Gapet som vi godtar
Aldrig har jag väl varit lyckligare än när jag fick reda på att det fanns en grammatisk term som hette parasitiskt gap. Är det inte underbart skrämmande? Ser ni inte en ilsket gapande skadeinsekt eller köttätande blomma framför er?
Parasitiska gap, eller som det heter när man inte direktöversätter från engelska: parasitiska luckor, kan vi illustrera med följande exempel:
- Han älskade sin papegoja utan att riktigt få grepp om den.
- Han älskade sin papegoja utan att riktigt få grepp om.
- Vilken papegoja älskade han utan att riktigt få grepp om?
Ettan är korrekt, tvåan fungerar förstås inte – det måste ju stå ”få grepp om den”. Ändå är den tredje meningen helt korrekt, trots att det bara står ”få grepp om”! Varför då? kanske någon undrar, och då kan ni räcka upp era grammatiskt bevandrade pekfingrar och förklara: Vi har att göra med en parasitisk lucka!
En typisk plats för ett objekt i en huvudsats är efter verbet och subjektet:
Han älskade sin papegoja.
När man sedan utökar meningen med exempelvis en liten infinitivfras, såsom ”att riktigt få grepp om den”, finns det ju ett objekt även där: den.
Självklart måste även denna fras innehålla objekt. Det vore, som vi konstaterat, rent absurt att skriva:
Han älskade sin papegoja utan att riktigt få grepp om.
Det skulle resultera i en lucka, som vi bara inte skulle kunna acceptera. Illustrerar här vår oacceptabla lucka med ett streck:
Han älskade sin papegoja utan att riktigt få grepp om _____.
Men så kommer vi till den parasitiska luckan – som vi accepterar. Den börjar med en annan lucka:
Vilken papegoja älskade han ____?
Här är objektet i början av satsen, och på sin vanliga plats har det lämnat en lucka. När vi sedan utökar meningen, kan den se ut så här utan att någon reagerar:
Vilken papegoja älskade han ____ utan att riktigt få grepp om ____?
Infinitivfrasen parasiterar helt fräckt på möjligheten att utelämna objektet! Luckan i slutet av meningen är alltså en parasitisk lucka.
Hade ni i era vildaste fantasier kunnat föreställa er hur beräknande en infinitivfras kan vara? Nej, jag tänkte väl inte det.
