Lügenpresse (’lögnpress’) var ordet som Joseph Goebbels ofta och gärna använde för att beskriva tidningar som motsatte sig nationalsocialismen. Drygt 70 år efter andra världskrigets slut tar nu Lügenpresse plats i ordboken Duden.

Redan under 1800-talet började ordet Lügenpresse användas i tyskan. Då användes det av konservativa katoliker som ett slagord riktat mot den allt starkare liberala pressen. Under första världskriget kallades tidningar i länder som befann sig i krig med Tyskland ofta för Lügenpresse.

Men den som främst förknippas med ordet är nog Joseph Goebbels. I Adolf Hitlers regering var han propagandaminister med ansvar för folkupplysning. I flera tal gick han till angrepp mot Lügenpresse. Joseph Goebbels hävdade att medierna i hemlighet styrdes av judar som motverkade Tysklands intressen. Han använde också ordet för att beskriva tidningar i utlandet som tog ställning mot nationalsocialismen. Adolf Hitler själv talade om Lügenpresse redan 1922 – elva år innan han tog makten i Tyskland.

Efter andra världskriget minskade användningen av Lügenpresse i Västtyskland. I Östtyskland levde ordet vidare. Under efterkrigstiden användes ordet för att fördöma västtyska medier.

Trots att Lügenpresse periodvis har varit ganska vanligt har det inte letat sig in i ordböckerna. Förrän nu. I den tjugosjunde upplagan av ordboken Duden finns Lügenpresse med.

I dag används ordet av bland annat nazister och den så kallade althögern. De hävdar att etablerade medier av politiska skäl förtiger sanningar. Användningen av Lügenpresse signalerar att dessa medier motarbetar medborgarnas intressen och folkviljan.

I den nya upplagan av Duden – som är den första på fyra år – finns omkring 145 000 ord. Av dessa är ungefär 5 000 ord nya. Där finns en rad andra ord som ofta används av radikalhögern, som Volksverräter (’folkförrädare’) och Fake News (’falska nyheter’).

Andra nya ord är bland annat Flexitarier (’flexitarian’), Brexit, Selfiestick (’selfiepinne’), Filterblase (’filterbubbla’), postfaktisch (’postsann, postfaktisk’), facebooken (’facebooka’) och Flüchtlingskrise (’flyktingkris’).

Anders

Foto: Bundesarchiv

1 kommentarer

Talare i omgivningen är den viktigaste faktorn för att bevara ett språk. Om det inte talas av tillräckligt många i närområdet går talarna i stället över till ett annat språk. Det visar en studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften PNAS.

Det är fysiker och lingvister vid universitetet i Wien som har studerat utbredningen av tyska och slovenska i österrikiska Kärnten. För att genomföra undersökningen har de använt diffusion, en metod som kan nyttjas för att studera spridning. Metoden används bland annat inom fysiken, men nu har de tillämpat samma principer för att undersöka språksituationen i Kärnten.

I förbundslandet Kärnten talas både slovenska och tyska. Slovenskan är dock på tillbakagång och antalet talare har minskat under det senaste århundradet. Den slovenska minoriteten har enligt österrikisk lag status som nationell minoritet.

För att undersöka språksituationen har de studerat utvecklingen på bynivå. Forskarna konstaterar att i de samhällen där slovenskan fortfarande är stark har det ända sedan 1800-talets slut funnits många talare. I de byar där tyskan blivit allt mer dominerande har språkskiftet skett stegvis. När talarna av slovenska i närområdet blivit för få har de kvarvarande gått över till tyska.

Forskarnas slutsats är att det för ett språks överlevnad är nödvändigt att det finns tillräckligt många talare i närområdet. Annars är det troligt att talare av ett mindre språk i stället börjar använda majoritetsspråket.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Postfaktisch (’postsann, postfaktisk’) har utsett till 2016 års ord i Tyskland. Ordet symboliserar enligt Gesellschaft für deutsche Sprache ett politiskt klimat där fakta i allt högre grad ställs mot känslor.

Post-truth var Oxford Dictionaries val av årets ord i engelskan. Under 2016 dök motsvarigheter upp i en rad andra språk. I svenskan talas det exempelvis om postsanning, i isländskan om eftirsannleikur och i danskan om post-sandhed och postfaktualitet.

I Tyskland har alltså adjektivet postfaktisch korats till årets ord. Enligt Gesellschaft für deutsche Sprache, som står bakom utnämningen, står ordet för ett samhälle där allt fler ignorerar fakta och i stället tror på uppenbara lögner. Det postsanna betecknar en miljö där upplevelser ersätter sanningar.

