Färre tvekljud när lögnaren har ordet
En lögnare använder färre tvekljud än en sanningssägare.
Bild: Istockphoto
Färre pauser som fylls av tvekljud som eh och fler fyllda pauser där talaren hellre bara pratar på i stället för att tystna. Det är några typiska drag i talet när någon ljuger i en berättelse. Det visar Kajsa Gullberg i sin avhandling i allmän språkvetenskap vid Lunds universitet.
I avhandlingen analyserar hon över 800 berättelser i tal och skrift. Vissa deltagare har fått i uppdrag att ljuga och andra att tala sanning. Att den som säger sanningen använder tvekljud i större utsträckning kan bero på att tvekan i sig uppfattas som osäkerhet. Därför väljer lögnare intuitivt att fortsätta prata utan att vilja ge sken av att tveka.
Det visar sig även att en skribent som ljuger lägger mindre tid på att redigera texten i efterhand. Det kan bero på att lögnen planeras i detalj redan innan själva skrivandet påbörjas.
Färre pauser som fylls av tvekljud som eh och fler fyllda pauser där talaren hellre bara pratar på i stället för att tystna. Det är några typiska drag i talet när någon ljuger i en berättelse. Det visar Kajsa Gullberg i sin avhandling i allmän språkvetenskap vid Lunds universitet.
I avhandlingen analyserar hon över 800 berättelser i tal och skrift. Vissa deltagare har fått i uppdrag att ljuga och andra att tala sanning. Att den som säger sanningen använder tvekljud i större utsträckning kan bero på att tvekan i sig uppfattas som osäkerhet. Därför väljer lögnare intuitivt att fortsätta prata utan att vilja ge sken av att tveka.
Det visar sig även att en skribent som ljuger lägger mindre tid på att redigera texten i efterhand. Det kan bero på att lögnen planeras i detalj redan innan själva skrivandet påbörjas.
