’ eller ’dessutom’.
Och är en konjunktion, som vi placerar mellan två enheter av samma sort. Vi kan till exempel sätta ordet mellan två adjektiv: röd och vit. Vi kan sätta det mellan två verb: samlas och äter, eller mellan två nominalfraser: en ilsken medarbetare och kopiatorn som förtörnade honom. Grammatiskt är det ganska strikt: man kan inte sätta och mellan ord av olika ordklasser (ryggsäck och röd) eller mellan en huvudsats och en bisats (jag bakar och när du inte är hemma).
Semantiskt är däremot vårt svenska och både böjbart och elastiskt! Eller ett grovt verktyg, beroende på hur man ser det.
Vi kan använda det för att binda ihop saker som förekommer tillsammans: Roy och Roger.
Vi kan binda ihop upprepningar med det: Jag sprang och sprang.
Vi har det till att addera information: Till slut dök han upp, och han var hungrig.
Vi kan också använda det för att visa att något sker samtidigt: De dansade och log.
Eller att något sker efter något annat: Hon kom in och satte sig.
Men också för att signalera ett spektrum mellan ytterligheter: I koja och slott.
Eller förmedla kontrast: Jag blottade mig och hon rörde inte en min.
Vi använder alltså ett och samma ord i vitt skilda situationer. I andra språk kan vårt och behöva översättas till motsvarigheten till med, dessutom, tillika, respektive, plus, sedan, samtidigt, men, men också, från-till – eller till ett ingenting, som när ”jag sprang och sprang” blir till motsvarande ”jag sprang sprang”. När vi säger ”vi ska gå dit och äta bönor och fläsk och dansa – och det är inte allt” måste man i somliga språk säga ”vi ska gå dit, sedan äta bönor med fläsk, dessutom dansa – men det är inte allt”.
Till och med i engelskan, där användningen av and verkligen liknar svenskans användning av och, kan man ändå hitta tillfällen då ett svenskt och inte håller för en direktöversättning. Jag sitter och läser låter sig inte översättas till I sit and read.
Kanske känner du vid det här laget som jag, kära läsare, att det inte alls är lugandan som är orimlig utan svenskan, som låter ett så centralt ord komma undan med så många skilda betydelser.
Eller så känner du bara: Och?
Sara Lövestam är författare och föreläsare.
Läs fler krönikor av Sara Lövestam:
Ett smörgåsbord av mackor
Språkbadet stänker på dig som läser
Läsarna säger ifrån på skarpen
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
