Crafoord

"Doften utav dammigt grus / Utanför vårt gamla hus / Jag stod här med samma glass / När jag gick i andra klass / Ibland kan då och nu va väldigt samtidigt / Ibland kan då och nu va väldigt samtidigt."

Versen är från Då och nu, en visa som Wille Crafoord efter en stunds funderande kommer fram till att han är stolt över, där "text och musik har hittat varandra och fungerar ihop". Den innehåller också den oundvikliga kontradiktionen, motsägelsen, liksom titelspåret från samma skiva: Om det så går under går det över.

- Det enda jag vill är att publiken ska börja fundera. En utsikt av insikt är min avsikt på sikt.

Motsägelsen och humorn leder in publiken på det önskade villospåret. Allra helst skulle han vilja att det fanns ett större svängrum. Att han skulle kunna vara seriös och allvarlig, kul och finurlig samtidigt.

- Men jag blir otydlig som artist då, för att citera många nedslående skivbolagsmöten.

Inspirationen till en låttext kan dyka upp var som helst, när som helst. En fras eller ett uttryck kan sätta i gång tankarna. En film på bio kan vara en utmärkt inspirationskälla, gärna en film som är textad på svenska.

- Att få svenska ord serverade på storbild är en ren lyx. Det är då jag kan fastna för ord som jag har hört miljoner gånger, som alldeles, börja böja det på olika sätt och placera det i olika sammanhang.

Wille Crafoord börjar genast fundera högt på ordet alldeles: "All-deles, alldel-es, alldeles nära, alldeles kär, alldeles nära, jag var alldeles där."

- Var jag nästan där? Var jag inte riktigt kär? Hur var det?

Det är inte helt enkelt för Wille Crafoord att försöka beskriva sitt skapande. Ord, som alldeles, eller melodier kan dyka upp ur tomma intet, antingen under en intensiv arbetsvecka eller under en blöt kväll med vännerna. I det senare fallet ringer han sin egen telefonsvarare och sjunger in melodin eller texten, så att den inte försvinner in i glömskans dimmor.

- När jag sedan lyssnar på det så undrar jag vad det är för skrål på telefonsvararen och inser att, just det, det var en drömidé jag hade i går. Och ibland kan faktiskt den idén fungera.

Han gör även tappra försök att fånga flyktiga idéer i fickminnen, eller nu i Ipod-touchens anteckningsblock.

- Fast bäst är att låta reptilminnet styra, säger Wille Crafoord, och citerar Benny Andersson: "Bra saker, även om man glömmer dem, kommer oftast på besök igen." »

Han har av vännen och författaren Per Hagman kallats för "sjukligt produktiv", men Wille Crafoord är inte helt benägen att hålla med om beskrivningen. Arbetsdagarna har inte alltid fasta rutiner, även om han försöker ha disciplinerade arbetstider, och han har inga bestämda krav på hur mycket han ska skriva under en dag. Däremot är skapandet ständigt i gång och släpps aldrig ur medvetandet.

- Jag tappar ibland kontakten med omgivningen för att jag funderar på annat. Det blir absurt när jag arbetar med en formulering i veckor och det sedan inget blir i alla fall. Så produktiviteten handlar inte om hur mycket jag gör, utan att jag är i gång hela tiden.

Språklig korrekthet är inget för Wille Crafoord. Tvärtom.

- Min hederskodex är att försöka paja språket så mycket som möjligt. Men det är också svårt för jag sitter och räknar stavelser och försöker göra så riktiga rim som möjligt. Vilket är urdumt, för det viktiga är vad jag vill formulera, inte på vilket sätt det är skrivet.

Rimmen, liksom motsägelserna, är oundvikligheter i hans skapande.

- Rimmen fungerar som en karta att färdas via, förklarar Wille Crafoord.

De tar honom till oanade, spännande platser som han inte hade hamnat på annars. En formulering som han under tiden för intervjun arbetar på är "Jag ringde till Tetra pak och bad att få prata med Petra, tack."

- Bara för att jag håller på med en urlöjlig ordlek så ska jag plötsligt prata med Petra. Och varför ringer jag Tetra pak?

Och kanske är det tack vare melodiernas obändiga ramverk av verser och refräng som låttextens innehåll kan sväva fritt.

- Det enda jag vet är att jag måste presentera innehållet i den första versen och handlingen i den andra.

Troligast är dock att Wille Crafoord utgår från en fin mening, som antingen kan bli en öppningsfras eller en refräng. Eller så använder han meningen som "en pärla att forma ett smaskigt ostron runt", det vill säga en stomme som sedermera försvinner ut ur den färdiga texten.

Skriver gör han gärna på dator, eftersom han älskar att se texten växa fram.

- Jag tillhör den generation som fortfarande blir impad när det ser ut som "på riktigt".

Wille Crafoord skriver en hel del texter åt andra artister, bland annat Bo Kaspers orkester. Då är det inte lika lätt att vara underförstått finurlig utan att missförstånd uppstår.

- I en text åt Nanne Grönvall hade jag med ordet ondskeful. Jag tyckte om det ordet. Självklart var det en anspelning på ondskefull, men ondskeful var mer spännande i sammanhanget.

Nanne Grönvall trodde dock att han hade stavat fel och sjöng i stället ondskefull.

- Där borde jag ha satt en asterisk.

Under perioden med det populära svenska rappbandet Just D såg sig Wille Crafoord som innovatör, i dag är han poet och vissångare i Cornelis eller Povels anda.

Han fick Karamelodiktstipendiet 1997, och en Grammis samma år för bästa texter. Det är utmärkelser som har haft stor betydelse för Wille Crafoords professionella skapande. Med priser och publika framgångar följer dock högre krav och förväntningar, vilket gör arbetet "mycket, mycket svårare". Det avspeglar sig i hans arbetssätt. Om Wille Crafoord hade varit pepparkaksbagare så skulle alla pepparkakorna haft glasyr i åtta olika färger.

- Jag önskar att jag kunde ägna mindre tid åt vissa låtar. Jag överarbetar, stryker ord, ersätter och duttar.

Glädjen i arbetet finns i att hitta vita fläckar på människors medvetandekarta, som han kan upplysa om: "Det är poetens uppgift att göra det." Förvånande nog blir det enklaste det som sätter sig fast.

- Tre gringos är i botten en ganska banal låt, som blev ett inlägg om rasism, antirasism och förortsgetton. Det hade jag inte kunnat ana. Dessutom blev den en av Just D:s största hittar.

Finns det något han aldrig skulle skriva om?

- Det är ett bra låttema: saker jag aldrig skulle skriva om! Jag skulle definitivt kasta mig över ämnet, direkt.

Cecilia Nauclér är frilansjournalist och chefredaktör för Bristidningen.