Som en gnu!

I en Flashback-tråd diskuteras vad som är det vanligaste uttrycket med gnu, vilket visar sig vara ”jag slet som en gnu!”

I svenska språket använder vi flitigt liknelser som fri som en fågel. Oftast ett adjektiv men ibland ett verb, ordet som och sedan substantivet som är en djurart. Liknelserna följer ett fast mönster, vi säger inte hungrig som ett lejon, även om lejon så klart också kan äta massor, kanske mer än en varg?

Uttrycket slita som en gnu är alltså inte så märkligt på ytan. Mönstret är trots allt etablerat i svenskan sedan århundraden. Det som är speciellt är ordets ursprung och att gnu till skillnad från andra uttryck av samma slag tycks kunna varieras i det oändliga. Det är alltså ingen slump att det är just som en gnu som kan bli föremål för en tråd på Flashback.

Lånord kan ibland hitta sin väg in i ett språk via spännande omvägar. Det finns ord i svenskan som kommer från väldigt avlägsna språk, från helt andra språkfamiljer.
Khoisanspråken är de språk som ursprungligen talades i södra Afrika, av jägar- och samlarfolk. De språken har till stor del trängts undan av bantuspråk och afrikaans – ett germanskt språk som utvecklades ur nederländska – talade av folk som kom senare till den här delen av Afrika. Några khoisanspråk finns kvar, de flesta är hotade minoritetsspråk förutom ett: khoekhoe i Namibia, som talas av ungefär 200 000 personer. Det är många modersmålstalare i sammanhanget. Khoisan är för övrigt inte en språkfamilj utan ordet brukar användas för att beteckna vad som nu anses vara åtminstone tre språkfamiljer, utan inbördes släktskap.

Vårt lånord är alltså gnu. Enligt Svenska Akademiens ordbok är gnu belagt sedan 1779, då det användes i Kungliga Vetenskaps­akademiens handlingar. Där beskrevs djuret av Anders Sparrman – som själv hade ”sedt t’Gnu i dess vilda tillstånd” – som att det hade ”ett mycket eget utseende, dels liknande en antilop, dels erinrande om hästen, men med hufvud och horn, som likna oxens”.

Svenskan har inte haft någon direktkontakt med khoisan­språk. Antagligen har ordet kommit till svenskan via tyskan eller nederländskan. Gnu används även i engelska språket, men intressant nog knappast i vare sig sydafrikansk engelska eller afrikaans, i dagens Sydafrika. I afrikaans säger man i stället wildebees, ’vilt djur’, och i engelskan wildebeest.

Gnu kommer enligt experter från språket cape khoekhoe, men det är däremot oklart från vilket ord. Gnu har möjligen sitt ursprung i ordet för ’att hoppa fram’ !noa eller ’att vara snabb’ !noë. Nu är djuret vi kallar gnu inte direkt känt för sin snabbhet, men ordet har använts för att beteckna gnu eller steenbok, ’stenantilop’, och den senare är en mycket snabb liten antilop.

Utropstecknet i ordet står för en så kallad alveolar klickkonsonant. Detta är en konsonant som skapas på ett ganska ovanligt sätt. Bakre delen av tungan nuddar mjuka gommen långt bak i munnen som för ett g, och samtidigt nuddar den främre delen av tungan en plats längre fram, i det här fallet tandvallen eller hårda gommen. Sedan dras tungan ner och luften kan flöda in i munnen, vilket ger ett klickande ljud.

Vi som pratar svenska använder egentligen också klickljud, till exempel för att mana på en häst, men i khoisanspråk så är ljuden betydelseskiljande och alltså del av språkens fonologi.
Klickkonsonanten i ordet är nasaliserad och tonande, ­vilket har lett till stavningen gnu, där klickljudet fallit bort.

