En domstol som nästan talar klarspråk

För en månad sedan satte Högsta domstolen myror i huvudet på jurister och journalister. De heta känslorna kring avverkningarna i Bunge och kalkbrytningen i Ojnareskogen på Gotland tystnade plötsligt. När landets högsta juridiska instans gav sig in i leken var det knappast någon kompispassning som serverades:

"Partiellt prövningstillstånd i fråga om vilken betydelse Miljööverdomstolens lagakraftvunna dom om tillåtlighet har vid den aktuella prövningen av tillståndsfrågan. Frågan om prövningstillstånd rörande målet i övrigt förklaras vilande."

De två meningarna förbryllade inte bara journalister – som i regel har arbetat upp en viss vana att förvandla ogenomträngligt myndighetsspråk till begriplig svenska – utan även jurister hos både myndigheter och företag. Den mest sannolika tolkningen av domstolens utslag var att den tänkte pröva innebörden av en tidigare dom i Mark- och miljööverdomstolen, där företaget Nordkalk fick klartecken till att bryta kalk i Ojnareskogen. Mest anmärkningsvärt var dock inte de snåriga formuleringarna, utan att domstolen konsekvent vägrade att förklara vad utslaget faktiskt betydde.

Visserligen är kalkbrytningen en infekterad stridsfråga, men en myndighet som inte bekymrar sig om att uttrycka sig begripligt får i längden också tufft att försvara sitt eget existensberättigande. En domstol som formulerar beslut på ett sådant sätt att de inblandade inte vet hur de ska agera för att följa det förefaller underligt världsfrånvänd.

Nå. I dag kom alltså facit. Så här lyder det:

"Högsta domstolen förordnar att, till dess något annat beslutas, vidare åtgärder för verkställighet av Mark- och miljööverdomstolens dom den 5 juli 2012 i mål M 10582-11 inte får ske."

Alltså. Avverkningarna och kalkbrytningen stoppas i väntan på ytterligare beslut. Att kalla denna nyckelmening för klarspråk är kanske att överdriva, men jämförbart med det tidigare utslaget är detta ändå närmast ett under av tydlighet. Och ännu tydligare blir det för den som läser domskälen:

"Slutsatsen blir att bolagets intresse av omedelbar verkställighet inte med erforderlig marginal väger tyngre än de intressen som talar för att ett lagakraftvunnet avgörande bör föreligga innan verkställighet får ske. Tillståndet bör därför tills vidare inte få tas i anspråk."

Och plötsligt har Högsta domstolen formulerat sig tillräckligt begripligt för att ingen ska kunna ta några spontana varv med motorsågen i Ojnareskogen och skylla allt på ogenomträngligt myndighetsspråk.

Anders