Därför är vi språkaktivister
Vårt aktiva ordförråd rymmer kanske 5 000 ord. Passivt förstår vi ungefär tio gånger så många. Men egentligen är det kanske smart användning av det aktiva ordförrådet som borde hyllas.
Kan vi ord? Ja, tiotusentals, men här handlar det bara om de få vi faktiskt använder.
Ordkunskapsprov och ordquiz får oss att tro på orden som någon sorts kunskapsområde, precis som det periodiska systemet eller Stockholms gator. Man kan lite grann eller mycket, men sällan allt. Visst finns det likheter, men skillnaderna är stora.
En likhet är att det finns fler ord än vi kan säga. Och det kommer nya varje dag, inte bara till nyordslistan i december: nya namn på varor, gator, företag, organisationer, nya termer, nya sammansättningar och förkortningar, nya modeord … Ingen kan allt, bara det vi har nytta av. Och nyordslistan är bara ett kräset urval.
I siffror brukar man säga att vi själva använder sisådär 5 000 ord (aktivt ordförråd), förstår sisådär 50 000 (passivt ordförråd) och kan hitta cirka 500 000 uppslagsord i Svenska Akademiens ordbok (inte ens det ett totalt ordförråd). Bara femmor, lätt att komma ihåg. Den lite nättare Svenska Akademiens ordlista (modernt ordförråd) har cirka 125 000, så de flesta kan ungefär hälften.
Ordlistornas värld är inte densamma som vardagens där det handlar om att använda ord snarare än att kunna dem. Det är vårt aktiva ordförråd som gör oss till kommunikativa varelser. Det passiva är viktigast när vi läser. Men också det lilla aktiva ordförrådet kräver en hel del kunskap:
Uttal med varianter: o, r, d (som man säger i ”sydstaterna”) eller o(rd) (med ett rd-uttal som i resten av landet).
Böjning och avledning: ord, ordet, orden; orda, ordade …
Matchande prepositioner: med andra ord, klä tankar i ord, ta på orden …
Och det skadar inte att ha lite hum om:
Betydelsemässiga grannar: fras, begrepp, term, stavelse …
Ord som ofta dyker upp i samma mening som ord: säga, uttal, stavning, mening, tal, tunga …
Sammansättningar: ordstäv, kraftord, ordagrant, ordspråk …
Förkortningar: m.a.o. (med andra ord)
Fasta fraser: hålla ord, ge sitt ord, stå vid sitt ord, sakna ord, begära ordet, fula ord, från ord till handling …
Och så betydelsen förstås, men den är ofta vag och tänjbar: ’del av yttrande; något som betyder något; ett par bokstäver i rad’.
Ofta kan vi också motsvarigheter i andra språk: mot, parola, sana, word, Wort …
Betydelsen kom nästan sist här därför att den är så svårfångad, framför allt för vardagens många multifunktionsord. Det finns en grundlag inom semantiken som säger att ett ord betyder just det som det betyder där det står. Och det finns en social motsvarighet: Märk inte ord! Säger jag port när jag menar ’dörr’ så betyder port just dörr just där. Visst kan det bli missförstånd, men oftast inte.
Vi är också systematiskt dåliga på systematisk ordkunskap, sådant som lexikografer är bra på. När normala språkbrukare använder det breda och luddiga ord kan språkvetaren vid behov zooma in på graford, lemma, type, token eller uppslagsord. Ordet ord duger bra i vardagen just därför att det är så brett och användbart. Det finns ändå inte en enda nu levande människa som kan ge definitivt besked om god dag/goddag är ett eller två ord, men språkvetare kan låtsas och tala om lexikal sammansättning respektive nominalfras med adjektiviskt attribut och med konventionaliserad funktion.
Vi är dessutom sällan medvetna om att nästan alla ord är flertydiga. Och ju vanligare ord desto fler betydelser. Ingen har problem med att förstå denna mening:
Hon kommer till vår kassa vid sex.
Vi besväras inte av att hon kan vara substantiv, kommer kan vara hjälpverb, vår kan vara substantiv, kassa (bland annat) kan vara en servicestation eller en summa pengar och förstås adjektiv, till kan vara verbpartikel (till exempel nicka till), vid kan vara adjektiv och sex kan vara substantiv.
