Tankarna bakom är bäst med orden
Egentligen går det inte att tävla i språk. Ändå utser vi svenskans bästa ord.
Bild: Kajsa Göransson
”Konstig fråga – går ej att välja ETT ord som överträffar alla andra.” Så skriver en av deltagarna i undersökningen där Novus på Språktidningens uppdrag uppmanats välja svenskans bästa ord bland tio kandidater. Egentligen håller jag med. Det brukar till exempel heta att det inte går att tävla i musik eftersom upplevelsen av all slags konst är personlig och att det därför inte går att utse en vinnare på något rättvist sätt.
Ungefär detsamma kan sägas om språk. När jag i dag till exempel bläddrar i Vilhelm Cederschiölds God och dålig svenska från 1927 skakar jag på huvudet när han konstaterar att sörmländskan är ”mycket klarare och tydligare” än göteborgskan och följaktligen också objektivt sett ”bättre svenska”. Det var förstås en uppfattning som präglades av den tidens estetiska och politiska ideal.
Ändå tävlar vi i språk. Här presenterar vi svenskans bästa ord. Efter att ha fått in över 8 000 förslag från läsare och följare i sociala medier vaskade vi fram tio kandidater som alla hade många förespråkare. Därefter ordnade vi en omröstning på Språktidningens webb och bad samtidigt Novus ställa samma fråga till ett slumpmässigt urval av Sveriges befolkning. Deltagarna i omröstningen och i undersökningen hade – i bägge fallen med god marginal till tvåan – samma favorit.
”Olika personer lägger in olika saker i vad som är bäst”
Genom åren har det ordnats flera tävlingar om svenskans vackraste ord. Då tenderar ord som förgätmigej, morgonrodnad och dagsmeja att hamna i topp.
Språktidningen efterlyste i stället det bästa ordet. Skälet var att det öppnar för andra typer av resonemang. Allemansrätt hade exempelvis många anhängare i omröstningen. Ingen motiverade dock sitt val med hur ordet kändes i munnen. I stället var det associationer till friheten att röra sig i skog och mark, närheten till naturen och medborgarnas rättigheter i det svenska samhället som fick åtskilliga att välja just allemansrätt.
För mig är detta det bästa med omröstningen om svenskans bästa ord. Den säger något om hur olika personer lägger in olika saker i vad som är bäst och avslöjar hur olika ord väcker olika typer av tankar.
Vissa anser att lagom fångar det typiska i svenskheten, andra att rytmen och vokalerna i morgonrodnad är lika sköna som naturfenomenet, några att fika får vardagen att skimra och somliga att ju visar hur små ord kan bära mängder av nyanser. Kanske (en annan av kandidaterna) överträffar alla orden varandra – men på sina egna vis.
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
”Konstig fråga – går ej att välja ETT ord som överträffar alla andra.” Så skriver en av deltagarna i undersökningen där Novus på Språktidningens uppdrag uppmanats välja svenskans bästa ord bland tio kandidater. Egentligen håller jag med. Det brukar till exempel heta att det inte går att tävla i musik eftersom upplevelsen av all slags konst är personlig och att det därför inte går att utse en vinnare på något rättvist sätt.
Ungefär detsamma kan sägas om språk. När jag i dag till exempel bläddrar i Vilhelm Cederschiölds God och dålig svenska från 1927 skakar jag på huvudet när han konstaterar att sörmländskan är ”mycket klarare och tydligare” än göteborgskan och följaktligen också objektivt sett ”bättre svenska”. Det var förstås en uppfattning som präglades av den tidens estetiska och politiska ideal.
Ändå tävlar vi i språk. Här presenterar vi svenskans bästa ord. Efter att ha fått in över 8 000 förslag från läsare och följare i sociala medier vaskade vi fram tio kandidater som alla hade många förespråkare. Därefter ordnade vi en omröstning på Språktidningens webb och bad samtidigt Novus ställa samma fråga till ett slumpmässigt urval av Sveriges befolkning. Deltagarna i omröstningen och i undersökningen hade – i bägge fallen med god marginal till tvåan – samma favorit.
”Olika personer lägger in olika saker i vad som är bäst”
Genom åren har det ordnats flera tävlingar om svenskans vackraste ord. Då tenderar ord som förgätmigej, morgonrodnad och dagsmeja att hamna i topp.
Språktidningen efterlyste i stället det bästa ordet. Skälet var att det öppnar för andra typer av resonemang. Allemansrätt hade exempelvis många anhängare i omröstningen. Ingen motiverade dock sitt val med hur ordet kändes i munnen. I stället var det associationer till friheten att röra sig i skog och mark, närheten till naturen och medborgarnas rättigheter i det svenska samhället som fick åtskilliga att välja just allemansrätt.
För mig är detta det bästa med omröstningen om svenskans bästa ord. Den säger något om hur olika personer lägger in olika saker i vad som är bäst och avslöjar hur olika ord väcker olika typer av tankar.
Vissa anser att lagom fångar det typiska i svenskheten, andra att rytmen och vokalerna i morgonrodnad är lika sköna som naturfenomenet, några att fika får vardagen att skimra och somliga att ju visar hur små ord kan bära mängder av nyanser. Kanske (en annan av kandidaterna) överträffar alla orden varandra – men på sina egna vis.
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