Bantuspråken i Sydafrika har lånat många ord från khoisanspråk. Just detta ord har bara lånats av xhosa – Nelson Mandelas språk – vilket tyder på att lånet inte är så gammalt. Där har det blivit inqu, med den alveolara klickkonsonanten som skrivs q i xhosa, vilket då ligger närmare originalspråket. Men vår inlåning kommer som sagt snarare via tyskan, och då var nog klickkonsonanten redan borta. Lite roligt hade det allt varit med en klickkonsonant i svenskan! Som det blev nu, hade svenskan inga problem med inlåningen. Som konsonantkombination hade vi ju redan gn i ord som gno eller gnutta.

Som med andra lånord, så har detta ord sedan gått sin egen kreativa väg i svenskan. I en studentuppsats från Göteborgs universitet beskrivs hur ordet gnu används i exempel som trött som en gnu i belägg samlade i Språkbankens databaser. Många andra konstruktioner i svenska som har mönstret ’X som en Y’ (flitig som en myra, hungrig som en varg och envis som en åsna) har kanske en mer direkt relation till hur vi tänker oss att djuret i fråga beter sig och går inte att variera. Visst kan vi tänka oss att andra djur har samma typiska egenskaper – ändå har inte flitig som en duva, hungrig som en elefant och envis som en kanin riktigt samma effekt.

Men uttrycket ’X som en gnu’ visar däremot påtaglig variation och frihet hos språkbrukarna. Det används både med adjektiv och verb. Vad sägs om full som en gnu? Eller svettas som en gnu?

Uppsatsen kommer fram till att uttrycket alltid gäller något som ska uthärdas eller är fysiskt ansträngande och att det finns en bild av gnuer som stora, arbetsamma och tåliga djur.

Ett liknande bruk finns i engelskan där sweating like a wildebeest, ’svettas som en gnu’, är ganska vanligt.

Uttrycket som en gnu är ganska gammalt i svenskan. I pressen dyker det upp första gången i Dagens Nyheter 1888 när Henry Rider Haggards roman Systrarna – på originalspråket engelska Jess – publiceras som en följetong. Handlingen utspelar sig under boerkrigen i det som senare skulle bli Sydafrika. ”Jag sköt sjelf fyra af dem, två då de kommo dit och två då de flydde därifrån; den siste af dem tumlade om som en gnu”, säger Hans Coetzee om striderna mot britterna.

Här används inte uttrycket på samma sätt som det ofta gör i dag. Henry Rider Haggard beskriver i en liknelse hur en skjuten person nog rör sig ungefär som en gnu faktiskt kan tänkas göra.

Den överförda betydelsen – där djuret symboliserar olika egenskaper och gnu fungerar som en förstärkning – är belagd i pressen sedan 1933. Dagens Nyheter publicerade då en skämtsam dikt med titeln ”Gräsänklingens klagosång inför den efterlängtade frugans hemkomst” av signaturen Gambrinus II:

Hon väntas hem i morgon dag,
en kär och älskad fru.
Jag bonar golv med långa tag,
Och stönar som en gnu.

Genom åren har gnun alltså på något sätt blivit en symbol för hårt och mödosamt arbete. ”Jag är trött som en gnu”, hävdade till exempel hockeyspelaren Peter Forsberg när han 1998 anslöt till Sveriges trupp i vinter-­OS i japanska Nagano – ett citat som blev smått be­vingat. I ­regel får gnun förstärka sådant som tär på kroppen. Det talas om att slita, jobba, skriva fort och vara ­bakis, jetlaggad eller förkyld som en gnu. Men det används även mer allmänt förstärkande. I mediespråket finns exempel på personer som pinkar, lipar och är för­älskade eller sexiga som en gnu.

När någon gör något som en gnu är det alltså ett beteende som tenderar att ha extrema drag. I praktiken används uttrycket ofta i bemärkelsen ’i hög grad’. Den som svettas som en gnu svettas helt enkelt rejält. Och det är framför allt förknippat med handlingar som innebär mycket möda och stort besvär.

Nu vet du – det är därför du troligen aldrig säger jag myser som en gnu!

Eva-Marie Bloom Ström är docent i afrikanska språk vid Göteborgs universitet.

Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.