”Det borde egentligen vara gigantiska problem eftersom nästan alla ord är homonyma”
Men ingen läser meningen på detta aviga vis. Vi tycks ha ett homonymfilter (bestående av sammanhang, frekvens och förväntningar) inbyggt. Så i både tal och skrift kör vi på utan att vara medvetna om eller störas av problemen, och det borde egentligen vara gigantiska problem eftersom nästan alla ord är homonyma – alltså skrivs och uttalas som andra ord men som har helt andra betydelser. Så det var knappast svårt att få ihop exempelmeningen.
Därför kan korsordskonstruktörer lura oss. Vårt homonymfilter är ju så effektivt att vi är helt insnöade på en enda betydelse och därför behöver en aha-upplevelse för att förstå vad ritbord (sex bokstäver) eller hemsida (fem bokstäver) kan bli. Facit sist i artikeln!
Filtret gör oss också helt okänsliga för logik. Ingen tycker att det är konstigt att gå in i vardagsrummet på söndagar eller att gå in i badrummet i andra ärenden än att bada. Det är helt naturligt att torka sig i ansiktet med en handduk. Sådant (och vårt språk vimlar av sådant) stör inte språkanvändningen, och då stör det inte vårt språköra heller.
Ord är helt enkelt något vi inte nödvändigtvis förstår oss på. Men användning är vi duktiga på. Den österrikiske filosofen Ludwig Wittgenstein är berömd för frasen Die Grenzen meiner Sprache bedeuten die Grenzen meiner Welt (’Mitt språks gränser är min världs gränser’). Men Wittgenstein var bara en simpel filosof och inte språkvetare, för i så fall hade han sett våra oändliga möjligheter att utvidga vårt språk, vårt vetande och vår värld genom att skapa nytt med nya ord.
Om jag vid min vanliga joggingrunda på savannen får syn på en rutig zebra, ja, då måste jag förstås snabbt skaffa fram ett ord för den. Hur skulle jag annars kunna skryta om min upptäckt? Detsamma gäller även om jag ljuger om djuret.
Enklast är en sammansättning, rutzebra, kanske en metafor, schackzebra, eller en ordlek, zebrut, eller en förkortning RZ. Det finns många sätt att hantera språkets byggklotsar. Medan Wittgenstein är låst i sina gränser låter vi, alla andra, språket springa ifatt en värld i utveckling eller också spränger vi med språkets hjälp verklighetens gränser.
Språkets möjligheter att bilda nya ord är nämligen oändliga. Teoretiskt kan alla ord bilda sammansättningar med alla, och de flesta ord kan enkelt byta ordklass: ord kan bli verbet orda, adjektivet ordig, adverbet ordigt.
I de flesta fall är det med nya, kreativa ord vi sätter igång utvecklingen. Det börjar alltid med en idé. Vi kan ordlöst tänka på ett tredimensionellt luffarschack, men idén mognar aldrig till projekt utan ett ord: 3D-schack, holospel, luffar-27:an … Språk är kreativitet, och all annan kreativitet behöver språklig kreativitet.
Och det är med ord vi visar upp världen som vi själva ser den. Metaforer kan stämma budskapet i andra tonarter. Tänk oss frasen Amanuens Andersson tog till orda. Den kan få ny klang hos både yttrandet och amanuensen:
”Språk är användbart”, brummade amanuens Andersson. Amanuensen blir en hotfull björn.
”Språk är användbart”, kvittrade amanuens Andersson. Amanuensen blir en glad fågel.
”Språk är användbart”, väste amanuens Andersson. Amanuensen blir en farlig orm.
”Språk är användbart”, röt amanuens Andersson. Amanuensen blir ett argt lejon.
”Språk är användbart”, morrade amanuens Andersson. Amanuensen blir en ilsken hund.
Eller vi kan kombinera med ”nya” verbpartiklar:
Lite käckt och tjänstvilligt: orda till
Lite ansträngt: orda fram
Helt hämningslöst: orda loss
Öppet och ärligt: orda ut
Plikttroget: orda på
Hört det förut? Kanske inte, men visst kan man använda orden på dessa eller trillimedaljoner andra sätt. Det är användaren som bestämmer. Och användaren behöver bara sitt lilla aktiva ordförråd.
