Veckans nyord: 3–2–1-regering
En moderatledd regering bildad av ett eller flera av Alliansens partier – men där åtminstone ett av dem inte är med. Det politiska alternativet kan kallas 3–2–1-regering.
Det har snart gått två månader sedan riksdagsvalet. Vilka partier som ska bilda regering är fortfarande oklart. Moderatledaren Ulf Kristersson har nu genom talmannen Andreas Norlén fått en vecka på sig att försöka bilda en koalition.
Redan på valnatten var det uppenbart att det skulle bli svårt att bilda en stark regering. Ett förslag som Ulf Kristersson tidigt presenterade kallade han 3–2–1. På Facebook beskrev han en sådan regering som ett alternativ till en regering bestående av enbart Moderaterna:
Det andra alternativet är att ett eller flera allianspartier bildar regering, med ett eller flera allianspartier som nära samarbetspartners utanför regeringen. Jag kallar förslaget för ”3-2-1”. Dvs regeringen består av enbart Moderaterna, eller av Moderaterna plus de allianspartier som nu kan och vill ingå i den regeringen.
I de efterföljande diskussionerna talades det om 3–2–1-regering och 3–2–1-lösning. Svenska Dagbladet rapporterade att både Folkpartiet och Centerpartiet avvisade Ulf Kristerssons förslag:
Moderatledaren Ulf Kristerssons förslag på en så kallad ”3–2–1-regering”, det vill säga att Moderaterna kan bilda regering tillsammans med ett eller två andra allianspartier ser allt mer orealistiskt ut.
I Aftonbladet beskrev Lena Mellin förslaget som ett misstag från Ulf Kristerssons sida:
Hans återstående alternativ var en Alliansregering. Eller vad han kallade en 3-2-1-lösning. Alltså att Moderaterna bildar regering med ett eller flera andra allianspartier. Bara Ebba Busch Thor (KD) tyckte det var en bra idé. Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) tyckte den var bottendålig, eftersom konstruktionen byggde på stöd från SD. De sa också att de tänkte rösta emot en regering med M och KD. Alliansen var på väg att rämna efter Kristerssons piruetter.
Om 3–2–1-regering har goda möjligheter att överleva som nyord eller om det bara rör sig om en tillfällig sammansättning återstår att se. Svaret på den frågan ligger alltjämt i riksdagspartiernas händer.
Anders
Foto: Fredrik Wennerlund