Tvåa är Brexit (’Storbritanniens utträde ur EU’) och trea Silvesternacht (’nyårsnatt’). Det senare ordet fick enligt juryn en ny betydelse efter de omfattande sexuella övergrepp som riktades mot kvinnor i bland annat Köln under det gångna årets första timmar.

Anders

Illustration: Istockphoto

0 kommentarer

En utdragen valrörelse som följdes av ett val som överklagades och försenades för att så småningom göras om. I Österrike kallas fenomenet Bundespräsidentenstichwahlwiederholungsverschiebung.

Sedan 1999 har en jury under ledning av forskare vid universitetet i Graz ordnat en omröstning om årets ord i österrikisk tyska. 2016 föll alltså valet på Bundespräsidentenstichwahlwiederholungsverschiebung. Det 51 bokstäver långa ordet pekas av tidningen Der Kurier ut som det längsta som är i bruk i tyskan. Enligt juryn illustrerar ordets längd turerna kring landets presidentval.

Historien bakom ordet Bundespräsidentenstichwahlwiederholungsverschiebung (’förbundspresidentsomvalsupprepningsförsening’) är turerna kring det presidentval där Alexander Van der Bellen så småningom segrade. I den första omgången segrade Norbert Höfer. Han fick dock inte den nödvändiga andelen av rösterna. I stället blev det en andra omgång mot tvåan Alexander Van der Bellen. Här segrade den senare – men förfarandet överklagades till domstol. Rätten ansåg att de fel som begåtts i den andra omgången var så allvarliga att valet måste göras om. Även detta drog ut på tiden på grund av problem med kuverten till valsedlarna. Omvalet hölls därför först den 4 december – hela åtta månader efter den första omgången.

De många turerna och den utdragna valrörelsen gjorde att väljarna ständigt påmindes om valet. Men ordet speglar inte bara 2016. Juryn skriver i ett pressmeddelande att Bundespräsidentenstichwahlwiederholungsverschiebung också symboliserar hur det tyska språket fungerar. Ordet visar att det i praktiken är möjligt att bilda sammansättningar som är hur långa som helst.

Här kan du läsa mer om långa ord i tyskan.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

En klar majoritet av tyskarna har en negativ attityd till engelska lånord. Hela 71 procent anser att det är just de engelska lånen som är för många. 66 procent tycker att lånorden i allmänhet är för många. Det visar en undersökning utförd av You Gov.

Det var i augusti i år som You Gov undersökte 1 036 tyskars inställning till lånord. En bred majoritet anser alltså att lånorden är för många. Irritationen riktar sig främst mot engelska lånord.

Den utbredda irritationen till trots är det många som regelbundet använder sig av engelska lånord. Bland de tyskar som stör sig på lånorden är det 78 procent som flitigt använder okay. Vidare säger 77 procent Internet, 73 procent T-Shirt och 33 procent cool. Personer som inte bekymrar sig över engelska lånord använder själva sådana något oftare.

Mest missnöjda är personer som har fyllt 60 år. Där är det 82 procent som stämmer in i påståendet att tyskan riskerar att urvattnas. Samma åsikt delar 52 procent av personer mellan 18 och 29 år.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Flüchtlinge (’flyktingar’) är årets ord 2015 i Tyskland. Årets icke-ord är Gutmensch (’person som omfamnar politisk korrekthet, godhetsapostel’).

Det gångna året präglades i Tyskland av flyktingkrisen. Debatten om flyktingmottagande gjorde även avtryck i Gesellschaft für deutsche Spraches lista över de ord som bäst beskrev 2015. Majoriteten av orden har anknytning till händelser under året.

Som årets ord valdes alltså Flüchtlinge. I minst lika hög grad som i Sverige diskuterade tyskar under 2015 hur många människor på flykt från krigets Syrien som skulle få en fristad i landet. Precis som i Sverige handlade diskussionen också om andra europeiska länders ansvar att ta emot flyktingar.

Tvåa blev Je suis Charlie (’Jag är Charlie’), en mening som efter terrorattentatet mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo världen över användes som en solidaritetsförklaring för det fria ordet. Trea blev Grexit (’Greklands eventuella utträde ur eurosamarbetet’). Den ekonomiska situationen i Grekland var flitigt omdiskuterad i synnerhet under första halvan av 2015.

Varje år utses dessutom ett icke-ord. För att kvalificera sig som ett icke-ord krävs det att ordet till exempel åsidosätter mänskliga rättigheter, kränker vissa grupper eller är vilseledande. 2015 föll valet på Gutmensch.

