En kärlek som aldrig växer sig stark nog

Eter att jag valt språk i appen Mondly – jag tar tyska – börjar lektionen med en snygg världskarta. På den ligger olika teman, som ”Familj”, ”Resa”, ”Gå och handla”, ”Grammatik” som en labyrint över världen. Första stationen heter ”Hej”, och utgör en introduktion till vanliga nybörjarord. Här ska ’fadern’ kopplas samman med en av fyra bilder. På rätt bild – en man med några barn – står översättningen: der Vater. Samtidigt läser inspelade röster upp respektive ord på den bild man klickar på, ibland två gånger för säkerhets skull, med en kvinnlig och en manlig röst.

Så fortsätter det, ord efter ord, mening efter mening, med allt tuffare grammatik. De följande lektionerna är ”låsta” tills man klarat den tidigare.

liksom i den populära språkappen Duolingo har man från början tre hjärtan per lektion, men tappar ett för varje felaktigt svar. Efter avslutad lektion rapporteras statistik över utvecklingen på Mondly. Och en extra station, ”Ready”, aktiveras för att man ska kunna öva ytterligare på de nyvunna kunskaperna. Konceptet är enkelt och smart: att börja med lätta fraser och jobba sig framåt, genom repetition och samtidigt tävla med sig själv i att behålla sina röda hjärtan.

Men jag blir lite skeptisk, eftersom guten Tag översätts med ’god eftermiddag’, vilket inte stämmer med min skoltyska, som skulle hävda ’god dag’. Där ryker det ena hjärtat efter det andra, vilket känns lite hjärtlöst. Och min kärlek till Mondly växer sig aldrig riktigt stark.