En dödsannons som bröt mot reglerna

Från år 1870 och framåt har dödsannonser blivit allt mindre religiösa. Både språket och valet av symboler pekar på individualisering och sekularisering. Det skriver Emma Bengtsson och Emilie Rifall i en C-uppsats i sociologi vid Mälardalens högskola.

I uppsatsen har de studerat 600 dödsannonser publicerade i västmanländska tidningar mellan 1870 och 2008. De konstaterar att texterna har ändrat karaktär. Från att främst ha varit informativa kännetecknas de i dag av hyllningar och hedersbetygelser. Listorna över sörjande har också blivit längre – något som enligt Emma Bengtsson och Emilie Rifall speglar att det finns status i att efterlämna många sörjande.

Trots att religiositeten har minskat i texterna behöver det inte innebära att andligheten utvecklats i samma riktning. I texterna ges i stället ofta uttryck för en mer personlig tro skräddarsydd för varje individ.

Nyligen publicerades i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter en dödsannons som bröt mot alla dessa normer. Texten hade dikterats av den 92-årige Stig Kernell strax före bortgången:

Jag är död.

Sonen Lars-Åke Kernell berättade i Expressen varför pappa Stig Kernell valde en så kort och lakonisk formulering:

Han var en speciell man med väldigt mycket humor och glimten i ögat. Och krass var han också. Det har hjälpt oss att hantera förlusten av honom i och med att han inte var ett spår rädd för döden. ... Han var intresserad av klass- och genusskillnader, som finns ända in i döden på kyrkogårdar där männen har yrkesbeteckningar och kvinnorna står med "maka" på gravstenarna. Någonstans där dök det upp en tanke att han inte ville göra så stor affär av sin bortgång och gick till begravningsbyrån i Tranås och pratade med dem. Han menade att det inte behövs så mycket mer. Det är det som ska meddelas: Nu är han död.

I Tranås Tidning och Göteborgs-Posten publicerades dock längre och mer konventionella dödsannonser. De formulerades av Stig Kernells två söner och inte av honom själv.

Anders