Inspiration för att vässa dina texter

Hur påverkas texters stil av meningsbyggnad och skiljetecken? Ylva Byrman besvarar frågan i sin nyutkomna bok Konsten att bygga meningar. Den vänder sig till alla som är intresserade av stilistik, oberoende av tidigare kunskaper i grammatik. Eftersom det inte går att analysera stil utan att ha begrepp för att diskutera meningarnas beståndsdelar, ger boken också grammatiska baskunskaper.

Hon ledsagar oss genom texten med personligt ­hållna läsanvisningar, som ”I detta kapitel ska vi lära oss […]”. Ibland använder hon oväntade bilder och uttryck för att förklara grammatik. Ett exempel är ”alltså vilka typer och tjommar ett visst verb brukar omge sig med”.

Ylva Byrman vill inte ge kategoriska regler för vad som är rätt och fel. Men en fördel med att kunna beskriva grundprinciperna för meningsbyggnad och interpunktion är, påpekar hon, att vi kan bli medvetna om varför vi gör avsteg från reglerna och vilken stil­effekt det kan få. Exempel som analyseras är hämtade från tre huvudkategorier av text: facktext, tidningstext och litterär text. Vad gäller exempelvis ofullständiga meningar ger hon rådet att undvika dem i facktext, medan de kan vara stilistiskt lyckade i skönlitteratur och tidningstext.

I sin genomgång av kommateringens grundregler betonar hon att kommatecken som huvudregel bör sättas ut mellan fullständiga huvudsatser. ”På vårt jobb går vi ut och dricker öl på onsdagar och torsdagar börjar vi lite senare för att alla ska få sovmorgonen efter ölkvällen” är ett tydligt exempel på hur det utan komma kan vara svårt att tolka meningens struktur.

I ett kapitel analyseras hur fem skickliga skribenter kommaterar. Två av de tre romanförfattarna är Selma Lagerlöf och Karin Smirnoff, och utdragen är från Jerusalem och Jag for ner till bror. Lagerlöf har satskommatering, vilket innebär många fler kommatecken än vi är vana vid i nutida texter, medan Smirnoffs roman helt saknar kommatecken. Ylva Byrman visar hur imponerande det är att Smirnoff skapar sin stil med punkt som enda skiljetecken.

I sin beskrivning av olika satsdelar använder hon några nya termer. Ylva Byrman har myntat begreppet Carl Bildt-adverbial för ett adverbial som står på satsadverbialets position i satsschemat utan att vara satsadverbial, till exempel ”I dag hastar jag på morgonen över till riksdagen […]”. Andranominal använder hon genom hela boken som ett samlingsbegrepp för objekt och predikativ, vilket – i alla fall till en början – kan bli för­virrande för den som är van vid traditionell grammatik.

Det märks att Ylva Byrman har under­visat i skrivande och stilistik. Boken är pedagogisk och tydlig, och stilen är relativt lättsam för att vara en facktext. Med sitt gedigna innehåll ger boken kunskap och inspiration både för textanalys och hur du förbättrar din egen text.

Eva Sundgren är professor emeritus i svenska vid Mälardalens universitet.

Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.