Strategisk vaghet är politikerns bästa vän

Strategisk vaghet är politikernas ständiga livlina. Begrepp som frihet, välfärd och trygghet kramas av många – men exakt vad som ryms i den där famnen varierar. Ett annat signalord – eller flytande signifikant på språkvetenskapiska – är hållbarhet. Få är motståndare till hållbar utveckling. Men vad det innebär, vilka metoder som ska användas och hur tidsramarna ser ut för att nå dit finns det ingen som helst enighet om. Hållbarhet har blivit ett signalord med positiv laddning men diffust innehåll. Och det diffusa kan tjäna retoriska syften för politiker samtidigt som det gör debatten svårgenomtränglig för väljarkåren.

Det här är ett av alla exempel som språkforskaren Anna W. Gustafsson ­analyserar i Vad gör språket i politiken? – en bok om hur det som är vagt, outtalat eller underförstått kan vilseleda. Här finns också en checklista för den som på egen hand vill försöka genomborra politikernas budskap.

Lätt är det inte. Men Anna W. Gustafsson förklarar förtjänstfullt varför vagheten är manipulationens bästa vän.

Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.

Läs mer:
Med berått mod – Anna W. Gustafsson om Ebba Busch, sanningar, lögner och nästanlögner i politiken