Bild: 
Linda Forsell
Olle Josephson är docent i nordiska språk vid Stockholms universitet.

Olles stil

Satsradning

Nobelpris, Augustpris eller saklighetspris? Låt din ambitionsnivå avgöra hur ofta du ska använda bindeord mellan huvudsatserna!

Olika falla ödets lotter. Per Olof Enquist får Augustpriset, dagstidningarnas sportsidor skälls för språkslarv. Ändå hänfaller båda i lika hög grad åt samma last: satsradning. Ordet satsradning finns inte i ordböckerna (till skillnad från till exempel satsadverbial eller satsfläta). Men det är välbekant för alla svensklärare som en nedsättande beteckning på att två huvudsatser står i samma mening utan något och, men eller annat bindeord. Se denna artikels andra mening!
Som språksynd hör nu satsradningen till de ringare. "Det finns inget skäl att generellt bannlysa satsradning, den kan ofta vara ett effektivt stilmedel", fastslår Språknämnden i Språkriktighetsboken (och satsradar själv som synes!).
I bättre sammanhang kallas satsradningen asyndes. Greppet anses ha introducerats på allvar i svensk skönlitteratur av August Strindberg, Selma Lagerlöf och Hjalmar Söderberg, kanske under påverkan av H C Andersen.
Kreti och pleti satsradar alltså. Riktigt rumsrent är det ändå inte.

För att visa detta har jag räknat - en tabell lyckliggör alltid språkforskaren - i ett knippe högstatustexter. Bloggarna och nätet fick vara. Jag höll mig till sådant skriftspråk som anses fint och korrekt: en ny och välskriven statlig utredning, ett nummer av Dagens Nyheter. Eftersom tidningsspråk inte är homogent, delade jag in DN i opinion (ledar- och debattsidorna), nyheter och sport (och väldigt många sidor förblev oräknade).
Sedan blev det Strindberg i toppform och Nobelpristagaren Lagerlöfs Nils Holgersson, den enskilda bok som åtminstone i skolsammanhang betytt allra mest under hela 1900-talet för uppfattningen om föredömligt berättarspråk. Mot dessa monument ställde jag den mest lästa skönlitterära boken i Sveriges högstadieklasser i dag, Sara Kadefors Sandor slash Ida. Till tabellen förde jag också den genomsnittlige mellanstadieeleven, redan kartlagd av Örebroprofessorn Per Ledin. (Flertalet beräkningar har gjorts på ungefär tvåhundra meningar, varför siffrorna inte ska tolkas alltför mycket.)

Överst i tabellen tronar mellanstadieeleven, som kan satsrada i varannan mening och ofta utan komma - eller annat skiljetecken - mellan huvudsatserna. Varför så mycket mer? Jo, ofta uppfattar eleverna inte meningen som en grammatisk enhet, utan mer som i talat språk. Den rymmer ett särskilt moment i berättelsen. Därför kan man börja en uppsats med att ange bakgrunden i en enda mening: "Det är lördag en man är på torget han heter Eric han går in i spelbutiken." Det är exakt samma meningsbegrepp som när Enquist sticker in en miniberättelse: "Han frågar några år senare (eventuellt i september 1939) om detta ändå inte blev fallet, det förnekas, han är alls ej skadad av den sinnessjukes utstrålning." Skillnaden är att Enquist kommaterar och boken igenom vacklar mellan grammatisk och textinriktad meningsanvändning. Axel i femman är konsekvent.
Sist i tabellen kommer den statliga utredningen. Varför är den så kemiskt fri från satsradningar? Jo, när skribenten ska informera men inte synas själv i texten blir satsradningen bannlyst. I renodlade nyhetsartiklar i Dagens Nyheter är satsradningen också så gott som borta. Men den dyker upp när det ges utrymme för egna åsikter och värderingar. Det förklarar också Selma Lagerlöfs återhållsamhet i Nils Holgersson; det skulle ju trots allt vara en skolbok med saklig information om Sveriges geografi. Men opersonligast av allt är en statlig utredning.
Blir satsradning vanligare? Nej, Strindberg för 125 år sedan når visserligen inte Enquist-siffror, men på mållinjen slår han Sara Kadefors som anses skriva typiskt tonårsspråk.
Något annat blir dock vanligare: texter där vi tillåts vara personliga och kan låta höra vår egen röst. Det är en del av den intimisering som har varit en så stark tendens i svenskan de senaste fyrtio åren. Därför ser vi kanske mer satsradning i dag.
Det talas ofta om att stilartarena utjämnas, att vi skulle möta samma skriftspråk överallt. Den här lilla undersökningen talar om motsatsen. Det är skillnad på stil och stil. Satsrada gärna om du skriver för August-priset. Men satsrada inte om du ska vinna pris för din saklighet.

antal satsradningar/100 meningar
Mellanstadieeleven    38
P?O Enquist: Ett annat liv    8
Dagens Nyheter, sport    8
Strindberg: Giftas 1.    5
Kadefors: Sandor slash Ida    4
Dagens Nyheter, opinionsbildning    3
Lagerlöf: Nils Holgersson    2
Dagens Nyheter, nyhetsartiklar    1
SOU 2008:109 Lärarutbildningsutredning    0

Publicerad i nummer: 
1/2009