Det är noga med cerise
Jag började läsa på Kungliga tekniska högskolan, KTH, i Stockholm 1985. Jag ville bli flygingenjör. Eller egentligen ville jag bli arkitekt, men min bror övertalade mig att välja något annat. Jag hann läsa där i två år, innan jag efter en del olika turer hamnade på Stockholms universitet för att läsa nordiska språk.
Från tiden på KTH har jag många glada minnen. Jag minns till exempel färgerna som användes för att markera vilken inriktning man valt. Vi som läste om flyg, skepp och andra farkoster hade blå färg. De som läste fysik hade orange, kemisterna gul och maskinteknologerna vinröd. Den sistnämnda var det noga med: inte röd, utan vinröd. Men mest bestämda av alla var de som läste datateknik, för de hade färgen cerise. Inte rosa, inte skär, inte röd. Det heter cerise!
I detta nummer skriver lingvisten Susanne Vejdemo en artikel om färgord. Den handlar bland annat om att rosa numera nästan har trängt ut skär och ljusröd, ord som användes oftare förr för att beteckna delar av en och samma färgrymd. Men just cerise verkar ha funnit sin plats – bland både yngre och äldre talare – som benämning på den mörkare rosa rymdsektionen.
Teknologen Viking Edström, i cerise overall, får illustrera artikeln. Att det blev just cerise färg för dem som läser datateknik bestämdes 1983, året då datalinjen inrättades på KTH. Också i Lund är overallerna rosa, men färgen ska enligt reglementet stavas ”råsa”.
Att KTH valt att kalla sin färg cerise och inte rosa skulle kunna beror på att rosa är en laddad färg. Men kanske är det enklare och mindre politiskt korrekt än så. Cerise är helt enkelt ett ovanligare färgord, och passar bättre in i det studentikosa språket. Man går också på gasque och squtt, inte på fest eller kalas. Orden ska stavas på ett sätt som ger dem en ålderdomlig och högtravande karaktär.
En som var med då färgen cerise fastslogs berättar att valet stod mellan brun, turkos och rosa. Men rosa ansågs barnkammarartad: ”En teknolog av mer konstnärlig ådra fann då att man kunde skapa en djupare färg och en rödare ton i rosa, nämligen cerise. Beslutet om att välja cerise bifölls med stormande applåder”.
Jag minns att allt detta var lockande och roligt när jag började läsa: den studentikosa stavningen och färgkoderna. Och som du kanske märker är jag rätt förtjust i det än i dag.
