Hunden kopplar greppet om talet

En tisdag i juli i år stod det klart att bordercollien Chaser hade apporterat sin sista leksak. Efter några veckors sjukdom somnade hon in för gott. Hunden hade då tillsammans med husse – psykologiprofessorn John Pilley, som avled förra året – bidragit med mängder av ny kunskap om hundens förmåga att förstå mänskligt språk.

När John Pilley gick i pension bestämde han sig för att skaffa hund. Det handlade inte bara om att få en ny kamrat. Han ville också testa hur många ord han kunde lära Chaser.

När John Pilley avbröt försöket hade han lärt Chaser namnen på 1 022 leksaker. Själv behövde han ett register för att komma ihåg vad som kallades vad – men Chaser mindes alla namnen utan problem.

Hunden har en fantastisk förmåga att förstå människan. Men trots att vi har levt sida vid sida i tusentals år vet vi förvånansvärt lite om just denna typ av kommunikation. Det är inte bara hundar som Chaser som fascinerar genom sin läraktighet. Mantisräkan kommunicerar med hjälp av färger, präriehundar har olika varningar för olika typer av hot, fladdermusen sjunger kärlekssånger för sin partner och delfiner har signaturljud som fungerar som namn.

I Djurens språk berättar Eva Meijer om olika arters sätt att kommunicera både med varandra och med andra arter. Hon konstaterar att alla resonemang oundvikligen är färgade av att hon är just människa. Det kanske ligger nära till hands för en människa att betrakta myrans intelligens som underlägsen. Men ur myrans perspektiv är samarbete långt viktigare. Där excellerar också arten – medan människans (o)förmåga till samarbete skulle kunna illustreras av havererade klimatavtal, ständiga krig och slagsmål på mellandagsrean.

Om inte John Pilley hade tröttnat hade det kanske varit möjligt att lära Chaser namnen på ett oändligt antal föremål. Men inget tydde på att hon själv skulle ha kunnat lära sig att uttala alla dessa namn. Inget pekade heller på att hon – trots att hon kunde lära sig skillnaden mellan föremål och kommandon – kunde föra abstrakta resonemang om substantiv och verb. Där ligger en avgörande skillnad mellan människan och andra arter.

Eva Meijer har skrivit en faktaspäckad bok som väcker nya tankar. Med västerländsk filosofi som röd tråd diskuterar hon forskningsrön. Hon argumenterar också för en ny syn på såväl språk som djurs ställning i samhället. Djuren har, skriver Eva Meijer, talat hela tiden. Det är bara människan som inte har begripit sig på dem. Den här boken tar oss åtminstone ett steg på vägen.