Vackraste och vitsigaste vinnarna

Morgongåva är Sveriges vackraste ortnamn. Och Snålkuk är roligast i landet. Det visar Språktidningens omröstning.

Text:

Bild: Sofia Hydman

I maj 1334 skrev Benedicta Håkansdotter sitt testamente. Hon dikterade att en silvermark skulle gå till varje domkyrka i riket. Alla kloster skulle få en halv mark. Hospital och helgeandshus – inrättningar där sjuka, fattiga och åldrade vårdades och där personer på resa kunde få en fristad – skulle också få en mark. Gården Gottlösa i närheten av Mjölby testamenterade hon till Alvastra kloster. Där valde hon dessutom sin gravplats. Hon meddelade även att hon återlämnade sin morgongåva till maken Ulf Håkansson.

I Benedicta Håkansdotters testamente finns det första kända belägget av ordet morgongåva. Under den fornsvenska eran stavades det ofta morghongava. På den tiden var en morgongåva en del av äktenskapet. Det var tradition att brudgummen skänkte bruden något värdefullt efter bröllopsnatten.

Morgongåvan var inget svenskt påhitt. Den skrevs in i lagtexter på olika håll i Europa åtminstone så tidigt som på 600-talet. Inte sällan visade män sin status genom frikostiga morgongåvor. För att bromsa prestigekampen begränsades morgongåvornas ekonomiska värde i Magnus Erikssons landslag från 1350.

I Sverige försvann morgongåvan ur lagtext först 1920 i samband med att änkor fick arvsrätt. Då riskerade de inte längre att mista arvet från maken.

I flera hundra år var morgongåvan i många fall ett torp med omgivande mark, så att änkan skulle kunna försörja sig om maken skulle avlida. I den mån traditionen lever kvar består morgongåvan i stället ofta av ett hängsmycke med en bild på maken.

Ortnamnet Morgongåva i Heby kommun är belagt sedan 1667 – och det syftar just på ett torp. Det sägs att en brukspatrons kärleksaffär med en piga ska ha gett upphov till namnet. När hon blev gravid befarade brukspatronen att hans fru skulle få reda på att han hade varit otrogen. Han vände sig till en dräng som gick med på att ta på sig faderskapet och gifta sig med pigan.

Drängen hade inte råd med någon dyr morgongåva, men i utbyte mot giftermålet stod brukspatronen för bröllopspresenten i form av ett torp med omgivande mark. Torpet kom att kallas Morgongåva.

När stambanan drogs genom den här delen av Uppland på 1870-talet byggdes en järnvägsstation i närheten av torpet. Den skulle tjäna det järnverk som uppfördes i trakten. Stationen fick namnet Morgongåva. Det blev också namnet på det samhälle som växte fram runt stationshuset.

I dag omges ordet av ett romantiskt skimmer. Och det är sannolikt därför som Språktidningens läsare har röstat fram Morgongåva i Heby kommun till Sveriges vackraste ortnamn. En som får en positiv känsla av namnet är Ann-Marie Sundgren, näringslivsstrateg i Heby.

”Jag tänker på en gåva när man gifter sig eller på att det är en gåva när man vaknar varje morgon”

– Jag tänker på en gåva när man gifter sig eller på att det är en gåva när man vaknar varje morgon. Båda tolkningarna ger associationer till något fint, säger hon.

Linda Allfjord är vd för Candy store, ett av de större företagen i Morgongåva. Varje dag stannar hundratals kunder till för att handla godis och annat. På köpet får de ofta också en historielektion. Hon tycker att namnet bidrar till att öka intresset för orten.

– Det är många som säger ”Åh, vilket fint namn” och så blir de nyfikna på Morgongåva och historien bakom. Då berättar jag om torpet och förklarar var platsen ligger, säger hon.

Eva Ekeroth är en av de läsare som nominerade Morgongåva som Sveriges vackraste ortnamn.

– Jag har ingen anknytning till orten, men tycker att ordet är det vackraste som finns i svenska språket, och blev så lycklig när jag såg att det fanns på kartan i omröstningen. Jag skulle gärna ha Morgongåva som adress, skriver hon.

