”Ryska tränar hjärnan”

Text:

Foto: Staffan Eng

Natalia Brykina är musiker, lärare och språkvetare. Hon arbetar med svensk-ryska barns tidiga språkutveckling på förskolan.

Natalia Brykina brukar läsa sagor av Aleksandr Pusjkin och andra ryska klassiker för sina ryskspråkiga barngrupper på förskolan i Sverige.

– Vi förklarar orden medan vi läser. Vi tror att det är viktigt för barnen att känna igen dem, även om de inte används i dagligt tal, säger hon.

Nationalskalden Aleksandr Pusjkin har en särställning i rysk skola. Det var han som moderniserade det ryska språket och höjde dess status i en tid när de flesta bildade ryssar föredrog att tala franska.

Men Natalia Brykina menar att de litterära klassikerna i undervisningen också har varit ett sätt att upprätthålla en språklig enhet, trots de stora geografiska avstånden.

– Alla elever i statliga skolor läser samma texter. Det är en orsak till att ryskan har färre dialektala skillnader än många andra språk.

Läsningen stimulerar dessutom förmågan att uttrycka sig i långa, nyanserade meningar – något som enligt Natalia Brykina förknippas med bildning och status i Ryssland. Själv tycker hon att ryskans erkänt svåra grammatik och fria ordföljd hjälper till att hålla hjärnan i trim. – Det blir intressantare om man kan säga samma sak på många olika sätt. Jag tror att det hjälper en att komma på nya tankar.

6 fakta om ryska

Ryskan är Europas STÖRSTA språk – med 150 miljoner modersmålstalare

Antal talare: Med sina 150 miljoner modersmålstalare är ryskan Europas största och världens åttonde största språk. Förutom i Ryssland och länder som tidigare ingick i Sovjetunionen, talas språket av närmare en miljon människor i USA och minst 1,5 miljoner i Israel, vilket motsvarar en sjättedel av landets befolkning. I Sverige finns omkring 29 000 talare.

Historia: Ryskan skilde sig från de andra östslaviska språken, ukrainska och vitryska, först på medeltiden. Påverkan från det sydslaviska gudstjänstspråket kyrkoslaviska under de följande århundradena bidrog till att ryskan även har en viss ömsesidig begriplighet med andra slaviska språk. Dagens standardspråk uppstod i och med Peter den stores reformer på 1700-talet.

Alfabet: Det ryska kyrilliska alfabetet har en dubbel uppsättning vokalbokstäver. Det beror på att vissa konsonanter uttalas med ett antytt j-ljud, så kallad palatalisering. J-ljudet markeras med Ь, som i мать, ”matj”, ’mamma’, eller med en särskild bokstav för den följande vokalen. Vokalerna у och ю i лук, ”lok”, ’lök’ och люк, ”ljok”, ’lucka’, uttalas till exempel likadant.

Grammatik: Substantiven har sex kasus. Алексей, ’Aleksej’, kan därför heta Алексея, Алексею, Алексеем eller Алексее beroende på namnets funktion i satsen. Varje verb har två former, så kallade aspekter, som uttrycker pågående och avslutad handling. De behöver inte likna varandra: говорить, ”gavarjítj”, och сказать, ”skazátj”, motsvarar båda ’tala’.

Ordföljd: Ryska substantiv saknar både bestämd och obestämd form. I stället är det ordföljden som avgör att книга на столе, ’bok på bord’, betyder ’boken ligger på bordet’ och att на столе книга, ’på bord bok’ betyder ’det ligger en bok på bordet’. Ordföljden är annars betydligt friare än i svenskan och används till att framhäva det talaren tycker är viktigast.

Liten ordlista:

  • Привет,”prjivjét”/ До свидания, ”da svjidánjija”= ’hej’/’hej då’
  • Ключ, ”kljutch” = ’nyckel’, ’vattenkälla’ – homonymer, det vill säga ord med flera olika betydelser, är vanliga
  • Дерево, ”djérjiva”/древо, ”drjéva”= ’träd’/’släktträd’ – parallellt med de inhemska formerna används kyrkoslaviska former av samma ord
  • Взгляд, ”vzgljat” = ’blick’ – vissa ord har fyra konsonanter i radКартофель, ”kartófjilj” = ’potatis’, från tyskans Kartoffel – lån från såväl västerländska som österländska språk är vanliga
  • да нет, наверное, ”da njet, navjérnaji” = ’nej tack’, bokstavligen ’ja nej, kanske’ – ’ja’ används här i betydelsen ’nåja’; ’kanske’ innebär att den talande skulle ha tackat ja under andra omständigheter