Varför varav och inte varpå?

Medan allt fokus i tidningarna varit på pengainflationen, har en helt annan inflation helt gått under radarn: varav-inflationen. Varav är ett ord som betyder ’av vilka/vilket’. Det används till exempel så här: Jag har åtta limpor, varav två är preparerade med hemliga kärleksbrev.

Det kan också användas så här: En gång fann jag ett hemligt kärleksbrev i en limpa, varav jag drog slutsatsen att det förekom ljusskygga romanser i mitt hushåll.

Alltså: Om det går att byta ut varav (som bisatsinledare) mot av dessa/detta (som adverbial), har man använt ordet rätt.

I många år har det lilla ordet levt i harmoni med sin betydelse, och använts precis så sällan som man kan förmoda att en så nischad subjunktion skulle göra. Åtminstone har det sett ut så, vi vet ju inte vad folk har skrivit på sina inköpslappar och i personliga meddelanden genom tiderna. Men i dag vittnar många språkpoliser, och kanske särskilt universitetslärare, om att varav har gått bananas.

Det tar sig in på främst två andra ords traditionella domäner: varför och varpå. I ett examensarbete från 2022 kan vi läsa det kryptiska: ”Det är främst de två första punkterna i listan som blir aktuella för näringsverksamheter varav endast dessa kommer att kommenteras här” – en mening som endast blir begriplig om man byter ut varav mot varför.

Och i en skildring av bedragare på nätet skriver någon: ”Jag frågade igen varför jag skulle ge ett godkännande under samtalet, varav han svarade att han skulle skicka all information via SMS efter att jag godkänt.” Ett av (många) exempel på meningar där varav skulle behöva bytas ut mot varpå.

Man kan undra vad varför och varpå har gjort för dumt för att prejas av vägen på detta vis av varav. Varförs dumhet är möjligen ofoget att vara ett frågeord samtidigt som det i andra typer av meningar visar på orsaksförhållandet mellan bisats och matrissats. Alltså: I meningen ”jag undrar varför mina limpor inte innehåller kärleksbrev” efterfrågar varför en orsak, medan samma ord i meningen ”ingen är kär i mig, varför mina limpor inte innehåller kärleksbrev” föregår en konsekvens. Vi är nog många som kan tycka att det känns ambivalent.

Men varpå? Varför skriver någon på diskussionsforumet Familjeliv.se: ”Jag sitter med sambon i vardagsrummet och tittar på tv varav vi hör en rejäl duns från köket” när det bedårande lilla varpå finns? Kanske har man bara inte gjort dess bekantskap. Eller så såg man en gång ordet varav i en snitsig text och tänkte ”det ordet ska jag använda, om jag så måste använda skohorn”.

Mycket tyder i alla fall på att många har en vag uppfattning om hur varav används, och att man tar till det för att låta akademisk eller professionell. Ett annat belägg för detta är det mildare varav-missbruk som vi kan kalla redundans: varav betyder redan ’av dessa’, men ändå är det många som skriver av ännu en gång. I ett examensarbete har man till exempel intervjuat ”sex pedagoger, varav en av dem är barnskötare”, och i en annons från Akademiska sjukhuset står att förlossningsavdelningen har ”tretton så kallade universalrum, varav två av rummen är nyrenoverade”.

Eftersom jag känner åtminstone en universitetslärare som kommer att tipsa sina studenter om denna krönika, och eftersom Gandhi uppmanade att ”vara förändringen du vill se i världen”, avslutar jag med en liten genomgång:

Varav betyder ’av dem’ eller ’av detta’. Det finns redan ett av i ordet, så skriv det inte igen! Skriv till exempel: ”I studien intervjuades fem personer, varav två hade mjäll.”

Varpå betyder ’på detta’, ’strax efter’ eller ’då’ (som i ’den tiden’). Skriv till exempel: ”Vi brukar sjunga hönsen till sömns, varpå vi själva går och lägger oss”.

Varför betyder det du tror: ett frågeord som efterfrågar en orsak. Men det kan också betyda ungefär ’så’, alltså att det kommer efter en orsak och följs av en konsekvens. ”Det regnar, så vi tar med paraply” kan också skrivas ”Det regnar, varför vi tar med ett paraply”.

”Men skulle det inte passa med varav i den sista meningen?” vill kanske någon fråga nu. Nej, det skulle inte passa. Därav denna krönika.

Sara Lövestam är författare och föreläsare.