Gutmensch är i allmänhet en nedsättande benämning på en person som omfamnar så kallad politisk korrekthet. I samband med flyktingkrisen har personer som ställt upp som volontärer eller förespråkat ett generöst mottagande av nödställda dömts ut som Gutmenschen. Fördömandena har främst kommit från högerpopulistiska kretsar. I Sverige talas det ofta på motsvarande sätt nedlåtande om godhetsapostlar.

Anders

Illustration: Istockphoto

0 kommentarer

I utlandet betraktas hon ofta som bestämd och principfast. Men på hemmaplan är det många som anser att Tysklands förbundskansler Angela Merkel ofta undviker att ta ställning i kontroversiella frågor. Att tiga och inte fatta några beslut har nu i tyskan blivit ett verb, merkeln.

Att personnamn ger upphov till nya ord är ganska vanligt. Inte sällan handlar det om politiker. I svenskan finns till exempel attefallshus och juholtare – ett fenomen som Susanne Vejdemo skriver om i Språktidningen 6/15.

Ord bildade efter personnamn kallas eponymer. Ordens livslängd varierar. Inte sällan försvinner ett ord när en händelse faller i glömska eller en politiker lämnar rampljuset. Reinfeldtare (’att säga en sak men göra en annan’) är det nog inte alla som minns, medan friggebod är vanligt förekommande.

När finanskrisen drabbade Island hösten 2008 bildades verbet haardera efter dåvarande statsministern Geir H. Haarde. Många anklagade honom för att inte ha tagit varningssignaler på allvar. Att haardera betyder således ’inte lyfta ett finger’. Efter att ha varit något av ett modeord har det i dag fallit i glömska. Under det senaste året har haardera bara använts på nätet eller i isländsk press vid ett enda tillfälle.

Merkeln (’göra ingenting, tiga’) betyder ungefär samma sak. Nyligen uppmärksammade nyhetsprogrammet Tagesschau att Angela Merkel inte uttalat sig om attackerna mot flyktingar och flyktingboenden i Heidenau. I ett inslag ”citerades” Merkels tystnad (bild från Hessischer Rundfunk).

Verbet merkeln leder just nu med god marginal omröstningen om årets ungdomsord, Jugendwort. Det förekommer också i en hel del texter, men än så länge är det så färskt att betydelsen i regel förklaras. I tidskriften Freiraum oroar sig Gerhard Breunig för att Angela Merkel ska sitta kvar i fyra år till – utan att göra särskilt mycket:

Aktuell werden wir medial schon darauf vorbereitet, dass die Bundeskanzlerin beabsichtigt, weitere 4 Jahre zu merkeln – was laut Sommerloch-Medienberichten mit Nichtstun gleichzusetzen ist.

I Die Welt ställer Lars Wallrodt förbundskansler Angela Merkel mot Kevin de Bruyne, stjärna i uppstickarklubben Wolfsburg. Han funderar på att börja använda det reflexiva verbet bruynen, vilket skulle beteckna Kevin de Bruynes ansträngningar för att bli en internationell toppspelare i fotboll. Här nämns merkeln närmast som en motsats till sich bruynen:

Vielleicht ist es an der Zeit, nun ein neues Jugendwort ins Rennen zu schicken. Wie wäre es mit "sich bruynen", vulgo: zu Höchstleistungen antreiben? "Alpha-Kevin bruynt sich zum Topfußballer, statt nur zu merkeln." Hört sich doch ganz gut an, oder?

Anders

Foto: Getty/Istockphoto

0 kommentarer

I höstas var det 25 år sedan Berlinmuren föll. Årsdagen uppmärksammades bland annat i Berlin genom en ljusinstallation där skenet från 8 000 vita ballonger bildade en linje längs den sträcka där muren tidigare delade staden. Händelsen gav upphov till ordet Lichtgrenze (’ljusgräns’). Det har nu utsetts till årets ord i Tyskland.

Varje år utser Gesellschaft für deutsche Spraches jury ett ord som på något sätt präglat det gångna året. Det behöver alltså inte vara det nyord som hörts mest, utan snarare det som bäst fångar ett tecken i tiden. För 2014 föll valet alltså på Lichtgrenze, den gränslinje som bildades av skenet från tusentals ballonger 25 år efter Berlinmurens fall.

På listan finns ytterligare nio ord som etablerat sig under 2014. När Mario Götze med finalens enda mål sköt hem VM-guldet i fotboll till Tyskland utbrast säkerligen en hel del Gott sei Dank! Men Süddeutsche Zeitung vitsade till det och utropade i en rubrik i stället Götzseidank! På listan återfinns också Freistoßspray, den frisparkssprej som fick sitt genombrott under turneringen i Brasilien. Ordet togs också med i Språktidningens och Språkrådets nyordslista.