Men tillbaka till quizens värld. Om ord är så användbara och användarvänliga är det ingen nackdel att kunna många. Men det är användningen som är viktigast. Glöm aldrig att ett quiz mäter ditt passiva ordförråd! Du får tyvärr aldrig poäng för hur smart du använder ditt aktiva.
Lars Melin är docent i nordiska språk vid Stockholms universitet.
Facit: hemsida = gavel; ritbord = altare.
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
Kan vi ord? Ja, tiotusentals, men här handlar det bara om de få vi faktiskt använder.
Ordkunskapsprov och ordquiz får oss att tro på orden som någon sorts kunskapsområde, precis som det periodiska systemet eller Stockholms gator. Man kan lite grann eller mycket, men sällan allt. Visst finns det likheter, men skillnaderna är stora.
En likhet är att det finns fler ord än vi kan säga. Och det kommer nya varje dag, inte bara till nyordslistan i december: nya namn på varor, gator, företag, organisationer, nya termer, nya sammansättningar och förkortningar, nya modeord … Ingen kan allt, bara det vi har nytta av. Och nyordslistan är bara ett kräset urval.
I siffror brukar man säga att vi själva använder sisådär 5 000 ord (aktivt ordförråd), förstår sisådär 50 000 (passivt ordförråd) och kan hitta cirka 500 000 uppslagsord i Svenska Akademiens ordbok (inte ens det ett totalt ordförråd). Bara femmor, lätt att komma ihåg. Den lite nättare Svenska Akademiens ordlista (modernt ordförråd) har cirka 125 000, så de flesta kan ungefär hälften.
Ordlistornas värld är inte densamma som vardagens där det handlar om att använda ord snarare än att kunna dem. Det är vårt aktiva ordförråd som gör oss till kommunikativa varelser. Det passiva är viktigast när vi läser. Men också det lilla aktiva ordförrådet kräver en hel del kunskap:
Uttal med varianter: o, r, d (som man säger i ”sydstaterna”) eller o(rd) (med ett rd-uttal som i resten av landet).
Böjning och avledning: ord, ordet, orden; orda, ordade …
Matchande prepositioner: med andra ord, klä tankar i ord, ta på orden …
Och det skadar inte att ha lite hum om:
Betydelsemässiga grannar: fras, begrepp, term, stavelse …
Ord som ofta dyker upp i samma mening som ord: säga, uttal, stavning, mening, tal, tunga …
Sammansättningar: ordstäv, kraftord, ordagrant, ordspråk …
Förkortningar: m.a.o. (med andra ord)
Fasta fraser: hålla ord, ge sitt ord, stå vid sitt ord, sakna ord, begära ordet, fula ord, från ord till handling …
Och så betydelsen förstås, men den är ofta vag och tänjbar: ’del av yttrande; något som betyder något; ett par bokstäver i rad’.
Ofta kan vi också motsvarigheter i andra språk: mot, parola, sana, word, Wort …
Betydelsen kom nästan sist här därför att den är så svårfångad, framför allt för vardagens många multifunktionsord. Det finns en grundlag inom semantiken som säger att ett ord betyder just det som det betyder där det står. Och det finns en social motsvarighet: Märk inte ord! Säger jag port när jag menar ’dörr’ så betyder port just dörr just där. Visst kan det bli missförstånd, men oftast inte.
Vi är också systematiskt dåliga på systematisk ordkunskap, sådant som lexikografer är bra på. När normala språkbrukare använder det breda och luddiga ord kan språkvetaren vid behov zooma in på graford, lemma, type, token eller uppslagsord. Ordet ord duger bra i vardagen just därför att det är så brett och användbart. Det finns ändå inte en enda nu levande människa som kan ge definitivt besked om god dag/goddag är ett eller två ord, men språkvetare kan låtsas och tala om lexikal sammansättning respektive nominalfras med adjektiviskt attribut och med konventionaliserad funktion.
Vi är dessutom sällan medvetna om att nästan alla ord är flertydiga. Och ju vanligare ord desto fler betydelser. Ingen har problem med att förstå denna mening:
Hon kommer till vår kassa vid sex.
