”Älvdalskan har fler bilder i sig”
Lena Willemark är sångerska, riksspelman och kompositör.
Bild: Staffan Eng
Musikern Lena Willemark, som växte upp i Evertsberg, lärde sig älvdalska som ung när hon umgicks mycket med äldre personer i byn.
– Några av dem kände sig rätt obekväma med svenskan. Det var mycket mer naturligt för oss att prata älvdalska.
Det ledde till att hon blev en av de första artisterna som skrev och sjöng friare poesi på denna nordiska varietet som bevarar många ålderdomliga drag och som varken är inbördes begriplig med standardsvenska, norska eller danska.
– Älvdalskan är fantastisk att sjunga på med sina diftonger, triftonger och tonande läspljud – på samma gång mjuk och karg. Jag upplever också att den har fler bilder i sig än svenskan.
Lena Willemarks konstnärskap är en del av ett kulturellt uppsving för älvdalskan: det har kommit skönlitteratur, grammatikböcker, ordböcker, poddar, datorspel och till och med en musikal på älvdalska.
”Det fanns en tid när folk fick prygel i skolan”
Men viktigare för dess överlevnad, menar hon, är att fler yngre personer har börjat använda älvdalska i sin vardag och att det finns en större öppenhet för att även inflyttade ska lära sig att tala den. För att stärka den utvecklingen skulle hon vilja att älvdalskan – vars språkliga status är omtvistad – blev erkänt som minoritetsspråk i Sverige.
– Älvdalskan har blivit så styvmoderligt behandlad: det fanns en tid när folk fick prygel i skolan bara för att de talade den. Språklig konformitet är farligt – ju fler språk och dialekter vi talar, desto rikare blir vi!
Fakta om älvdalska
Antal talare: Älvdalska talas eller förstås av uppemot 3 000 personer i Älvdalen, som ligger nordväst om Siljan i Dalarna. Andelen talare har länge varit på nedgång och är högst bland äldre och i mindre byar. Älvdalskan är nära släkt med andra ovansiljansmål, med vilka den – till skillnad från standardsvenskan – har en viss grad av inbördes begriplighet.
Historia: Älvdalskan skiljde sig från andra svenska dialektgrupper senast under medeltiden och har därefter utvecklats enligt sina egna principer. Sedan folkskolans införande på 1800-talet har den kraftigt trängts tillbaka samtidigt som flera språkliga särdrag har minskat. 2016 klassades älvdalska som ett eget språk i den ledande internationella databasen Ethnologue, men av svenska staten betraktas den som en dialekt av svenska.
Uttal: Älvdalskan har behållit fornnordiskans nasala vokaler, vilka i skrift betecknas med en svans som i wįð, ’vi’. Faðer, ’fader’, och wattn, ’vatten’, uttalas med tonande läspljud och ett mjukt w-ljud liksom i engelskan. H- och l-ljud har fallit bort i ord som aus, ’hus’, och mjok, ’mjölk’. Samtidigt har bokstavskombinationen wr kastats om till rw, som i rwaiða, ’vrida’.
Grammatik: Klassisk älvdalska använder ett kasussystem som försvunnit ur standardsvenska. Substantivet kulla, ’flicka’, böjs till exempel i bestämd form till kullą i nominativ, kullų i ackusativ och kullun i dativ. Verben bevarar personböjning i plural. Verbet yöpa, ’ropa’, som heter yöper i singular, böjs därför till (wįð) yöpum, ’vi ropar’, ið yöpið, ’ni ropar’, och dier yöpa, ’de ropar’ i plural.
Revitalisering: För närvarande pågår flera projekt för att bevara älvdalskan och främja dess användning bland unga. Ett standardiserat skriftspråk har utvecklats, språkkurser erbjuds på olika nivåer och i Älvdalen kan älvdalska numera väljas som ett tillvalsämne i grundskolan. Dessutom delas stipendier och priser ut till personer som har bidragit med något till älvdalskan.
Liten ordlista:
Gudag!/Äj dǫ! = ’Hej!’, ’God dag!’/’Hej då!’
kripp = ’barn’ – många ord skiljer sig helt från standardsvenska
liuot = ’ful; elak’ – diftonger och triftonger är vanliga
lysa = ’skogsglänta’, i bildlig mening även ’möjlighet’
blåmåyrę = ’havet’, bokstavligen ’den blå myren’ – en gammal förklarande benämning för dem som aldrig hade varit vid kusten
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
Musikern Lena Willemark, som växte upp i Evertsberg, lärde sig älvdalska som ung när hon umgicks mycket med äldre personer i byn.
