”Ett språk präglat av kamp”
Johnny Chang är taiwanesisk- amerikansk designer och konstnär verksam i Stockholm.
Bild: Staffan Eng
Johnny Chang, vars föräldrar kom från Taiwan till Kalifornien på 1980-talet, växte upp med en blandning av engelska, mandarin och taiwanesiska. Som konstnär har han undersökt Taiwans historia och kollektiva minne.
– För mig är taiwanesiskan hemmets, familjens och vardagslivets språk. Men det är också ett språk präglat av kamp, eftersom det liksom andra taiwanesiska folkspråk har marginaliserats av flera kolonialmakter.
”Ett sätt att uttrycka denna identitet är att tala taiwanesiska”
Det var den Kina-nationalistiske diktatorn Chiang Kai-shek som på 1950-talet förpassade majoritetsspråket taiwanesiska till den privata sfären genom att göra mandarin till Taiwans enda nationalspråk. Men i dag menar Johnny Chang att många yngre – både i Taiwan och i den taiwanesiska diasporan – kämpar för att återta taiwanesiskan.
– En större medvetenhet om den koloniala historien samt Kinas hot att annektera Taiwan har stärkt den taiwanesiska identiteten. Och ett sätt att uttrycka denna identitet är att tala taiwanesiska.
Johnny Chang ser dock ett behov av att stärka även andra språk som talas av öns ursprungsfolk och etniska minoriteter. Själv hoppas han att en större användning av såväl taiwanesiska som dessa språk ska öka medvetenheten om och förståelsen för de många grupper som utgör dagens Taiwan.
– Taiwan har många ansikten. Det som intresserar mig med taiwanesiska språket och kulturen är hur vi kan acceptera mångfalden i oss själva och varandra, säger Johnny Chang.
Fakta om taiwanesiska
Antal talare: Taiwanesiskan har 19 miljoner talare. I Taiwan talas den av ungefär 70 procent av befolkningen, men den används också i den taiwanesiska diasporan – framför allt i USA. Taiwanesiska är en varietet av språket hokkien, vilket även talas i den kinesiska provinsen Fujian och andra sydostasiatiska länder. Den är inte ömsesidigt begriplig med mandarin.
Historia: Taiwanesiskan uppstod ur de dialekter som sydostkinesiska migranter förde med sig till Taiwan från början av 1600-talet. Den var länge öns mest talade språk, men motarbetades på 1900-talet först av det japanska kolonialstyret och sedan av den Kina-nationalistiska diktaturen, som endast tillät mandarin i offentliga sammanhang. Under 2000-talets demokratiska styre har språket återhämtat sig, men mandarin dominerar fortfarande samhällslivet.
Uttal: Taiwanesiskan har sju eller åtta betydelseskiljande toner – att jämföra med mandarin, som bara har fem. Ett a kan till exempel vara högt och jämnt, högt och fallande, lågt och fallande, lågt och kort, stigande, lågt och jämnt eller högt och kort. Tonen i en stavelse förändras dessutom av tonerna i de intilliggande stavelserna – ett fenomen som kallas för ton-sandhi.
Två läsarter: Språket skrivs med både latinska bokstäver – så kallad pe̍h-ōe-jī – och kinesiska tecken. Men till skillnad från i mandarin har de flesta tecken ett litterärt och ett folkligt uttal. Tecknet 大, ’stor’, uttalas till exempel tāi i formella sammanhang och tuā vid konkreta vardagsbeskrivningar. Grammatiken har betydande likheter med andra kinesiska språk.
Kontroversiellt namn: Taiwanesiska kallas även taiwanesisk hokkien och taiwanesisk sydlig min. I Taiwan är dessa namn dock kontroversiella, eftersom de har använts av det Kina-nationalistiska partiet Kuomintang för att betona språkets kinesiska ursprung. Vissa minoritetsgrupper motsätter sig å andra sidan namnet taiwanesiska, som de menar ger sken av att språket är hela Taiwans språk.
Liten ordlista:
你好 lí hò = ’hej’
我/阮 goà/goàn = jag/vi = plural av pronomen anges med nasalljud
病院 pēnn-īnn = ’sjukhus’, från japanskans 病院, ”byōin” – japanska lånord är förhållandevis vanliga
水啊 sùi-ah = ’snygg’ – ett populärt sätt att heja på ett idrottslag
呷飽未 jîa bà bũe = ’har du ätit än?’ – används ofta som en omtänksam hälsningsfras
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
Johnny Chang, vars föräldrar kom från Taiwan till Kalifornien på 1980-talet, växte upp med en blandning av engelska, mandarin och taiwanesiska. Som konstnär har han undersökt Taiwans historia och kollektiva minne.
