”Det hårda uttalet lever kvar”
Regionala särdrag blir allt sällsyntare i isländskan. Men i norr lever uttalet som kallas harðmæli kvar.
Bild: Anders Svensson
Dialektala uttalsdrag i isländskan hörs i allt mindre utsträckning. Men i området kring Akureyri på norra Island lever fortfarande det som kallas harðmæli – när konsonanterna p, t och k uttalas med en lätt utandning efter långa vokaler i ord som tapa (’förlora’), líka (’gilla’) och bíta (’bita’). Det visar en studie utförd av Finnur Friðriksson, docent i isländska vid Háskólinn á Akureyri, och andra språkforskare.
– Det här hårda uttalet lever kvar ganska starkt. Dom som över huvud taget hade det när dom var unga behåller det. Och det är inte majoritetsuttalet bland unga norrlänningar men det är runt 40 procent som har det, säger han.
Finnur Friðriksson är själv uppvuxen i Akureyri. När han reser söderut till Reykjavík brukar många kommentera hans uttal.
– Det är just det här hårda uttalet som det råder allra störst medvetenhet om. Så fort folk vet att jag är från Norrland så förväntar dom sig att jag ska använda den här varianten.
Motsatsen till det hårda harðmæli är det mjuka linmæli – ett uttal utan den där luftpuffen före konsonanten och där p i tapa i stället glider mot att uttalas närmast som b – som är det dominerande uttalet i andra landsdelar.
– Intressant nog ses det här hårda uttalet både som vackrare och mer korrekt även av dom som inte använder det. Det verkar hänga ihop med kopplingen mellan tal- och skriftspråk. I och med att det skrivs med p, t och k ska det också uttalas med tydligt p, t och k.
Uttalet hänger även ihop med den egna identiteten. Islänningar som är uppvuxna i norr men flyttar därifrån eller inte ser uttalet som något viktigt går oftare över till linmæli. Men alla som lämnar norra Island lämnar inte harðmæli bakom sig.
– Vissa individer verkar nästan se det som sitt uppdrag när man flyttar hemifrån: ”Jag ska minsann visa varifrån jag kommer. Jag är norrlänning och stolt över det.”
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
Dialektala uttalsdrag i isländskan hörs i allt mindre utsträckning. Men i området kring Akureyri på norra Island lever fortfarande det som kallas harðmæli – när konsonanterna p, t och k uttalas med en lätt utandning efter långa vokaler i ord som tapa (’förlora’), líka (’gilla’) och bíta (’bita’). Det visar en studie utförd av Finnur Friðriksson, docent i isländska vid Háskólinn á Akureyri, och andra språkforskare.
– Det här hårda uttalet lever kvar ganska starkt. Dom som över huvud taget hade det när dom var unga behåller det. Och det är inte majoritetsuttalet bland unga norrlänningar men det är runt 40 procent som har det, säger han.
Finnur Friðriksson är själv uppvuxen i Akureyri. När han reser söderut till Reykjavík brukar många kommentera hans uttal.
– Det är just det här hårda uttalet som det råder allra störst medvetenhet om. Så fort folk vet att jag är från Norrland så förväntar dom sig att jag ska använda den här varianten.
Motsatsen till det hårda harðmæli är det mjuka linmæli – ett uttal utan den där luftpuffen före konsonanten och där p i tapa i stället glider mot att uttalas närmast som b – som är det dominerande uttalet i andra landsdelar.
– Intressant nog ses det här hårda uttalet både som vackrare och mer korrekt även av dom som inte använder det. Det verkar hänga ihop med kopplingen mellan tal- och skriftspråk. I och med att det skrivs med p, t och k ska det också uttalas med tydligt p, t och k.
Uttalet hänger även ihop med den egna identiteten. Islänningar som är uppvuxna i norr men flyttar därifrån eller inte ser uttalet som något viktigt går oftare över till linmæli. Men alla som lämnar norra Island lämnar inte harðmæli bakom sig.
– Vissa individer verkar nästan se det som sitt uppdrag när man flyttar hemifrån: ”Jag ska minsann visa varifrån jag kommer. Jag är norrlänning och stolt över det.”
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
