Kräkånger och Istermyrliden får sin förklaring i ny avhandling

Kräkångersnoret har inget med spyor eller snor att göra. Skötgrönnan ska vara fri från skit. Malören är inget missöde. Och Istermyrliden har ingen koppling till fett. Det fastslår Ulf Lundström i en avhandling om ortnamn i Övre Norrland.

I arbetet med att kartlägga ortnamnens ursprung i delar av Skellefteå kommun har Ulf Lundström både vänt sig till historiska källor och till personer med kunskaper om bygden. Han konstaterar bland annat att finska och samiska har gjort avtryck i namnfloran. Även nordiska dialekter har påverkat namngivningen.

Ulf Lundström går tillbaka till källor ända från 1300-talet. Alla tolkningar i avhandlingen är inte nya, även om Ulf Lundström analyserar ortnamn som tidigare fått sin förklaring. Däremot är det första gången som alla tolkningar – gamla som nya – samlas på ett ställe.

Ett par av de äldsta namnen är Kräkånger – som i dag i stället heter Lövsele – och Kräkångersnoret. Inget av dem har något att göra med att spy. Ånger betyder nämligen ’vik’ och kräk är sannolikt dialektordet krik ’liten sjövik’. Nor i Kräkångersnoret betyder ’smalt vattendrag som förenar två öppna vattenpartier’.

Istermyrliden är ett annat namn som genom åren fått en del att klia sig i huvudet. Det dialektala ister som förekommer i ortnamnet är blånor, alltså tågor som används vid bearbetning av lin eller hampa.

Två gamla fiskelägen har också potential att sätta myror i huvudet. Malören har denna gång inget att göra med något missöde. I stället är det en sammansättning av mal ’mark med klappersten’ och ör ’bank av grus och sand’.

När Skötgrönnan 1648 benämndes Skijtgrundet var det förmodligen en felskrivning. Sköt har nämligen inget med skit (eller skijt) att göra utan betyder ’nät för strömmingsfiske’. Grönna är dialekt för ’grund, grynna’.

Disputationen äger rum nu på fredag klockan 10 i Humanisthuset vid Umeå universitet.

Anders

Foto: Istockphoto