Försenad zebrafink får skäll av partnern

Det är inte bara människor som kan tröttna på en partner som är ute och svirar i stället för att ta hand om ungarna. När en zebrafinkhane blir försenad hem till boet reagerar honan med en serie intensiva läten. Det visar en studie publicerad i Biological Journal of the Linnean Society.

Hos fåglar tror sig forskare ha hittat ursprunget till det som så småningom skulle utvecklas till språk. Men kanske har människan och fåglarna mer gemensamt än så. Forskare vid universitet i Frankrike och Australien hävdar att zebrafinken grälar enligt samma mönster som människor.

Zebrafinkar håller sig till samma partner hela livet. De delar på ansvaret under häckningen. När hanen är ute och letar efter föda ruvar honan på äggen och vice versa.

Forskarna undersökte tolv par. Vid ett tillfälle tillfångatogs hanen och tilläts återvända till boet först en halvtimme senare än normalt. Vid ett annat tillfälle fick hanen återvända utan att hindras på vägen.

När hanen kom för sent utbröt ett livligt och snabbt kvittrande. Honan och hanen växlade läten i en snabb dialog. När hanen däremot anlände efter en kortare stunds frånvaro var kvittrandet inte lika intensivt.

Därefter blev det honans tur att ge sig av för att söka föda. Om honan och hanen utväxlade läten under en längre tid efter den sena ankomsten återvände honan inom en halvtimme. Om paret däremot utväxlade få läten kunde honan vara borta i upp till en timme.

Det här tolkar forskarna som att honan vid de längre dialogerna efter hanens återkomst har fått en förklaring till förseningen. Genom att återvända i tid accepterar honan ursäkten. Om hanen inte har någon giltig ursäkt – vilket i det här fallet enligt forskarna sker när dialogen efter den försenade återkomsten är kort – svarar honan i stället med samma mynt och stannar borta längre än normalt.

Anders

Foto: Istockphoto