I dag är det fritt fram för Blåkulla

På vissa arbetsplatser jobbar man bara halvdag på skärtorsdagen. Tanken med detta är kanske att alla förvärvsarbetande häxor ska kunna förbereda färden till Blåkulla. För i dag behöver man varken hymla om sin häxidentitet eller om vart man ämnar ta vägen.

Annat var det förr, särskilt under tiden för häxprocesserna från 1400-talet till 1600-talet. Då fick namnet Blåkulla till exempel inte uttalas högt, och ersattes därför av ett så kallat noanamn. Det är ett namn som används i stället för ett annat, som på grund av folktro anses farligt eller skadligt att nämna – ett tabubelagt namn. Skulle man råka säga Blåkulla kunde de djävulsförbundna häxorna dyka upp ur intet och utöva sin magi.

Enligt Institutet för språk och folkminnen var det Jöran Sahlgren (1884–1971), grundaren av den moderna svenska ortnamnsforskningen, som myntade termen noanamn för de här neutrala omskrivningarna. Det polynesiska ordet noa uttrycker motsatsen till tabu.

Men numera tar minsta påskkärring Blåkulla i sin mun. Men vart häxorna egentligen ska styra kvasten är omtvistat. Blå jungfrun i Kalmarsund är ett hett tips. Öns ursprungliga namn är Blaakulla, ett namn som är känt sedan 1400-talets början. År 1507 benämns ön parallellt även Jonffrwn, ’Jungfrun’, som ett noanamn. Dessa båda namn har med tiden blandats samman, och i dag kallas ön för Blå Jungfrun.

Far försiktigt!

Maria

Foto: Istockphoto