Veckans nyord: linjär tv
I de flesta hushållen i Sverige finns en tv. Den kan vara tjock eller platt. Platt-tv:n gjorde sitt intåg på bred front i svenskan under 2005, men ordet finns belagt i pressen sedan 2002. Tjock-tv:n är en betydligt äldre uppfinning, men den började kallas just så samma år som platt-tv:n på allvar tog steget från dyr kapitalvara till överkomlig konsumentvara.
Tjock-tv är en så kallad retronym, en ny benämning på en gammal företeelse. Andra sådana kan vara utebandy (för den som vill betona att det inte handlar om innebandy) och papperstidning (för att skilja den tryckta utgåvan från en nättidning).
Den nya tekniken håller också på att förändra vårt tv-tittande. Den som i dag vill poängtera att den ser på tv på det traditionella sättet – det vill säga inte genom mobilen eller datorn eller genom att följa kanalernas tidsstyrda tablåer – kan använda retronymerna linjär tv eller tablålagd tv.
Webbanalytikern Robert Sahlin ger i ett blogginlägg sin definition av linjär tv:
Att se ett program på ordinarie sändningstid kallas ibland linjär TV, dvs. enligt TV-tablåns utformning, sändningen startar och slutar en given tidpunkt.
Än så länge används linjär tv framför allt i branschmedier. Användningen har ökat snabbt de senaste åren, men det tidigaste belägget är från en artikel i Veckans Affärer år 2006:
Linjär tv är traditionell och kommer från tv-kanalernas tidsbestämda programtablåer. Den icke-linjära tar hänsyn till folks behov och kanske betalningsvilja. On-demand är honnörsordet. Se vad du vill, när du vill och kreera själv dygnets alla hålltider. För detta är mobil-tv utmärkt.
En som nästan helt och hållet har skrotat det linjära tv-tittandet är Sveriges Radios kulturchef Mattias Hermansson. I Dagens Nyheter berättar han om det enda tillfället då de traditionella sändningarna får en chans:
När TV4 Sport sänder Degerfors IF matcher. Har annars lagt ner linjär tv till förmån för playtjänster, filmsajter och boxar.
Anders
