En majoritet av amerikanerna tycker att n-ordet är stötande. Donald Trumps väljare är mindre upprörda än Hillary Clintons anhängare. Var tionde väljare som röstade på honom anser inte att n-ordet är olämpligt.

You Gov har på uppdrag av The Economist undersökt amerikaners attityd till en rad olika fenomen. Två av frågorna gäller n-ordet. Attitydskillnaderna mellan olika grupper är ganska stora – i synnerhet när det gäller politisk ståndpunkt.

53 procent svarar att n-ordet är stötande. Vidare är det 24 procent som säger att det är olämpligt men inte stötande. 8 procent uppger att det inte är fel att använda n-ordet. Övriga är osäkra eller vill inte svara på frågan.

Bland svarta amerikaner är det 59 procent som anser att n-ordet är stötande. Motsvarande siffra bland vita amerikaner är 55 procent respektive 48 procent bland spanskättade amerikaner.

Svarta är också mest tillåtande. Hela 12 procent har inga problem med n-ordet. Bland vita är det 7 procent och bland spanskättade 6 procent som inte tycker att det är fel att använda det.

Men det är alltså politiken som utgör den främsta vattendelaren. Bland de amerikaner som röstade på Donald Trump i presidentvalet är det 42 procent som svarar att n-ordet är stötande. Bland Hillary Clintons väljare är det hela 78 procent som anser att ordet är stötande. Bara 1 procent av Hillary Clintons anhängare tycker att det är fritt fram att använda n-ordet. Samma åsikt har 10 procent av Donald Trumps sympatisörer.

Även partisympatier är en vattendelare. 73 procent av Demokraternas sympatisörer betraktar n-ordet som stötande. Det är ett påstående som endast 43 procent av Republikanernas anhängare instämmer i.

I en nyutgåva av Mark Twains Adventures of Huckleberry Finn har n-ordet ersatts av slave. 52 procent tycker att det är ett dåligt val medan 19 procent anser att det är ett bra beslut. Övriga 29 procent är osäkra.

Anders

Foto: Istockphoto

2 kommentarer

Be var det allra vanligaste ordet under kampen om Vita huset. Men segraren Donald Trumps språkliga kännetecken var ovanligt flitig användning av ordet I.

I det aktuella numret av Språktidningen skriver Kristina Nilsson Björkenstam och Gintarė Grigonytė, datorlingvister vid Stockholms universitet, om Donald Trumps retorik. De konstaterar att presidenten under sin väg till makten effektivt använde sig av upprepningar. Till skillnad från sina rivaler nyttjade han sällan utfyllnadsljud som uh och um. I stället repeterade Donald Trump något han sagt tidigare.

Detta är bara en i raden av studier av Donald Trumps okonventionella retorik. I en artikel publicerad i tidskriften Digital Scholarship in the Humanities studerar forskare vid universitetet i Neuchatel, Schweiz, ordvalet hos Donald Trump och åtta andra politiker som kämpade om att nomineras till presidentkandidater. Även här utmärker sig Donald Trump.

Donald Trumps stil kännetecknas enligt forskarna av att han är osedvanligt rakt på sak. Han undviker komplicerad meningsbyggnad, använder korta meningar och förlitar sig på enklare ord. Men han är också den som har minst innehållstyngd i sitt språk.

De tre ord som Donald Trump främst använder i större utsträckning än sina rivaler är I, very och tremenduos. I topp tre hos de åtta övriga finns ord med kopplingar till politiska sakfrågor, som amnesty, budget och conservative.

I tv-debatterna är be och the de två vanligaste orden hos sju av aspiranterna. Demokraten Martin O’Malley utmärker sig genom att använda we allra mest följt av the och be. Donald Trump sticker ut genom att som enda politiker ha I som ett av de två vanligaste orden. Etta hos honom är be och trea är the.

Andra ord som hördes ofta från Donald Trump var deal, Mexico och excuse. Motkandidaten Hillary Clinton talade mer än andra om income, affordable och try. Andra ord hon använde ovanligt ofta var Senator och Sanders – ett resultat av den utdragna duellen mellan Hillary Clinton och Bernie Sanders om att bli Demokraternas presidentkandidat. Bernie Sanders kännetecknades i sin tur av ord som fossil, fuel, billionaire, wealth och Wall Street.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Althöger är en politisk rörelse som är konservativ och nationalistisk. Men beroende på vem som får frågan kan althöger vara allt från traditionalism till nationalsocialism.

