Teckenspråkiga barn stavar bättre än sina jämnåriga

Barn som kan teckenspråk gör betydligt färre stavfel än jämnåriga utan kunskaper i teckenspråk. Det är en av de anmärkningsvärda upptäckter som språkvetaren Moa Gärdenfors (bilden) gjorde när hon studerade skriftspråket hos teckenspråkiga barn som antingen är döva, hörselskadade eller hörande.

Spår av denna tvåspråkighet syns i skriften, och tydligast är det bland döva barn, som ju inte kan ljuda när de stavar. Följaktligen gör de inte heller de ljudbaserade stavfel som hörande barn utan teckenspråksfärdigheter gör, menar Moa Gärdenfors. Hos dessa ser man bland annat ofta så kallade dubbelteckningsfel – de kan till exempel skriva råta i stället för råtta. De döva barnen tycks se ord mer som bilder, och vet därför om orden ska ha en eller två konsonanter. Å andra sidan kan de blanda ihop ord som ser likadana ut men som betyder två helt olika saker, som faktiskt och fantastiskt. De kan ju inte dubbelkolla ordets innebörd genom att ljuda det bokstav för bokstav.

– Eftersom föräldrarna till barnen i min studie också kan teckenspråk, har barnen fått tillgång till ytterligare en strategi som har betydelse när de skriver – bokstavering på teckenspråk. Därför kan de, även de barn som hör, "se" hur ett ord stavas utan att bli "lurade" av ljudet. Det har visat också sig stärka förståelsen mellan bokstavering på teckenspråk och hur ett svenskt ord stavas, säger Moa Gärdenfors.

Moa Gärdenfors är verksam vid Stockholms universitet där hon doktorerar i lingvistik med inriktning dövas och hörselskadades tvåspråkighet. Hon har själv svenskt teckenspråk som modersmål.

Maria

Foto: Petronelle Halvorsen