Katten vad alla missar snackar!

Redan Charles Darwin intresserade sig för kattens läten. När han 1872 listade olika typer av läten var det spinnandet som han var mest nyfiken på. Skälet var att katter spinner både på in- och utandning. Sedan dess har forskare då och då studerat kattens olika ljud. Men trots att katter och människor levt sida vid sida i omkring tiotusen år vet vi ganska lite om hur de kommunicerar. Än mindre vet vi om vad de faktiskt ”säger”.

Susanne Schötz, docent i fonetik vid Lunds universitet, har de senaste åren genomfört en rad forskningsprojekt där hon kartlägger kattens läten. I boken Kattens hemliga språk delar hon med sig av sina fynd – men det är också en bok som skildrar kattens beteende och samspel med människan.

Katter är ofta ganska förutsägbara. Det finns tydliga mönster i deras beteende. Dessa mönster bidrar till att skapa sammanhang som gör vissa läten lätta att tolka, som Ge mig mat nu! från en högljutt jamande katt som parkerat vid matskålen, till ett miss(!) nöjt Klappa mig! riktat till en person som just puttat bort katten ur knät.

Även om det ibland inte är så svårt att knäcka koden till kattens uttryck, påpekar Susanne Schötz att det snarast handlar om försök att fånga betydelser. Lätena går inte att överföra till mänskligt språk på samma sätt som svenskans lök kan översättas till sipuli på finska. I kattens kommunikation finns bara här och nu, och inget i förmiddags eller väster om Övertorneå. Det går att lära katten vad som händer varje gång någon ropar Dags för middag, Murre! Men det går inte att lära katten att dags är ett adverb, för en preposition och middag ett substantiv.

Allt tyder också på att det finns ett givet antal läten.  Katten kan inte utvidga sin repertoar av ljud på samma sätt som vi kan utöka vårt ordförråd. Med det i åtanke tipsar Susanne Schötz kattägare om hur de blir bättre på att tolka kattens läten och beteenden. Samma ljud kan nämligen betyda olika saker i olika situationer.

Susanne Schötz har skrivit en bok som spinner av både kärlek och kunskap. Hon kombinerar forskarens kärva vetenskaplighet med katt vännens oförblommerade entusiasm. Och det förtjänar förstås ett mjau av förtjusning.