Valet av Donald Trump till USA:s president innebar det definitiva genombrottet för althögern. Chefsstrategen Steve Bannon plockade han från nyhetssajten Breitbart News. Steve Bannon själv hade tidigare utnämnt sajten till althögerns plattform i USA.

I kölvattnet efter Donald Trumps valframgång har det även i Sverige blivit allt vanligare att tala om althöger. Även alt-höger förekommer. På engelska talas det om alternative right och – vanligare – alt-right.

Althögern är en rörelse som vuxit fram på nätet. Någon entydig politisk definition finns inte. Men det handlar alltså om en rörelse som är konservativ och nationalistisk. Den betraktar sig som ett radikalt alternativ till den traditionella högern. Inte sällan är althögern ung och utan kopplingar till äldre organisationer inom samma åsiktssfär.

En vanlig uppfattning inom althögern är att den traditionella högern övergivit viktiga grundläggande värderingar. Därför har den enligt althögern också förespråkat mångkultur och en feministisk syn på jämställdhet, strömningar som enligt rörelsen bidragit till upplösning av normer och värderingar. Dessa normer och värderingar bör enligt althögern utgöra grunden för ett välmående samhälle.

I Aftonbladet förutspår Jon Weman att althögern nu kommer att flytta fram sina positioner även i Europa:

Efter att ha varit Donald Trumps nätarmé med en tecknad groda som vapensköld, siktar nu den amerikanska alt-högern in sig på Europa. Första målet: att göra Marine Le Pen till Frankrikes nästa president.

I Dagens Nyheter skriver Fredrik Strage om saker som får althögern att reagera:

I år blev jag för första gången kallad ”kommunist”. För en gammal ungmoderat som jag kändes det udda. Jag insåg att mina politiska åsikter inte spelar någon roll för den så kallade althögern. Det räcker att jag skriver om gangsterrap, slentriangillar ett par antirasistiska Facebooklänkar och dricker lite sojalatte för att jag ska buntas ihop med pk-eliten.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Från brexit, grexit och svexit till calexit? Så kallas planerna på ett kaliforniskt utträde ur USA.

I flera års tid har det spekulerats i olika länders avsked till EU och EMU. Brexit blir verklighet. Det har talats både om grexit och – ett kanske mindre sannolikt svenskt EU-utträde – svexit. I svensk press har även lånord på samma tema synts i spalterna, som quitaly och departugal.

De uttågsord som hittills fått störst spridning innehåller ledet -exit. Den senaste veckan har det även i Sverige börjat skrivas allt mer om calexit, ett kaliforniskt utträde ur USA. Ordet är belagt i svenskan sedan 2016.

I Kalifornien finns en stark rörelse för att lämna USA som en protest mot presidenten Donald Trumps politik. Just nu pågår en namninsamling för att få en folkomröstning i frågan. De första stegen togs redan i samband med Donald Trumps seger i presidentvalet. I Vetlanda-Posten kommenterades utgången så här:

Min vän i San Diego talar om Calexit som anspelar på brittiska Brexit. Kalifornien, som har ett stort Trumpmotstånd och där människor haft protester sedan valresultatet, vill bryta sig loss från resten av landet. Jag inväntar den nya presidenten intåg med oro.

Även Dagens Nyheter skildrade den nya proteströrelsen i Kalifornien:

Missnöjet över Trumps seger har varit stort i Kalifornien. Utöver demonstationer, som har avlöst varandra i demokratfästet i väst, har ett led i reaktionerna varit ökad uppmärksamhet åt självständighetskampanjen Calexit. Rörelsen upprörs över att konservativa delstater får stort inflytande över den politik som bedrivs i Kalifornien och vill att den liberala delstaten bryter sig loss från övriga USA.

Kampanjen fick nytt bränsle efter att Donald Trump i fredags utfärdat inreseförbud för vissa nationaliteter och infört flyktingstopp. TT beskrev utvecklingen i Kalifornien:

Ledande politiker i Kalifornien har gett grönt ljus till ”California nation hood” – även känd som Calexit, för att börja samla in de närmare 600 000 underskrifter som krävs för en omröstning. Underskrifterna måste vara insamlade före den 25 juli.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Malmö som en av de farligaste städerna i världen, en fejkad månlandning och ett fotbolls-VM i Sverige 1958 som aldrig spelades. Är det exempel på rena osanningar eller handlar det om alternativa fakta?

