Därför överskattar vi vårt eget uttal av främmande språk

Vi tror alltid att vårt eget uttal av ord på ett främmande språk är det bästa. Det konstaterar språkforskare efter att ha låtit tyskspråkiga studenter betygsätta sig själva när de talar engelska. De tror sig också veta varför vi tenderar att överskatta våra kunskaper.

Språkforskare vid Ludwig-Maximilians-Universität München och University of Malta har undersökt hur 24 tyska kvinnor ser på det egna uttalet av engelska meningar. Gemensamt för deltagarna var att de hade tyska som modersmål och att de studerade engelska. I testet fick de läsa in meningar som They heard a funny noise och The jug is on the shelf. Några veckor senare kallades deltagarna till en ny testrunda. Då hade forskarna manipulerat inspelningarna till oigenkännlighet så att deltagarna inte skulle kunna identifiera rösterna. Dessutom hade experter bedömt deltagarnas engelska uttal.

Testpersonerna fick lyssna på de manipulerade inspelningarna. De fick också betygsätta uttalet på en sexgradig skala, där en etta var lysande och en sexa uselt. Trots att de inte kände igen de egna rösterna gav deltagarna sig själva de bästa betygen. De delade ut toppbetyg till sig själva trots att hela gruppen gjorde ungefär samma fel och var ungefär lika duktiga.

Deltagarna tyckte alltså att det egna uttalet var det i särklass bästa. Enligt forskarna är det ett typiskt exempel på hur vi tenderar att överskatta vårt eget uttal. Just den överskattningen är hämmande vid inlärningen av främmande språk.

Forskarna tror att det finns flera orsaker till överskattningen. En faktor är att bekanta accenter är lättare att förstå. Och inget är så bekant som den egna accenten. Dessutom betraktar vi ofta bekanta accenter som angenämare att lyssna till. Även det kan bidra till överskattningen av den egna förmågan.

Det bästa sättet att motverka överskattningen är återkoppling från andra personer. Annars finns det enligt forskarna en risk att vi tar vår egen förträfflighet för given och slutar att förbättra vårt uttal.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften PLOS ONE.

Anders

Illustration: Pixabay