– För mig är taiwanesiskan hemmets, familjens och vardagslivets språk. Men det är också ett språk präglat av kamp, eftersom det liksom andra taiwanesiska folkspråk har marginaliserats av flera kolonialmakter.
”Ett sätt att uttrycka denna identitet är att tala taiwanesiska”
Det var den Kina-nationalistiske diktatorn Chiang Kai-shek som på 1950-talet förpassade majoritetsspråket taiwanesiska till den privata sfären genom att göra mandarin till Taiwans enda nationalspråk. Men i dag menar Johnny Chang att många yngre – både i Taiwan och i den taiwanesiska diasporan – kämpar för att återta taiwanesiskan.
– En större medvetenhet om den koloniala historien samt Kinas hot att annektera Taiwan har stärkt den taiwanesiska identiteten. Och ett sätt att uttrycka denna identitet är att tala taiwanesiska.
Johnny Chang ser dock ett behov av att stärka även andra språk som talas av öns ursprungsfolk och etniska minoriteter. Själv hoppas han att en större användning av såväl taiwanesiska som dessa språk ska öka medvetenheten om och förståelsen för de många grupper som utgör dagens Taiwan.
– Taiwan har många ansikten. Det som intresserar mig med taiwanesiska språket och kulturen är hur vi kan acceptera mångfalden i oss själva och varandra, säger Johnny Chang.
Fakta om taiwanesiska
Antal talare: Taiwanesiskan har 19 miljoner talare. I Taiwan talas den av ungefär 70 procent av befolkningen, men den används också i den taiwanesiska diasporan – framför allt i USA. Taiwanesiska är en varietet av språket hokkien, vilket även talas i den kinesiska provinsen Fujian och andra sydostasiatiska länder. Den är inte ömsesidigt begriplig med mandarin.
Historia: Taiwanesiskan uppstod ur de dialekter som sydostkinesiska migranter förde med sig till Taiwan från början av 1600-talet. Den var länge öns mest talade språk, men motarbetades på 1900-talet först av det japanska kolonialstyret och sedan av den Kina-nationalistiska diktaturen, som endast tillät mandarin i offentliga sammanhang. Under 2000-talets demokratiska styre har språket återhämtat sig, men mandarin dominerar fortfarande samhällslivet.
Uttal: Taiwanesiskan har sju eller åtta betydelseskiljande toner – att jämföra med mandarin, som bara har fem. Ett a kan till exempel vara högt och jämnt, högt och fallande, lågt och fallande, lågt och kort, stigande, lågt och jämnt eller högt och kort. Tonen i en stavelse förändras dessutom av tonerna i de intilliggande stavelserna – ett fenomen som kallas för ton-sandhi.
Två läsarter: Språket skrivs med både latinska bokstäver – så kallad pe̍h-ōe-jī – och kinesiska tecken. Men till skillnad från i mandarin har de flesta tecken ett litterärt och ett folkligt uttal. Tecknet 大, ’stor’, uttalas till exempel tāi i formella sammanhang och tuā vid konkreta vardagsbeskrivningar. Grammatiken har betydande likheter med andra kinesiska språk.
Kontroversiellt namn: Taiwanesiska kallas även taiwanesisk hokkien och taiwanesisk sydlig min. I Taiwan är dessa namn dock kontroversiella, eftersom de har använts av det Kina-nationalistiska partiet Kuomintang för att betona språkets kinesiska ursprung. Vissa minoritetsgrupper motsätter sig å andra sidan namnet taiwanesiska, som de menar ger sken av att språket är hela Taiwans språk.
Liten ordlista:
你好 lí hò = ’hej’
我/阮 goà/goàn = jag/vi = plural av pronomen anges med nasalljud
病院 pēnn-īnn = ’sjukhus’, från japanskans 病院, ”byōin” – japanska lånord är förhållandevis vanliga
水啊 sùi-ah = ’snygg’ – ett populärt sätt att heja på ett idrottslag
呷飽未 jîa bà bũe = ’har du ätit än?’ – används ofta som en omtänksam hälsningsfras
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