Morgongåva fick 21,9 procent av rösterna från Språktidningens läsare. Tvåa blev Juniskär, en by i Sundsvalls kommun. Kärleken – en stadsdel i Halmstad – slutade trea i omröstningen.

Det 957 meter höga fjället Snålkuk i Jokkmokks kommun är Sveriges roligaste ortnamn, enligt Språktidningens läsare. Snålkuk fick hela 37,5 procent av rösterna.

Fjället är en brant utlöpare från Kassavare, ett naturskönt område som är populärt bland vandrare. Det är också stupet mot sjön Saggat och Lilla Luleälv som tros ligga bakom namnet.

Snålkuk har traditionellt tolkats som en äldre innebörd av svenskans kuk i betydelsen ’spets’. Namnet har även förklarats som en avledning till lulesamiskans snålkke, ’bergutsprång som bildar en brant bergvägg’.

”Namnet Snålkuk har inget att göra med de svenska orden kuk eller snål

Olle Kejonen, doktorand i samiska språk vid Uppsala universitet, är övertygad om att Snålkuk har samiskt ursprung.

– Namnet Snålkuk har inget att göra med de svenska orden kuk eller snål. Det är ett lulesamiskt namn, som uttalas helt annorlunda än det svenska ordet snålkuk, Likheten finns bara i skrift. Ett liknande namn finns också i Gällivare kommun, men där skrivs det Snolkkuk, eftersom man använder en anpassad nordsamisk stavning. Det svenska språket har kommit sent till det här området, och i regel kan man utgå från att alla namn i trakten är av samiskt ursprung, säger han.

Det näst roligaste ortnamnet är Frufällan, ett samhälle i Boråstrakten. Förleden fru går tillbaka på Frugården, som ligger strax utanför samhället och är omgiven av skogar och åkermark. I skogarna avverkades träd. Och fälla i Frufällan har här innebörden ’skogshygge; svedjeland’.

Nästan lika många röster fick trean Stjärtnäs. Det ortnamnet syftar på en stjärtliknande formation i landskapet på Färingsö i Mälaren.

Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.

Våra favoriter!

I höstas efterlyste Språktidningen förslag från läsarna på roliga och vackra ortnamn. I samråd med en expertjury valde redaktionen ut de tio kandidaterna i respektive kategori.Här är jurymedlemmarnas egna favoriter.

Karin Milles

Professor i svenska vid Södertörns högskola
Vackrast: Mörkret. Ett poetiskt och samtidigt skrämmande ortnamn – vem vågar bo där liksom? Och hur dyr blir elräkningen?
Roligast: Rövhålet. Obetalbart. Såg jag den vägskylten i bilen någon gång skulle jag kunna skratta hela vägen därifrån till Stjärtnäs.

Josefin Devine

Forskningsarkivarie vid Institutet för språk och folkminnen
Vackrast: Kalmareflukan. Jag tror att jag tycker om det delvis på grund av konsonantkombinationerna. Dessutom innehåller namnet det fina dialektordet fluka, som används om vattensamlingar. Kalmareflukan är ett mindre våtmarksområde i Uppland.
Roligast: Strumpan och Stöveln. Jag är svag för ägonamn och namn som kommer i par. Strumpan och Stöveln är två åkrar som ligger intill varandra, även dessa i Uppland.

Anders Svensson

Chefredaktör på Språktidningen
Vackrast: Jag har en förkärlek för poetiska namn som Något, Tillflykten, Mörkret och Ensamheten. Men inget toppar melankolin i De dödas lott på Österlen. Namnet ska ha uppkommit efter ett arvskifte mellan tre bröder, där Axel fick Axlahult och Sven fick Svennahultet. Den tredje brodern hade rest utomlands och brutit kontakten med släktingarna. Denna mark började därför kallas Den dödes lott, och senare De dödas lott – när arvingarna blev fler.
Roligast: Hade inte Helvetesmåla i Blekinge bytt namn till Hallabro, och dessutom varit ett verb, hade det varit min vinnare. Nu väljer jag en klassiker: Snopptorp i Eskilstuna. Trots att jag har hört namnet hundratals gånger får det mig alltid att dra på mungiporna.

