Bokslut över skriftens revolutioner
Anders Svensson har läst Författarens hand av Thomas Götselius (Glänta).
Bild: Istockphoto
Vem behöver en penna? undrade Steve Jobs när Apple lanserade den smarta mobilen Iphone 2007. I stället var det dags att träda in i tummarnas tid. Till skillnad från pennan fanns tummarna alltid med, risken för att dom skulle slarvas bort var obefintlig och dessutom var dom så mycket bättre att peka med. Tummarna var enligt Steve Jobs helt enkelt det lika bärbara som ständigt medföljande skrivverktyget. Även om steget från penna till tummar förstås krävde en lika bortslarvningsbar som batteritidsberoende telefon.
I boken Författarens hand skildrar Thomas Götselius, professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, handskriftens historia genom en serie nedslag i litteraturen. Berättelsen om det han kallar historiens mest inflytelserika medium är också en skildring av politikens makt och utbildningens status. I vår tid handlar det kanske framför allt om den annalkande förlusten av förmågan att skriva för hand när det digitala skrivandet tar över.
I århundraden – från romarriket och framåt – hyllades anonyma skrivare och kopister. Deras textarbete var ett sätt att bekämpa okunskap och främja kristendomen. Men det var också ett kroppsarbete att skriva på pergament. ”Tre fingrar skriver men hela kroppen arbetar”, hette det ofta. Särskilt mödosamt var det för den som råkade skriva fel. Alla försök till rättelser riskerade att förstöra pergamentet.
”Lika mycket en historia över tekniska landvinningar”
Skriftens historia är lika mycket en historia över tekniska landvinningar. Skrivunderlagen går över årtusenden från lera till sten, från vax till papyrus, från pergament till papper och påverkar också skriften i sig. Det raka och enkla var till exempel närmast en nödvändighet på lera och sten. Men i takt med att materialen utvecklades förändrades också skriften stegvis i riktning mot det som så småningom skulle bli dagens gemener och versaler, skiljetecken och andra skrivkonventioner.
Länge var skrivandet främst något som samhällets manliga elit ägnade sig åt. Folkskolans införande i Sverige 1842 blev därmed ett slags demokratisering av skriften. Redan från början befann sig dock undervisningen i kris. Thomas Götselius konstaterar att dom första larmrapporterna gällde elever som satt så underligt i bänkarna att ”bröstsjukdomar, snedhet, närsynthet och tungsinthet” skulle bli konsekvenser av skrivandet. Under en skoldebatt i riksdagen 1928 var det så illa ställt med elevernas ”dåliga skrivstil” att den var ”ungdomen till hinder, när den efter slutad skola vill skaffa sig utkomst”. Och i en rapport från 1975 fotknölssågades många elever som ”funktionella analfabeter” och ”funktionellt illiterata”.
Därför är Författarens hand även en civilisationshistoria. Kanske sätter Thomas Götselius punkt mitt i ett epokskifte – när tummarnas tid går mot sitt slut och AI-verktygens era tar över – genom ett läsvärt men tillfälligt bokslut över alla dessa ständiga revolutioner.
Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
Vem behöver en penna? undrade Steve Jobs när Apple lanserade den smarta mobilen Iphone 2007. I stället var det dags att träda in i tummarnas tid. Till skillnad från pennan fanns tummarna alltid med, risken för att dom skulle slarvas bort var obefintlig och dessutom var dom så mycket bättre att peka med. Tummarna var enligt Steve Jobs helt enkelt det lika bärbara som ständigt medföljande skrivverktyget. Även om steget från penna till tummar förstås krävde en lika bortslarvningsbar som batteritidsberoende telefon.
I boken Författarens hand skildrar Thomas Götselius, professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, handskriftens historia genom en serie nedslag i litteraturen. Berättelsen om det han kallar historiens mest inflytelserika medium är också en skildring av politikens makt och utbildningens status. I vår tid handlar det kanske framför allt om den annalkande förlusten av förmågan att skriva för hand när det digitala skrivandet tar över.
I århundraden – från romarriket och framåt – hyllades anonyma skrivare och kopister. Deras textarbete var ett sätt att bekämpa okunskap och främja kristendomen. Men det var också ett kroppsarbete att skriva på pergament. ”Tre fingrar skriver men hela kroppen arbetar”, hette det ofta. Särskilt mödosamt var det för den som råkade skriva fel. Alla försök till rättelser riskerade att förstöra pergamentet.
”Lika mycket en historia över tekniska landvinningar”
Skriftens historia är lika mycket en historia över tekniska landvinningar. Skrivunderlagen går över årtusenden från lera till sten, från vax till papyrus, från pergament till papper och påverkar också skriften i sig. Det raka och enkla var till exempel närmast en nödvändighet på lera och sten. Men i takt med att materialen utvecklades förändrades också skriften stegvis i riktning mot det som så småningom skulle bli dagens gemener och versaler, skiljetecken och andra skrivkonventioner.
Länge var skrivandet främst något som samhällets manliga elit ägnade sig åt. Folkskolans införande i Sverige 1842 blev därmed ett slags demokratisering av skriften. Redan från början befann sig dock undervisningen i kris. Thomas Götselius konstaterar att dom första larmrapporterna gällde elever som satt så underligt i bänkarna att ”bröstsjukdomar, snedhet, närsynthet och tungsinthet” skulle bli konsekvenser av skrivandet. Under en skoldebatt i riksdagen 1928 var det så illa ställt med elevernas ”dåliga skrivstil” att den var ”ungdomen till hinder, när den efter slutad skola vill skaffa sig utkomst”. Och i en rapport från 1975 fotknölssågades många elever som ”funktionella analfabeter” och ”funktionellt illiterata”.
Därför är Författarens hand även en civilisationshistoria. Kanske sätter Thomas Götselius punkt mitt i ett epokskifte – när tummarnas tid går mot sitt slut och AI-verktygens era tar över – genom ett läsvärt men tillfälligt bokslut över alla dessa ständiga revolutioner.
Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