I fredags var det hundratusentals anhängare som bevittnade hur Donald Trump tog över som USA:s president. Men hur många? Den nyvalde presidentens stab utlovade den mest välbesökta ceremonin någonsin. Så blev det inte. Det var betydligt glesare i leden än när motsvarande ceremonier hölls för företrädaren Barack Obama. Det är lätt konstaterat genom en jämförelse av bilderna från de olika direktsändningarna av ceremonierna.

Donald Trump var dock säker på sin sak. Han var övertygad om att det fanns minst en miljon människor i publiken. Kanske till och med ytterligare en halv miljon. Siffror som i så fall hade fått honom att passera Barack Obama.

Samma besked upprepades från Donald Trumps stab. Publiken var rekordstor. När detta uppenbart felaktiga påstående ifrågasattes var beskedet från staben att det handlade om alternativa fakta.

Alternativa fakta är belagt i svenskan sedan 1993, men användningen har varit ytterst blygsam. Vändningen kom förstås i helgen. I sociala medier blev #alternativefact snabbt en populär hashtagg.

I Svenska Dagbladet skriver Janerik Larsson att Donald Trump och kretsen runt honom använder sig av osanningar för att skapa förvirring:

Alternativa fakta, alternativa sanningar är Trumps sätt att kringgå sanningen.

När det tidigare har talats om alternativa fakta har tonen i vissa fall varit positiv. Så här skrev LO-Tidningen 2012 i en recension av tidskriften Mana:

Typiskt Mana att både redovisa alternativa fakta och förklara hur fördomarna spelar en aktiv roll i samhället; att de inte bara är tillfälliga.

I Aftonbladet 2015 görs det skillnad mellan alternativa fakta och rena lögner:

Det är helt sant att Ryssland via bland annat sajten Sputnik News pumpar ut allt från alternativa fakta till rent ljug. Ett exempel är nedskjutningen av MH17 över Ukraina.

När det gäller Donald Trump råder det inget tvivel om att alternativa fakta är synonymt med något som inte är sant. Under de senaste dagarnas medierapportering har tonen varit allt annat än positiv.

Det är inte första gången Donald Trump talar osanning – eller presenterar alternativa fakta – men det är inget som verkar bekymra sympatisörerna. Tidigare studier visar att åhörarna lägger större vikt vid hans känslomässiga engagemang än vid faktafel.

Anders

Foto: White House

2 kommentarer

Storhetsvansinne, simpla budskap och en självsäker stil slår ut saklighet. Det är förklaringen till att Donald Trump gick segrande ur Republikanernas primärval. Det hävdar forskare i psykologi vid University of British Columbia, Kanada.

Donald Trumps tal har inte sällan kännetecknats av ett fritt förhållande till sanningen. Att faktafelen duggat tätt var dock inte till hans nackdel. Tvärtom hade de liten inverkan på väljarna.

Forskarna har studerat nio republikanska aspiranter. Förutom Donald Trump även Ted Cruz, John Kasich, Ben Carson, Jeb Bush, Marco Rubio, Rick Perry, Lindsey Graham och Mike Huckabee. Och Donald Trump sticker ut.

Ingen annan talare talar lika mycket om sig själv i påståenden som innehåller ordet I (’jag’). Ingen visar prov på lika välutvecklat storhetsvansinne. Ingen varierar sin tonhöjd lika mycket. Och ingen använder i samma utsträckning informellt språk.

Donald Trumps retoriska stil var enligt forskarna en avgörande faktor för segern i primärvalen. Visserligen förekom det många felaktigheter i hans tal, men de överskuggades av hur han framförde dem. Faktafelen medförde att många experter förivrade sig och dömde ut Donald Trumps chanser.

Sympatisörerna tyckte annorlunda. De fastnade för känslostyrkan och övertygelsen i Donald Trumps budskap. Inte minst den förändrade tonhöjden skapade bilden av en energisk och dynamisk person.

Eventuella faktafel är något som åhörarna upptäcker först senare. Och då har de redan, skriver forskarna, ryckts med av budskapet.

Donald Trumps flitiga twittrande hade samma effekt. Många reagerade visserligen negativt på hans budskap, men även detta överskuggades av positiva reaktioner från sympatisörer.

Studien är publicerad i tidskriften Personality and Individual Differences.

Anders

Foto: Istockphoto

Här kan du läsa mer om Donald Trump.

0 kommentarer
Prenumerera på RSS - Donald Trump