Ordens umgänge avslöjar betydelsen
Sällskapet berättar om hur vi egentligen uppfattar ords innebörd, skriver Susanna Karlsson.
Bild: Saga Bergebo
”Du kan begripa ett ord genom att titta på vilka det umgås med” – ungefär så sa den brittiske språkvetaren John Rupert Firth (1890–1960) om hur man bäst ska förstå vad ett ord betyder och hur det fungerar. Den observationen är det som hjälper oss att förstå att vred är tre olika ord i den här meningen: hon blev vred när hon vred på ett nytt vred och det lossnade från dörren.
Vi förstår att det första måste vara ett adjektiv, eftersom det oftast är adjektiv som man blir, och för att vi kan byta hon mot barnen, och då måste vred bli vreda. Ordet måste alltså böjas i plural, och det är också något som karakteriserar adjektiv.
Det andra måste vara något annat än ett adjektiv, för om vi gör samma sak där och byter till ett subjekt i plural, så händer ingenting: även barnen vred på handtaget. Däremot märker vi snabbt att om händelsen skulle utspela sig i nutid eller i framtiden så händer det saker. Då får vi vrider och kommer att vrida. Så beter sig bara verb.
Tittar vi i stället på det tredje, så ser vi att där har vi ett framför – ord som kan föregås av en eller ett är substantiv. Substantiv är också en ordklass som får adjektiv att böja sig, vilket syns här: nytt får den här formen eftersom vred har t-genus.
”De nätverk som ord har gör att vi kan förutspå hur de ska bete sig”
Om vred inte hade ingått i en mening här, med andra ord runtomkring sig, hade vi inte kunnat veta om det hade varit frågan om ett adjektiv, ett verb eller ett substantiv. Först genom att titta på vilka andra ord som vred umgås med går det att avgöra vad det betyder i varje enskilt fall.
Firths princip ligger till grund för mycket språkvetenskapligt arbete än i dag. Det ingår som en grundsten i mycket grammatiskt arbete, för att inte tala om språkteknologiskt. De nätverk som ord har gör att vi kan förutspå hur de ska bete sig. Det är en förutsättning inte bara för att vi ska få förslag på nästa ord när vi skriver meddelanden i telefonen, utan också hela AI-revolutionen.
Själv använder jag mig av Firths princip för något mycket mer jordnära.
Det händer att jag får frågor om ifall det spelar någon roll vilket ord man använder när det finns synonymer, eller åtminstone väldigt närliggande betydelser. En gång blev jag uppringd av en person som ville prata om ifall vi verkligen måste välja mellan lärare och lärarinna. Kan vi inte använda båda yrkesbeteckningarna – den ena för män och den andra för kvinnor?
Den svenska språkvården rekommenderar sedan länge att man använder en yrkesbeteckning oavsett könet på den som utövar yrket. I andra språkområden har man valt på andra sätt. För tyskan har man i stället valt att synliggöra alla kön. Det finns goda argument för båda valen, förstås.
Men den som ringde upp mig var inte så intresserad av principerna, utan om det spelar någon roll för hur vi ser på läraryrkets utövare. Och det kan man undersöka på lite olika sätt. Man kan till exempel intervjua folk eller skicka ut en enkät och fråga dem vad de anser. Problemet med de metoderna är att det folk säger att de anser långt ifrån alltid sammanfaller med vad de faktiskt gör. Det tar också alldeles för lång tid att göra medan någon väntar i telefon!
Som tur är har vi väldigt bra och lättillgängliga språkvetenskapliga redskap för svenska språket, som gör att det är enkelt att på sekunder gå igenom mycket stora material. Den språkvetenskapliga forskningsinfrastrukturen Språkbanken har ett verktyg som heter Korp, där man kan söka på ord och ordkombinationer i enorma mängder text. En av finesserna i Korp kallas för ordbild. Den låter en se precis det som Firth pratar om: ett ords umgänge. Om jag ber verktyget att skapa en ordbild för ett ord, så beräknar det vilka andra ord som är statistiskt mest sannolika att dyka upp före eller efter det ord jag är intresserad av. Alltså: vilka är det här ordets kompisar?
Genom att göra en ordbild av lärare och lärarinna kunde jag besvara frågan om det verkligen spelar någon roll om man säger att någon är lärare eller lärarinna. Ordbilden för lärare visar nämligen att de adjektiv som hör ihop med lärare är sådana som behörig, obehörig, kompetent och skicklig. Det de gör är att undervisa och utbilda. Ordbilden för lärarinna visar en annan bild. De är gamla, kvinnliga och sexiga. De undervisar visserligen de med, men bland de verb som används i närheten av lärarinna återfinns också förföra, knulla och till och med döda. Det verkar alltså vara i den typen av sammanhang – inte sällan med koppling till uppmärksammade rättsfall – som lärarinna används i stället för lärare i medietexterna som finns i Korp.
Det spelar roll om man väljer att prata om lärare eller om lärarinnor. När vi skriver om lärare anknyter vi till redan existerande textmönster som signalerar yrkesutövning och kompetens. När vi skriver om lärarinnor anknyter vi till mönster som signalerar kroppslighet och sexualitet.
Precis som med vred kan vi inte avgöra det här genom att bara titta på orden i isolering. Först när vi följer Firths princip och undersöker vilket umgänge ett ord har kan vi veta något om hur det uppfattas.
Susanna Karlsson är docent i nordiska språk vid Göteborgs universitet.
