Fråga inte hur det är med mig!

Ibland kan jag så smått få tvångstankar när jag stöter ihop med någon bekant. Den gängse sociala normen är ju att man börjar med ett glatt hej, eventuellt åtföljt av en kram och sedan frasen hur är det med dig då? Funderar över scenariot och pinsamhetsfaktorn som skulle uppstå om man faktiskt sade som det förhåller sig, i stället för de lagom neutrala och positiva plattityder som förväntas av en normalt konversationsbegåvad person.

Kanske kunde det låta så här:

BEKANT: "Men hej! Gud vad länge sedan, det var verkligen inte i går!"

Jag: "Nej, det var åtta år sedan, tre separationer, två otroheter och en misshandelsrelation sedan."

B (har ännu inte insett seriositeten i utsagan och skrattar därför som om det vore ett skämt och fortsätter): "Hur är det med dig då?"

J: "Sönderstressad, skiter blod, har förmaksflimmer, högt blodtryck och diabetes. Syrran kämpar mot bröstcancer och pappa dog av en stroke i förra veckan."

B (börjar lite smått nervöst att skruva på sig, men fortsätter tappert vidare med): "Jaha, det låter ju jobbigt men vad gör du då, sjunger du fortfarande, eller?"

J: "Jag gav ut en platta för ett år sedan men den spelades aldrig i riksradion, så jag tjänade inte en krona." (För att inte verka ointresserad flikar jag in) "Och du själv då?"

B: "Jo, jag är kvar på Tele 3 sedan tjugo år tillbaka och trivs bra. Bor med samma gubbe men vi flyttade in till stan när ungarna lämnade boet. Hur går det för dina barn då?"

J: "Den äldsta är bipolär och sjukpensionerad. Den andre sitter inne för vapeninnehav och lillkillen har adhd och får våldsamma utbrott minst tjugo gånger per dag om han inte får som han vill."

B (mumlar något ohörbart om att hon måste i väg för att ): "Nej, men du får ha det så bra och hälsa maken. Kul att ni gifte er förresten! Jag läste om det i tidningen. Ni verkar passa så bra ihop!"

J: "Det trodde vi också, men vi bråkar dagligen, har skilda sovrum och har inte haft sex på flera år."

B: "Det vore kul att ses framöver, men du vet hur det är, man hinner liksom inte med allt. Men vi kan väl höras?"

J: "Nej, tack. Dels har jag inte ditt nummer och inga planer på att ta reda på det heller. Och med tanke på att vi inte umgåtts på åtta år känns det inte som ett självklart val att återuppta kontakten. Dels låg du ju med min sambo bakom ryggen på mig när jag var gravid."

Nej, fråga mig inte, om du inte vill ha ett ärligt svar!