Ljudet av svunna typer

Några spanar in genom skyltfönstret för att på förhand hitta en favorit på långbordet innanför dörren. Femton skrivmaskiner står redo, och på butiksdisken har det dukats fram tekoppar, kakfat och travar med papper. Det är brevskrivarklubb på The regional assembly of text i södra Vancouver, Kanada. Den återhållna ivern som ligger i luften när ett tjugotal människor väller över tröskeln går snart över i djup koncentration, när knatter och pling fyller lokalen.

Butiksägarna Brandy Fedoruk och Rebecca Ann Dolen hjälper till där det behövs, och förklarar hur man ”trycker på retur” när någon i tjugoårsåldern undrar. De ville starta en gratis verksamhet i sin stadsdel, och tanken föll snart på skrivmaskinerna de hade i sin pappershandel. Det hade börjat med några loppisfynd, och fyllts på med privata donationer. Nu har skrivmaskinerna blivit en kär angelägenhet för långt fler än dem som bor i kvarteret.

Kvart över sju kommer en man i fyrtioårsåldern in i butiken – alldeles för sent för att ha första tjing på en maskin. Men det gör inget. Darren Birch har med sig en egen. Han är lärare, och började använda en gammal skrivmaskin när han rättade och kommenterade sina elevers prov. Nu skriver han till och med sin masteruppsats på skrivmaskin, innan han blir tvungen att föra in texten i datorn.

– När jag använder skrivmaskinen blir jag mer koncentrerad. Jag måste ha tanken klar innan jag skriver, för jag kan inte radera och ändra hela tiden. Sedan finns ingen mejl, Twitter, Facebook eller slösurf som distraherar heller. Jag kommer in i ett annat tillstånd i mitt skrivande, säger han, och höjer blicken bort mot ena änden av långbordet.

Där borta finns en portabel Smith-Corona som han gärna vill testa innan han går härifrån.

Hemma har han tio skrivmaskiner av olika märken: Remington, Underwood, Olympia, Adler. Skrivmaskinerna har blivit ett intresse, och Darren Birch är inte ensam om sin vurm. Samma retrovindar som blåst fram vinylskivor i butikshyllorna igen tycks ha hittat en ny, lite romantiskt lagd användarskara, även åt skrivmaskinen.

Det finns även praktiska skäl till det återuppväckta intresset. I Tyskland har avslöjanden om amerikanska NSA:s digitala övervakning och farhågor för företagsspionage inneburit att efterfrågan på skrivmaskiner har ökat det senaste året. Men för de flesta handlar förstås intresset om nostalgi. Så sent som i höstas satte brittiska The Times in en högtalare på redaktionen, som skulle spela upp ljudet av skrivmaskiner i frenetiskt arbete, i syfte att främja den produktiva atmosfären. Att de flesta av de anställda aldrig har jobbat med annat än datorer tycktes spela mindre roll – ljudet är djupt symboliskt.

För Darren handlar kärleken till skrivmaskinen både om den avskalade funktionen – och om känslan.

– Jag gillar det mekaniska, att man ser hur bokstäverna hamnar på papperet. Och ingen maskin är den andra lik. Det är underbart.

Karin Wallén är frilansjournalist.