Myten om ordrikaste engelskan
10 000 kronor ur egen ficka lovade jag i en söndagskrönika i Dagens Nyheter i våras den som uppfann en någorlunda vederhäftig metod att räkna antalet ord i svenskan. I vanliga fall brukar min mejlkorg digna av synpunkter, undringar och kommentarer på måndagsmorgnarna. Men den här gången behövde jag inte vada genom floden av brev. Några frågade om jag inte befarade att AI skulle kunna lösa problemet och därmed göra mig fattigare. Det var också allt.
Kanske var jag snål. Men inspirationskällan var en tävling som avgjordes i Veckojournalen 1924. Uppgiften var att bilda så många ord som möjligt ur bokstäverna i kronprinsparet. Det vinnande laget knåpade ihop 104 716 ord. En majoritet av orden var sammansättningar, en minoritet fanns i ordböckerna, åtskilliga var av slamkryparkaraktär. Gemensamt var dock att alla var fullt begripliga och korrekt bildade ord.
Segrarna belönades med 10 000 kronor – vilket motsvarar runt 350 000 i dagens penningvärde. Även om jag skulle ta ett lån och nutidsanpassa min uppfinnarbelöning skulle jag sova gott om nätterna. Visst går AI-utvecklingen snabbt. Men att en AI skulle kunna sammanställa alla tiders tal och skrift samt dessutom kunna avgöra vad som egentligen är ett ord är knappt ens en utopi.
”Inte minst engelskans påstådda överlägsenhet är mytomspunnen”
Myterna om ord är nästan lika många som dom oräkneliga orden. Inte minst engelskans påstådda överlägsenhet är mytomspunnen. Ett språkreseföretag gör till exempel sisådär reklam för sin verksamhet genom att fabulera om engelskans ordrikedom: ”Språket med flest ord är däremot engelska, som har ungefär 750 000 ord”. Det följs upp av andra påståenden som får rött ljus i alla tänkbara faktagranskningar: ”Alla länder i världen har engelskaundervisning i skolan”.
Den som lägger ihop alla enskilda ord i Svenska Akademiens ordlista, Svenska Akademiens ordbok och Svensk ordbok kommer nästan upp i lika många ord. Och dessa ordböcker täcker bara en begränsad del av svenskans ordförråd. Det behöver inte nödvändigtvis betyda – om nu det skulle ha ett värde i sig – att svenskan är ordrikare än engelskan. Men varken språkreseföretaget eller någon annan vet.
I den här artikeln berättar vi om vinnarna i Veckojournalens tävling, om vad som kan sägas vara ett ord och om varför ordböcker alltid är ofullständiga. Och om någon tror sig ha löst ordräkningsgåtan är det bara att mejla.
Trevlig läsning!
Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.
