Blixtvisiter i svensk vardag
Sånt vi bara gör Jenny Nilsson, Susanne Nylund Skog, Fredrik Skott (red.) Carlssons och Institutet för språk och folkminnen
När man talar om trollen! Tack för senast! Det är jämna plågor. Ska vi ta en kopp?
Vissa saker gör vi bara, utan att fundera närmare på det. Och det är sånt som den här boken vill lyfta fram i ljuset. I 91 korta, lättlästa texter skriver bland annat forskare i språk, etnologi, antropologi och folkloristik om våra kulturellt betingade vardagstics.
Varför svarar vi till exempel ”Den här gamla trasan” när vi får en komplimang för ett klädesplagg? ”Det kan hänga ihop med en gammal föreställning om avunden som skadlig kraft”, berättar etnologen Ulf Palmenfelt i en text under samlingsrubriken ”Sånt vi bara gör tillsammans”. Enligt fornnordisk folktro kunde den som blev utsatt för avundsamma tankar drabbas av sjukdom – därav ordet avundsjuk, som ju i dag används tvärtom, om den som känner avund. För att inte bli sjuk gällde det därför att undvika att uppväcka någons avund. Och kanske är det därför vi vill trasklassa vår vackra klänning när någon uttalar sig uppskattande om den.
I kapitlet ”När man talar om trollen” berättar Jenny Öqvist, forskare i språk och kultur, om hur vi väljer att benämna och omtala andra människor – något som är en fundamental del av den mänskliga samvaron. Hon förklarar hur valet av uttryck bland annat varierar med den relation vi har till den omtalade, och med vilken roll denna person har i sammanhanget: huvudroll eller biroll.
Inga-Lill Grahn, forskare i svenska, redogör för de till synes innehållslösa repliker som vi kläcker ur oss i samtalsstarter, som ”Tjena, hur är läget?” ”Jo tack, jämna plågor.” Dessa standardfraser tjänar till att avgöra hur nära vi står varandra och hur resten av samtalet ska fortlöpa, snarare än att utröna den andras hälsotillstånd, menar Inga-Lill Grahn.
Liksom en ståuppare kan göra att folk garvar av igenkänning, får Sånt vi bara gör mig att le åt mitt eget och andras omedvetna göranden. Jag lär mig samtidigt mycket nytt om varför jag ”bara gör” vissa saker, och om hur andra kulturer och språkgemenskaper ser på detta.
Det här är en bok helt i Språktidningens anda.
