Veckans nyord: rövbombning

Fotbollslandskampen mellan Sverige och Argentina slutade med argentinsk uddamålsseger. Om någon av spelarna straffades med rövbombning efter matchen förtäljer inte historien.

I fotbolls-VM i Sydafrika för snart tre år sedan överraskade den argentinske förbundskaptenen Diego Maradona åskådarna genom att avsluta ett träningspass med en annorlunda skottövning. Förlorarna i matchspelet fick böja sig framåt medan vinnarna sköt det ena tunga skottet efter det andra. Målet var förlorarnas rumpor.

Två år senare, under fotbolls-EM i Kiev, förlorade reservmålvakten Johan Wiland en övning på en av det svenska landslagets träningar. Straffet blev att dra ner byxorna och utsättas för rövbombning.

Händelsen uppmärksammades av Expressen, där Marcus Birro i en krönika jämförde skottövningen med mobbning och i en artikel tog politiker från höger till vänster avstånd från landslagets agerande. Men det fanns också röster som ansåg att den upprördhet som vissa kände inte var motiverad. Och där uppstod ordet rövbombning.

I Borås Tidning skrev Erik Jullander att det som borde vara det mest upprörande med rövbombningen var att de svenska spelarna uppvisade så usel träffsäkerhet:

Fotbollen har avigsidor. Machokultur och inkilningsriter kan ta sig fula uttryck och bli till ursäkter för övergrepp, men i den mån som Johan Wiland led av den så kallade rövbombningen så var det snarare relaterat till Expressens exponering av hans nakna rumpa än något annat.

Sportjournalisten Patrick Ekwall drog i ett blogginlägg på Fotbollskanalen.se paralleller till den rövbombning som det argentinska landslaget ägnade sig åt två år tidigare. Då uteblev de svarta rubrikerna i svensk press:

Rövbombningsbilderna på Wiland var förstås väldigt roliga och för varenda vuxen människa som varit del av ett A-lag i fotboll så var det ingenting mer än så. Efter en förlorad ”gris” kan det beslutas att du ska imitera en höna, krokodil, en babian, hoppa på ett ben eller få vända ändalyktan till och få en boll skjuten på dig.

Kollegan Olof Lundh gjorde samma jämförelse i ett blogginlägg:

Jag minns ju att svenska medier skildrade Diego Maradonas rövbombande som show under VM i Sydafrika. Jo, även Expressen hade en humoristisk touch över det hela, och ingen ringde Friends, ingen skrev att VM var slut, ingen drog paralleller med juntan eller Flugornas Herre och ingen skrev om att det hela satte en stämpel av vulgaritet på landet Argentina.

Efter EM-turneringen spred sig bestraffningsmetoden. Nyheter 24 kunde berätta att allsvenska Helsingborg infört rövbombning under träningspassen:

Nu kopierar Helsingborgs A-lag landslagets "rövbombning". HIF:s veteraner får rada upp sig framför en målbur där de unga spelarna skjuter bollar mot de hukande spelarna.

Under det senaste halvåret har rövbombning etablerat sig i fotbollsspråket. I förra veckan nämnde Olof Lundh åter händelsen i ett blogginlägg:

Under VM i Sydafrika var Argentina lika öppna mot medierna som Nordkorea och Nigeria. Det enda Diego Maradona var riktigt öppen med var rövbombningen.

Anders