En nygammal fristad

Betydelsen av ASYL har gått fram och tillbaka.

Text: Bo Bergman

I min ungdom fanns i Malmö ett hus med inskriptionen Barnasyl. Jag undrade, fåkunnig, vad andra leden, syl, i den här sammansättningen kunde betyda. Så småningom fick jag veta att det är asyl. En barnasyl var en barnkrubba, ett daghem, en småbarnsskola.

In på 1900-talet var asyl en vanlig benämning på hem för ”värnlösa barn” och åldringar. Dessutom kunde det stå för en vårdanstalt för ”mentalsjuka”, med benämningar som dår-, idiot- och sinnesjukasyl. Jämför med det föråldrade engelska lunatic asylum, ’dårhus’.

Den äldsta betydelsen av ordet är den vi nu känner: ’fristad, skyddsort, (okränkbar) tillflyktsort’. Asyl och politisk asyl kan också stå för ’rätt att stanna i ett annat land än ens eget; skydd mot förföljelse’.

Grundord är det grekiska ásylon, ’tillflyktsort, fristad’, som är en form av verbaladjektivet ásylos, ’okränkbar, som inte får plundras; säker (mot beslagtagande)’. Det är bildat med hjälp av den nekande förstavelsen a-, ’o-’, och verbet sylán, ’beröva (någon vapnen), plundra, ta bort’.

Bo Bergman är medarbetare i Sydsvenskan och författare.