Språken varierar med folken

Ett, två tre. Sada, dua, tolu. Yksi kaksi kolme. Yī, èr, sān …
Världens språk används alla som redskap för kommunikation. Men varför är de uppbyggda på så många olika sätt?
Språkens mångfald hör ihop med mänsklighetens mångfald, poängterar fysikern och lingvisten Sverker Johansson, som här vill ge en både historisk och samtida bild av språkens och folkens variationsrikedom.

Variationsrik är också På vandring i språkens fotspår, som går från helhet till detaljer, och tillbaka igen. För visst finns det generella mönster bakom språkmyllret.

Varje kapitel tar avstamp i en språkfamilj eller ett geografiskt område. I ”De tusen öarnas språk” får vi en inblick i de malajo-polynesiska språken, som har 400 miljoner talare spridda över nästan alla öar i Stilla havet. Där lär vi oss något om hur man kan återskapa språk som talades för flera tusen år sedan, och därmed säga något hyfsat säkert om språkens gemensamma urspråk. Detta genom att studera delade drag i ordförråd, grammatik och språkljud. Även genetik och arkeologi hjälper till att ge ledtrådar.

Vi fortsätter på samma vandringsstig i flera av de andra kapitlen. ”Sanskrit-förbindelsen” berättar hur svenska och andra europeiska språk har mönster gemensamma med sanskrit – och hur den indoeuropeiska språkfamiljen upptäcktes och syddes ihop.

Människors lust att resa och behov av kontakt med andra folk har lett till att språk förändras. Nya kommer till, andra dör. De språk som skrivits ner i någon form har större chans till ett stabilt liv än de som bara talas. ”Men var går gränsen för när något ska betraktas som ett eget språk och inte bara som en variant eller dialekt av ett annat språk?” frågar sig Sverker Johansson, och redogör för olika sorters svar: rent språkliga, socialpsykologiska och politiska.

Han tar oss med runt alla kontinenter, på drygt 400 sidor, med början någon gång i språkförmågans begynnelse. Med tanke på denna spännvidd är det ofrånkomligt att vissa fenomen bara berörs flyktigt, medan vi stannar upp och stegar runt ordentligt i andra. Sidospår saknas inte.

Vandringen blir dock aldrig tung, för Sverker Johansson skriver flyhänt och lättfattligt – med hjälp av den färskaste forskningen.                

Maria Arnstad är redaktör på Språktidningen.