Veckans nyord: kvittojournalistik

Tidningarna har de senaste veckorna varit fulla av avslöjanden om hur myndigheter, departement och stiftelser bjudit personalen på storslagna fester. När räkningarna kommit har de ofta hanterats med hjälp av ganska kreativ bokföring. Och när bristerna varit på väg att uppdagas, som vid Annie Lööfs näringsdepartement, har personalen läckt uppgifter till valda journalister i ett försök att minimera skadorna.

Sådan journalistik, som utgår från granskning av fakturor och redovisning, kallas kvittojournalistik. Ordet är belagt sedan år 2005, men användningen har fått ett rejält uppsving i samband med den senaste tidens medierapportering.

Samtidigt som de senaste veckornas avslöjanden har fått huvuden att rulla finns det också debattörer som anser att kvittojournalistiken kan leda snett. I samband med turerna kring Håkan Juholt skrev Maria Schottenius i Dagens Nyheter:

"Kvittojournalistik har sitt värde. Men faran, när man tittar på kvitton, är att man tror att man verkligen granskar makten."

Håkan Lindgren ger uttryck för en liknande syn i Journalisten:

"Felet med kvittojournalistiken är inte att den är orättvis, utan att den låter makthavarna komma alldeles för billigt undan. Om politikerna var lite mer cyniska skulle de dra en lättad suck varje gång en kvittoskandal briserar: 'Tack gode gud att de inte skrev om det där!'

När Maciej Zaremba skrev om Skogsstyrelsen var det myndighetens maktutövning som var huvudsaken, inte dess restaurangnotor, fast dess tjänstemän säkert åt och drack lite på skattebetalarnas bekostnad mellan avverkningsbesluten. Hade han nöjt sig med grävjobbet 'Skogsstyrelsen har fullt med öl i kylskåpet' är det nog inte bara jag som fortfarande hade varit okunnig om hur vår skog förvaltas."

I Dagens Arena menade Mikael Feldbaum att kvittojournalistiken kunde härledas till Schlingmannsamhället, där han hävdade att strategen bakom Moderaternas förnyelse, Per Schlingmann, skapat en kultur som går ut på att med hjälp av pr-kampanjer förändra människors uppfattning om samhällsproblem i stället för att angripa problemen:

"Det är mycket som ska kommuniceras nu från departement och myndigheter. Många 'bilder' som ska sättas och 'uppfattningar' som ska formas. Kalla det post-politik eller Schlingmannsamhälle, men en stor del av den senaste veckans kvittojournalistik bottnar här."

Åsikterna om tyngden i de senaste veckornas avslöjanden går isär. Tidigare kulturministern Cecilia Stegö Chilò anser exempelvis enligt Resumé att turerna kring näringsdepartementet och Annie Lööf var "en riktig skitstory". Kvittojournalistiken är dock en klassisk genre inom journalistiken som inte upphör att engagera.

Anders