Veckans nyord: åsiktsbrunn
åsiktskorridoren är för trång. Även i åsiktsbrunnen är det trångt – men den som vistas där är nöjd med att bara ta del av ståndpunkter som överensstämmer med de egna.
Debatten om debatten debatterades ständigt under 2014. Ett ord som gjorde raketkarriär var åsiktskorridor, ett begrepp myntat av statsvetaren Henrik Oscarsson vid Göteborgs universitet. I ett blogginlägg definierade han åsiktskorridor som ’den buffertzon där du fortfarande har visst svängrum att yttra en åsikt utan behöva ta emot en dagsfärsk diagnos av ditt mentala tillstånd’.
Henrik Oscarssons diagnos på debattklimatet i Sverige var att det var för lågt i tak. Men att bara omge sig med åsikter som matchar de egna är inte sällsynt – i synnerhet inte i sociala medier. Fenomenet kan kallas ekokammare eller åsiktsbrunn.
Den som satt sig i åsiktsbrunnen kikar inte över kanten för nya intryck. I stället gräver personen djupare nedåt i de åsikter som redan finns i brunnen.
I Upsala Nya Tidning skriver Ola Larsmo att en åsiktsbrunn är en pålitlig källa för den som vill ha mer av samma sak:
Ett ord som hörts allt oftare idag är nyskapelsen ”åsiktsbrunn”. I takt med att vi skaffar vår information digitalt tenderar vi också i allt högre grad att välja de källor som bekräftar vad vi redan vet – eller tror oss veta. Frestelsen att välja bort den där besvärliga människan på Facebook som envisas med att tycka något helt annat än du är tidvis svår för oss alla. Så underbart att åsiktsgosa med människor som tycker precis som du. Fast i längden är det som att kissa på sig en vinterdag. Värmer först, blir snabbt kallt.
I Dagens Nyheter skriver fyra debattörer att debatten i sociala medier inte är representativ för helheten. I stället är det de mest extrema synpunkterna som får spridning. Dessa levereras i regel av personer som fastnat i åsiktsbrunnen:
Sociala medier kan vara fantastiska källor till fördjupning och dialog, men i värsta fall utgör den Twitterdrivna opinionsbildningen en utveckling mot två extremer: Å ena sidan starkt partiska tyckare, nedsänkta i åsiktsbrunnar och ekokammare där användarnas egna världsbilder ständigt blir bekräftade. Å andra sidan, en tittarsiffre- och klickmaximerande grupp publicister som varje dag vill skapa Debatten med stort D. När sådana aktörer okritiskt ser Twitter som en värdemätare på ”vad som diskuteras just nu” finns risken att vi passerar ständigt nya lågvattenmärken för den sensationsdrivna offentligheten.
Anders
Illustration: Istockphoto
