Egna tankar om andras skrivande
Anders Svensson har läst Om skrivande av Per Magnus Johansson (Fri tanke).
Bild: Istockphoto
I boken Om skrivande slår psykoanalytikern Per Magnus Johansson följe med författare som August Strindberg, Katarina Frostenson och Gunnar Ekelöf samt tänkare som Sigmund Freud, Jacques Lacan och Julia Kristeva. Just om är något av ett nyckelord. Det är i första hand det andra skrivit om skrivande som Per Magnus Johansson använder som utgångspunkt för korta essäer som ibland rinner iväg till medvetandeströmmar som behandlar allt från migrationspolitik till storstadsarkitektur. Lars Norén, Marguerite Duras och Olof Lagercrantz är andra namn som fladdrar förbi gång på gång och pusslas in i psykodynamiskt färgade funderingar om relationen mellan skrivande, läsande och tänkande. Återkommer gör även skisser av psykoanalysens idémässiga och geografiska ursprung.
Det var förmodligen inte meningen. Ändå framstår Om skrivande främst som en spretigt kommenterad citatsamling. Mest behållning har jag märkligt nog av ett brev till författaren från Lydia Sandgren där hon berättar om sin egen utveckling mellan genombrottet med debutromanen Samlade verk och uppföljaren Artens överlevnad: ”Nu tyngs mitt skrivande i högre grad av tvivel och ansvarskänsla. Debutantens frihet får jag aldrig åter, och ungdomens övermod har jag nog förlorat för gott. Det som består är vissheten att jag kan arbeta.”
Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
I boken Om skrivande slår psykoanalytikern Per Magnus Johansson följe med författare som August Strindberg, Katarina Frostenson och Gunnar Ekelöf samt tänkare som Sigmund Freud, Jacques Lacan och Julia Kristeva. Just om är något av ett nyckelord. Det är i första hand det andra skrivit om skrivande som Per Magnus Johansson använder som utgångspunkt för korta essäer som ibland rinner iväg till medvetandeströmmar som behandlar allt från migrationspolitik till storstadsarkitektur. Lars Norén, Marguerite Duras och Olof Lagercrantz är andra namn som fladdrar förbi gång på gång och pusslas in i psykodynamiskt färgade funderingar om relationen mellan skrivande, läsande och tänkande. Återkommer gör även skisser av psykoanalysens idémässiga och geografiska ursprung.
Det var förmodligen inte meningen. Ändå framstår Om skrivande främst som en spretigt kommenterad citatsamling. Mest behållning har jag märkligt nog av ett brev till författaren från Lydia Sandgren där hon berättar om sin egen utveckling mellan genombrottet med debutromanen Samlade verk och uppföljaren Artens överlevnad: ”Nu tyngs mitt skrivande i högre grad av tvivel och ansvarskänsla. Debutantens frihet får jag aldrig åter, och ungdomens övermod har jag nog förlorat för gott. Det som består är vissheten att jag kan arbeta.”
Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
