En variant av klassiska ordvitsen
En ovanligt snabb förbindelse mellan vänster och höger hjärnhalva. Så förklarade forskare nyligen vissa personers förkärlek för ordvitsar. Den snabba processen gör att fler potentiella lustigheter upptäcks innan ögonblicket är passerat.
I Sverige förknippas ordvitsen ofta med göteborgaren Aron Jonason. Han var bland annat hovfotograf hos kung Oscar II. I Språktidningen 6/2011 berättade Nils Svensson om hur det gick till när Aron Jonason blev känd som Storvitsir. Efter att han under en kväll fotograferat mycket med blixt följde ett replikskifte som blivit något av en klassiker. Oscar II kommenterade fotograferandet:
Det var väldigt vad Jonason blixtrar mycket.
Och Aron Jonason svarade:
Ja, blixtrar den ene så åskar den andre!
Men det finns åtminstone ytterligare en variant av denna anekdot. Att fastslå exakt hur orden föll över hundra år senare är förstås i det närmaste omöjligt. En läsare som hört av sig om detta är Kjell Olsson. Han bifogar en artikel publicerad i Svensk humor 1914 – samma år som Aron Jonason gick bort. Själva poängen är identisk, men sammanhanget är ett annat.
Här handlar det om en uppmärksammad händelse där en avliden kvinna efterlämnat två testamenten. Den fråga som diskuterades bland allmänheten var vilket testamente som skulle följas. Oscar II undrade hur Aron Jonason såg på saken:
Mja, som israelit håller jag absolut på ... Gamla Testamentet.
Kungen uppskattade det vitsiga svaret:
Å, du är blixtrande, Aron!
Och Aron Jonason fick in en poäng till:
Jabevars, blixtrar den ene, så Oscar den andre!
Anders