– Några av dem kände sig rätt obekväma med svenskan. Det var mycket mer naturligt för oss att prata älvdalska.
Det ledde till att hon blev en av de första artisterna som skrev och sjöng friare poesi på denna nordiska varietet som bevarar många ålderdomliga drag och som varken är inbördes begriplig med standardsvenska, norska eller danska.
– Älvdalskan är fantastisk att sjunga på med sina diftonger, triftonger och tonande läspljud – på samma gång mjuk och karg. Jag upplever också att den har fler bilder i sig än svenskan.
Lena Willemarks konstnärskap är en del av ett kulturellt uppsving för älvdalskan: det har kommit skönlitteratur, grammatikböcker, ordböcker, poddar, datorspel och till och med en musikal på älvdalska.
”Det fanns en tid när folk fick prygel i skolan”
Men viktigare för dess överlevnad, menar hon, är att fler yngre personer har börjat använda älvdalska i sin vardag och att det finns en större öppenhet för att även inflyttade ska lära sig att tala den. För att stärka den utvecklingen skulle hon vilja att älvdalskan – vars språkliga status är omtvistad – blev erkänt som minoritetsspråk i Sverige.
– Älvdalskan har blivit så styvmoderligt behandlad: det fanns en tid när folk fick prygel i skolan bara för att de talade den. Språklig konformitet är farligt – ju fler språk och dialekter vi talar, desto rikare blir vi!
Fakta om älvdalska
Antal talare: Älvdalska talas eller förstås av uppemot 3 000 personer i Älvdalen, som ligger nordväst om Siljan i Dalarna. Andelen talare har länge varit på nedgång och är högst bland äldre och i mindre byar. Älvdalskan är nära släkt med andra ovansiljansmål, med vilka den – till skillnad från standardsvenskan – har en viss grad av inbördes begriplighet.
Historia: Älvdalskan skiljde sig från andra svenska dialektgrupper senast under medeltiden och har därefter utvecklats enligt sina egna principer. Sedan folkskolans införande på 1800-talet har den kraftigt trängts tillbaka samtidigt som flera språkliga särdrag har minskat. 2016 klassades älvdalska som ett eget språk i den ledande internationella databasen Ethnologue, men av svenska staten betraktas den som en dialekt av svenska.
Uttal: Älvdalskan har behållit fornnordiskans nasala vokaler, vilka i skrift betecknas med en svans som i wįð, ’vi’. Faðer, ’fader’, och wattn, ’vatten’, uttalas med tonande läspljud och ett mjukt w-ljud liksom i engelskan. H- och l-ljud har fallit bort i ord som aus, ’hus’, och mjok, ’mjölk’. Samtidigt har bokstavskombinationen wr kastats om till rw, som i rwaiða, ’vrida’.
Grammatik: Klassisk älvdalska använder ett kasussystem som försvunnit ur standardsvenska. Substantivet kulla, ’flicka’, böjs till exempel i bestämd form till kullą i nominativ, kullų i ackusativ och kullun i dativ. Verben bevarar personböjning i plural. Verbet yöpa, ’ropa’, som heter yöper i singular, böjs därför till (wįð) yöpum, ’vi ropar’, ið yöpið, ’ni ropar’, och dier yöpa, ’de ropar’ i plural.
Revitalisering: För närvarande pågår flera projekt för att bevara älvdalskan och främja dess användning bland unga. Ett standardiserat skriftspråk har utvecklats, språkkurser erbjuds på olika nivåer och i Älvdalen kan älvdalska numera väljas som ett tillvalsämne i grundskolan. Dessutom delas stipendier och priser ut till personer som har bidragit med något till älvdalskan.
Liten ordlista:
Gudag!/Äj dǫ! = ’Hej!’, ’God dag!’/’Hej då!’
kripp = ’barn’ – många ord skiljer sig helt från standardsvenska
liuot = ’ful; elak’ – diftonger och triftonger är vanliga
lysa = ’skogsglänta’, i bildlig mening även ’möjlighet’
blåmåyrę = ’havet’, bokstavligen ’den blå myren’ – en gammal förklarande benämning för dem som aldrig hade varit vid kusten
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