Einar Korpus

Doktor i reklamspråk och copywriter
Vackrast: Jag har aldrig varit på Koster, men namnet har för mig ett magiskt skimmer. När jag väl kommer dit en gång hoppas jag att magin består. Jag har ungefär samma förhoppningar på Spokane, Roanoke och Baton Rouge.
Roligast: Jag tycker mycket om själva staden Växjö, och namnet är egentligen varken vackert eller roligt. Det roliga är att sj-ljudet stavas med andra halvan av x och sedan ett j. Jag brukar säga att det är det 55:e sättet att stava sj-ljudet på svenska.

Ulrika Good

Copywriter och krönikör i Språktidningen
Vackrast: Sunnanäng. Många ortnamn uppfattas som vackra eftersom de innehåller ett ord för någonting som är vackert. Men Sunnanäng har en inneboende poetisk skönhet.
Roligast: Hej. Vad är roligare än ett ortnamn där man inte vet om man pratar om sin adress eller hälsar?

Cecilia Christner Riad

Frilansjournalist
Vackrast: Guldsmedshyttan. Det ligger ett skimmer över detta namn. Och så är min hund född där!
Roligast: Barne-Åsaka. Låter bara så knäppt!

Maria Arnstad

Redaktör på Språktidningen
Vackrast: Sunnanäng. Ordet sunnan är fornsvenska för ’söder’, ochSunnanäng är en äng i söderläge, där solen får den böljande floran att dofta. Kan ett ortnamn få vackrare associationer?
Roligast: Hej. Ett enkelt hej får mig på gott humör. Det är också vad Hej förmedlar på skylten in till orten med samma namn. Den som känner till den roliga historien bakom namnet drar nog också lite extra på smilbanden.

Annette Torensjö

Avdelningschef vid Institutet för språk och folkminnens namnarkiv
Vackrast: Läppapuss. Något så vackert som en kyss är svårslaget. En liten vattensamling i en storslagen naturmiljö ger också vackra associationer som påverkar den helt egna upplevelsen av ortnamnet och vilket signalvärde det får.
Roligast: Frufällan. Ett ortnamn är ju sällan ”roligt” till sitt ursprung, och den vetenskapliga tolkningen lockar knappast till några gapskratt, utan det är genom våra associationer till allmänspråket och vår känsla för humor som styr. Med detta som bakgrund blir min egen föreställning av namnet Frufällan något som får mig att le stort.

Lars-Erik Edlund

Professor emeritus i nordiska språk vid Umeå universitet
Vackrast: Lyckeby. Det är namnet på en tätort i Blekinge; ett namn som i mina öron förmedlar trygghet och klingar vackert – och helt enkelt gör en glad! Här fanns under senare delen av medeltiden en stad, Lyckå, som förlorade sina privilegier år 1600. Lyckå, ett Lyckeaa, som innehåller å, är bildat till ett äldre bebyggelsenamn till lycka, ’inhägnad’. Slutledet -by kom till först på 1500-talet.
Roligast: Basalorum. Det är namnet på ett nybygge i Jörn i Västerbottens län; ett namn som sätter fantasin i rörelse och som dessutom får en att dra på smilbanden! Namnet myntades 1835 i samband med en förrättning där man vid namngivningen för några nybyggen tog till ramsan ”Snipp, Snapp, Snorum, Hej, Basalorum”. Vilken bakgrund denna skämtsamma namnidé har, är svårt att veta. I en ordlista som speglar språket i det bottniska kustlandet på 1750-talet sägs att Basalorum används i en jullek. Det finns också ett snabbt och bullrigt kortspel som namnet kunde knytas till. Vi får förstås aldrig veta vad som rörde sig i skallen på den som kom på detta originella namn, men det blev i alla fall ett namn man kommer ihåg.