Femtielva formidabla formexperiment

I femtielva versmått tar sig språkvetaren Lars Melin an Sten Selanders klassiska dikt Spela kula med lika delar lust och logik. Rim ska snickras ihop, rytmen hyvlas till, stavelser ­anpassas med tumstock och innehållet kapas ­eller förlängas efter versmåttets krav. ­Haiku? Javisst! Fornyrdislag? Jorå! Sonett? Självfallet! Sapfisk strof? Jojomensan! Gangsterrap? Ja, faktiskt! Allt bankas till, skruvas åt och sandpappras lika ändamålsenligt i den melinska poesiverkstaden. I utforskandet av relationen mellan form och innehåll verkar han ha haft riktigt roligt.
En enda dikt är inte bara en upptäcktsfärd till versmått från förr och nu. Det är också en snabbkurs i lyrikens stilideal. Lars Melin hinner dessutom gå igenom vad forskningen säger om hur diktens form påverkar upp­levelsen för publiken.
Den här boken är tveklöst en smaksak. Alla kommer inte tycka att den är lika underhållande som författaren gör. Men i all sin tillkrånglade enkelhet är detta ett formidabelt formexperiment.

Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.