Ett annat ord på den svenska nyordslistan var mobilzombie. Det kan sägas ha sin motsvarighet i tyskans Generation Kopf unten, som står för den åldersgrupp som ständigt går med huvudet sänkt och blicken riktad mot mobiltelefonen.

På den tyska listan finns även Willkommenskultur (’välkommenkultur’), ett ord som uppstod i debatten om behovet av att ta emot flyktingar från krigsdrabbade länder. Där finns Russlandversteher – en person som visar förståelse för den ryska invasionen av Krim – och Terror-Tourismus (’terrorturism’), ett fenomen som i Sverige brukar kallas terrorresor eller jihadresor. Det handlar alltså om personer som frivilligt ansluter sig till strider i inbördeskrig, till exempel islamister i Syrien.

Och där finns bahnsinnig, ett ord som förmodligen hade gett Ingvar Oldsberg tårar i ögonen. När anställda på järnvägen, die Bahn, strejkade blev somliga vansinniga, wahnsinnig – eller i det här fallet bahnsinnig.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Den som börjar att lära sig engelska tidigt i skolan behåller inte försprånget till elever som börjar att studera språket längre fram. Den som senare börjar att läsa ett främmande språk gör det med en grund i modersmålet som snabbt tar igen övertaget. Det visar en studie publicerad i tidskriften International Journal of Bilingual Education and Bilingualism.

Simone E. Pfenninger, forskare i lingvistik vid universitetet i Zürich, har i fem års tid följt hur 200 schweiziska elever lär sig engelska i skolan. Eleverna valdes ut slumpvis. I den ena gruppen började eleverna att läsa engelska vid åtta års ålder, och i den andra gruppen vid tretton års ålder.

Att börja plugga engelska tidigt var ingen fördel. Redan efter ett halvår var trettonåringarna både ikapp och förbi åttaåringarna när det gällde grammatisk förståelse. De som började tidigt hade visserligen under en tid ett något större ordförråd, och de använde i mindre utsträckning tyska ord för att fylla i kunskapsluckor. Men när eleverna slutade gymnasiet var bägge grupperna på samma nivå.

Men det finns enligt Simone E. Pfenninger tecken på att engelskans tidiga intåg har negativa konsekvenser. När eleverna började gymnasiet behärskade den grupp som först började med engelska modersmålet tyska sämre i skrift. Gruppen som började senare var duktigare på att skriva. Denna stabila grund tog den senare gruppen också med sig till engelskan. Fem år senare hade dock den tidiga gruppen tagit in försprånget.

En av Simone E. Pfenningers slutsatser är att det inte spelar någon roll hur länge någon läst ett språk. Gruppen med åttaåringar arbetade visserligen med engelska under längre tid, men det gav ingen varaktig fördel. I stället finns det – oavsett när studierna börjar – ett tydligt samband mellan goda kunskaper i modersmålet och goda kunskaper i det främmande språket. I det här fallet betyder det alltså att den som behärskar tyska också har lättare att lära sig engelska.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Maximilian tar steget förbi Luca och är nu det populäraste förnamnet bland tyska pojkar. Bland flickorna behåller Sophie förstaplatsen – och det är ett namn så vanligt att det ges till en nyfödd flicka av trettiotre. Det visar statistik från Gesellschaft für deutsche Sprache.

Sophie – med stavningsvarianten Sofie inräknad – behåller ställningen som Tysklands populäraste förnamn för nyfödda flickor. Under 2013 gavs namnet till 3,32 procent av flickorna. Det är dock betydligt vanligare som andra- än som förstanamn, vilket möjligen kan underlätta för lärarna när alla nyfödda Sophior når skolåldern.

Sophie är det vanligaste förnamnet bland flickor i alla förbundsländer utom Hamburg, Berlin och Bayern. Där är i stället Marie populärast.

Maximilian är populäraste pojknamnet och tar över täten från Luca (inklusive stavningsvarianten Luka), som faller tillbaka till fjärdeplatsen. Av de pojkar som föddes i Tyskland förra året fick 1,63 procent förnamnet Maximilian. Precis som Sophie är det vanligare som andranamn.

Bland pojkarna är den geografiska spridningen större. Maximilian ligger i topp i de två sydligaste förbundsländerna, Bayern och Baden-Württemberg, och i Nordrhein-Westfalen. Luca toppar i Saarland, Rheinland-Pfalz, Thüringen, Brandenburg, Sachsen-Anhalt, Niedersachsen, Bremen och Schleswig-Holstein. I Hessen, Hamburg och Berlin vinner Alexander. Och i Mecklenburg-Vorpommern segrar Ben.

Anders

0 kommentarer

Sidor

Prenumerera på RSS - tyska