Läs fler krönikor av Susanna Karlsson:
Sedan gammalt skapar ny tradition
Ingen fara med förändring
Vi blir aldrig färdiga med orden
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
”Du kan begripa ett ord genom att titta på vilka det umgås med” – ungefär så sa den brittiske språkvetaren John Rupert Firth (1890–1960) om hur man bäst ska förstå vad ett ord betyder och hur det fungerar. Den observationen är det som hjälper oss att förstå att vred är tre olika ord i den här meningen: hon blev vred när hon vred på ett nytt vred och det lossnade från dörren.
Vi förstår att det första måste vara ett adjektiv, eftersom det oftast är adjektiv som man blir, och för att vi kan byta hon mot barnen, och då måste vred bli vreda. Ordet måste alltså böjas i plural, och det är också något som karakteriserar adjektiv.
Det andra måste vara något annat än ett adjektiv, för om vi gör samma sak där och byter till ett subjekt i plural, så händer ingenting: även barnen vred på handtaget. Däremot märker vi snabbt att om händelsen skulle utspela sig i nutid eller i framtiden så händer det saker. Då får vi vrider och kommer att vrida. Så beter sig bara verb.
Tittar vi i stället på det tredje, så ser vi att där har vi ett framför – ord som kan föregås av en eller ett är substantiv. Substantiv är också en ordklass som får adjektiv att böja sig, vilket syns här: nytt får den här formen eftersom vred har t-genus.
”De nätverk som ord har gör att vi kan förutspå hur de ska bete sig”
Om vred inte hade ingått i en mening här, med andra ord runtomkring sig, hade vi inte kunnat veta om det hade varit frågan om ett adjektiv, ett verb eller ett substantiv. Först genom att titta på vilka andra ord som vred umgås med går det att avgöra vad det betyder i varje enskilt fall.
Firths princip ligger till grund för mycket språkvetenskapligt arbete än i dag. Det ingår som en grundsten i mycket grammatiskt arbete, för att inte tala om språkteknologiskt. De nätverk som ord har gör att vi kan förutspå hur de ska bete sig. Det är en förutsättning inte bara för att vi ska få förslag på nästa ord när vi skriver meddelanden i telefonen, utan också hela AI-revolutionen.
Själv använder jag mig av Firths princip för något mycket mer jordnära.
Det händer att jag får frågor om ifall det spelar någon roll vilket ord man använder när det finns synonymer, eller åtminstone väldigt närliggande betydelser. En gång blev jag uppringd av en person som ville prata om ifall vi verkligen måste välja mellan lärare och lärarinna. Kan vi inte använda båda yrkesbeteckningarna – den ena för män och den andra för kvinnor?
Den svenska språkvården rekommenderar sedan länge att man använder en yrkesbeteckning oavsett könet på den som utövar yrket. I andra språkområden har man valt på andra sätt. För tyskan har man i stället valt att synliggöra alla kön. Det finns goda argument för båda valen, förstås.
Men den som ringde upp mig var inte så intresserad av principerna, utan om det spelar någon roll för hur vi ser på läraryrkets utövare. Och det kan man undersöka på lite olika sätt. Man kan till exempel intervjua folk eller skicka ut en enkät och fråga dem vad de anser. Problemet med de metoderna är att det folk säger att de anser långt ifrån alltid sammanfaller med vad de faktiskt gör. Det tar också alldeles för lång tid att göra medan någon väntar i telefon!
Som tur är har vi väldigt bra och lättillgängliga språkvetenskapliga redskap för svenska språket, som gör att det är enkelt att på sekunder gå igenom mycket stora material. Den språkvetenskapliga forskningsinfrastrukturen Språkbanken har ett verktyg som heter Korp, där man kan söka på ord och ordkombinationer i enorma mängder text. En av finesserna i Korp kallas för ordbild. Den låter en se precis det som Firth pratar om: ett ords umgänge. Om jag ber verktyget att skapa en ordbild för ett ord, så beräknar det vilka andra ord som är statistiskt mest sannolika att dyka upp före eller efter det ord jag är intresserad av. Alltså: vilka är det här ordets kompisar?
Genom att göra en ordbild av lärare och lärarinna kunde jag besvara frågan om det verkligen spelar någon roll om man säger att någon är lärare eller lärarinna. Ordbilden för lärare visar nämligen att de adjektiv som hör ihop med lärare är sådana som behörig, obehörig, kompetent och skicklig. Det de gör är att undervisa och utbilda. Ordbilden för lärarinna visar en annan bild. De är gamla, kvinnliga och sexiga. De undervisar visserligen de med, men bland de verb som används i närheten av lärarinna återfinns också förföra, knulla och till och med döda. Det verkar alltså vara i den typen av sammanhang – inte sällan med koppling till uppmärksammade rättsfall – som lärarinna används i stället för lärare i medietexterna som finns i Korp.
Det spelar roll om man väljer att prata om lärare eller om lärarinnor. När vi skriver om lärare anknyter vi till redan existerande textmönster som signalerar yrkesutövning och kompetens. När vi skriver om lärarinnor anknyter vi till mönster som signalerar kroppslighet och sexualitet.
Precis som med vred kan vi inte avgöra det här genom att bara titta på orden i isolering. Först när vi följer Firths princip och undersöker vilket umgänge ett ord har kan vi veta något om hur det uppfattas.
Susanna Karlsson är docent i nordiska språk vid Göteborgs universitet.
Läs fler krönikor av Susanna Karlsson:
Sedan gammalt skapar ny tradition
Ingen fara med förändring
Vi blir aldrig färdiga med orden
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
