Andliga är vi allihopa
Beställ Språktidningen!
Prenumerera | Lösnummer | Digital prenumeration
Jag vet inte när new age-trenden satte fart ordentligt, men det är en strömning som har påverkat massor av svenskar. Det finns kanske inget riktigt bra svenskt ord för det här; ny tidsålder fungerar inte, och om det översätts så har det vanligen blivit nyandlighet. Men vad betyder andlig?
Hjalmar Branting var socialdemokratisk politiker och tidningsman i början av förra seklet. Innan hans politiska karriär tog fart hade han suttit drygt tre månader på Långholmens fängelse dömd för hädelse. Hjalmar Branting var således inte någon gudstroende person, men i tal och artiklar ivrade han gång på gång för satsningar på arbetarklassens ”andliga odling”.
Redan 1889, från fängelset, skrev han i tidningen Arbetet om behovet av att ”lyfta menskligheten till ett högre utvecklingsstadium” genom att belysa litteratur och konst och popularisera vetenskapen som en del i ”den fortgående andliga utvecklingen”. Tanken upprepade han i många förstamajtal.
Den innebörd som Hjalmar Branting knöt till ordet möter vi sällan i dag. Han tänkte varken på Bibeln, Toran eller horoskop. Men nu, hundra år senare, har termen fått ett starkt religiöst eller övernaturligt drag. Ordet kanske har välkomnats särskilt entusiastiskt i Sverige, där en majoritet av befolkningen inte tror på Gud men ändå är medlem i Svenska kyrkan eller tillhör de tusentals som upplever sig ha kontakt med andar eller har sin egen tolkning av gudomlig kraft: ”Jag tror på något.”
Den som har varit ute på dejtningmarknaden, som till stor del utspelas på Tinder, Match och liknande appar och sajter, vet att den som söker en partner förväntas ange sin ”religion”. Och då är andlig så gott som alltid ett alternativ, om inte språket är engelska, för då blir det spiritual. Ateist brukar också finnas som alternativ, trots att det varken är en religion eller en livsåskådning. (Man ska väl förstå att den som inte tror på någon gud anses vara i total avsaknad av andligt liv.) Och ovanpå detta finns många svenska new age-apostlar som säger sig vara spirituella. (Hu! Ordet betyder ’slagfärdig, fyndig’.)
Jag ser verkligen inget positivt med att ordet andlig har kidnappats av en ohelig allians av dels ”riktiga religiösa”, dels den brokiga new age-blandningen av kristallhealing, astrologi, tarotkort och allmän mystik. För det första blir ju ordet synnerligen mångtydigt, men det beskriver också en dikotomi bland folket som jag tycker är falsk: att det skulle finnas en andel i samhället som är andlig och en annan som inte är det.
Jag önskar verkligen att personer som har en gudstro eller som anser sig stå i förbindelse med andar eller spöken kan förstå och erkänna att de inte är ensamma om att ha andliga erfarenheter. Den som inte tror på övernaturliga krafter har sannolikt ändå förmågan att känna bävan och fascination inför konst, musik, storslagen natur, kärlek eller bara genom en blick på natthimlen.
Så andliga är vi alla, om vi någon gång har blivit starkt påverkade av ett musikstycke eller en dikt. Men vi kanske inte alltid är så spirituella.
Staffan Dopping är journalist och poddredaktör på nättidskriften Kvartal.
