”Dialekterna är utdöda inom några år”
Ida Västerdal är doktor i nordiska språk vid Göteborgs universitet
Bild: Karin Wenzelberg
Mot slutet av andra världskriget tog sig omkring 7 000 estlandssvenskar till Sverige. Kvar blev ett tusental svensktalande utspridda längs kuster och på öar. Den språkliga gemenskapen blev allt svagare – och i dag finns bara några få estlandssvenskar kvar.
– Alla dialekterna är utdöda inom några år, säger Ida Västerdal.
I sin avhandling kartlägger hon grammatiska drag i estlandssvenska mål. Det första steget var att transkribera inspelningar av dialekttalare.
– Det var så fruktansvärt svårt. I början var det bara ren ångest och jag förstod ingenting, berättar hon.
”Det är 10 000-kronorsfrågan! Varifrån kom dom?”
Men med tiden blev det lättare att förstå. Samtidigt var dialekterna hon mötte speciella. Troligen var det under 1200- och 1300-talen som grupper av svensktalande emigrerade i vågor. Men exakt varifrån är oklart än i dag.
– Det är 10 000-kronorsfrågan! Varifrån kom dom?
Estlandssvenskarnas kontakter med svenskan i Sverige var sannolikt ytterst begränsade.
– Det utvecklades aldrig någon standardestlandssvenska. Det här var väldigt traditionella samhällen där den lokala identiteten var den primära och det manifesterades genom den lokala dialekten som visade vilken by man hörde till. Så sent som på 1800-talet fanns ingen gemensam estlandssvensk identitet.
Ida Västerdal analyserar nio estlandssvenska dialekter. Hon fokuserar på en distinktion som emigranterna inte hade med sig till Estland utan som utvecklades där. I standardsvenskan heter det till exempel en stor bok och boken är stor. Formen stor är alltså densamma oavsett om adjektivet står attributivt (före huvudordet bok) eller predikativt (när det står fritt). Men i Nuckömålet heter det mä än storan båt (’med en stor båt’) attributivt men han var änt storor (’den var inte stor’) predikativt. Formerna växlar därmed på ett sätt som inte sker i standardsvenskan. I andra estlandssvenska dialekter finns samma typ av växling men med andra ändelser.
– Att man skiljer på detta är inte unikt för estlandssvenskan men sättet man gör det på är unikt.
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
Mot slutet av andra världskriget tog sig omkring 7 000 estlandssvenskar till Sverige. Kvar blev ett tusental svensktalande utspridda längs kuster och på öar. Den språkliga gemenskapen blev allt svagare – och i dag finns bara några få estlandssvenskar kvar.
– Alla dialekterna är utdöda inom några år, säger Ida Västerdal.
I sin avhandling kartlägger hon grammatiska drag i estlandssvenska mål. Det första steget var att transkribera inspelningar av dialekttalare.
– Det var så fruktansvärt svårt. I början var det bara ren ångest och jag förstod ingenting, berättar hon.
”Det är 10 000-kronorsfrågan! Varifrån kom dom?”
Men med tiden blev det lättare att förstå. Samtidigt var dialekterna hon mötte speciella. Troligen var det under 1200- och 1300-talen som grupper av svensktalande emigrerade i vågor. Men exakt varifrån är oklart än i dag.
– Det är 10 000-kronorsfrågan! Varifrån kom dom?
Estlandssvenskarnas kontakter med svenskan i Sverige var sannolikt ytterst begränsade.
– Det utvecklades aldrig någon standardestlandssvenska. Det här var väldigt traditionella samhällen där den lokala identiteten var den primära och det manifesterades genom den lokala dialekten som visade vilken by man hörde till. Så sent som på 1800-talet fanns ingen gemensam estlandssvensk identitet.
Ida Västerdal analyserar nio estlandssvenska dialekter. Hon fokuserar på en distinktion som emigranterna inte hade med sig till Estland utan som utvecklades där. I standardsvenskan heter det till exempel en stor bok och boken är stor. Formen stor är alltså densamma oavsett om adjektivet står attributivt (före huvudordet bok) eller predikativt (när det står fritt). Men i Nuckömålet heter det mä än storan båt (’med en stor båt’) attributivt men han var änt storor (’den var inte stor’) predikativt. Formerna växlar därmed på ett sätt som inte sker i standardsvenskan. I andra estlandssvenska dialekter finns samma typ av växling men med andra ändelser.
– Att man skiljer på detta är inte unikt för estlandssvenskan men sättet man gör det på är unikt.
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