Vi besväras inte av att hon kan vara substantiv, kommer kan vara hjälpverb, vår kan vara substantiv, kassa (bland annat) kan vara en servicestation eller en summa pengar och förstås adjektiv, till kan vara verbpartikel (till exempel nicka till), vid kan vara adjektiv och sex kan vara substantiv.
”Det borde egentligen vara gigantiska problem eftersom nästan alla ord är homonyma”
Men ingen läser meningen på detta aviga vis. Vi tycks ha ett homonymfilter (bestående av sammanhang, frekvens och förväntningar) inbyggt. Så i både tal och skrift kör vi på utan att vara medvetna om eller störas av problemen, och det borde egentligen vara gigantiska problem eftersom nästan alla ord är homonyma – alltså skrivs och uttalas som andra ord men som har helt andra betydelser. Så det var knappast svårt att få ihop exempelmeningen.
Därför kan korsordskonstruktörer lura oss. Vårt homonymfilter är ju så effektivt att vi är helt insnöade på en enda betydelse och därför behöver en aha-upplevelse för att förstå vad ritbord (sex bokstäver) eller hemsida (fem bokstäver) kan bli. Facit sist i artikeln!
Filtret gör oss också helt okänsliga för logik. Ingen tycker att det är konstigt att gå in i vardagsrummet på söndagar eller att gå in i badrummet i andra ärenden än att bada. Det är helt naturligt att torka sig i ansiktet med en handduk. Sådant (och vårt språk vimlar av sådant) stör inte språkanvändningen, och då stör det inte vårt språköra heller.
Ord är helt enkelt något vi inte nödvändigtvis förstår oss på. Men användning är vi duktiga på. Den österrikiske filosofen Ludwig Wittgenstein är berömd för frasen Die Grenzen meiner Sprache bedeuten die Grenzen meiner Welt (’Mitt språks gränser är min världs gränser’). Men Wittgenstein var bara en simpel filosof och inte språkvetare, för i så fall hade han sett våra oändliga möjligheter att utvidga vårt språk, vårt vetande och vår värld genom att skapa nytt med nya ord.
Om jag vid min vanliga joggingrunda på savannen får syn på en rutig zebra, ja, då måste jag förstås snabbt skaffa fram ett ord för den. Hur skulle jag annars kunna skryta om min upptäckt? Detsamma gäller även om jag ljuger om djuret.
Enklast är en sammansättning, rutzebra, kanske en metafor, schackzebra, eller en ordlek, zebrut, eller en förkortning RZ. Det finns många sätt att hantera språkets byggklotsar. Medan Wittgenstein är låst i sina gränser låter vi, alla andra, språket springa ifatt en värld i utveckling eller också spränger vi med språkets hjälp verklighetens gränser.
Språkets möjligheter att bilda nya ord är nämligen oändliga. Teoretiskt kan alla ord bilda sammansättningar med alla, och de flesta ord kan enkelt byta ordklass: ord kan bli verbet orda, adjektivet ordig, adverbet ordigt.
I de flesta fall är det med nya, kreativa ord vi sätter igång utvecklingen. Det börjar alltid med en idé. Vi kan ordlöst tänka på ett tredimensionellt luffarschack, men idén mognar aldrig till projekt utan ett ord: 3D-schack, holospel, luffar-27:an … Språk är kreativitet, och all annan kreativitet behöver språklig kreativitet.
Och det är med ord vi visar upp världen som vi själva ser den. Metaforer kan stämma budskapet i andra tonarter. Tänk oss frasen Amanuens Andersson tog till orda. Den kan få ny klang hos både yttrandet och amanuensen:
”Språk är användbart”, brummade amanuens Andersson. Amanuensen blir en hotfull björn.
”Språk är användbart”, kvittrade amanuens Andersson. Amanuensen blir en glad fågel.
”Språk är användbart”, väste amanuens Andersson. Amanuensen blir en farlig orm.
”Språk är användbart”, röt amanuens Andersson. Amanuensen blir ett argt lejon.
”Språk är användbart”, morrade amanuens Andersson. Amanuensen blir en ilsken hund.
Eller vi kan kombinera med ”nya” verbpartiklar:
Lite käckt och tjänstvilligt: orda till
Lite ansträngt: orda fram
Helt hämningslöst: orda loss
Öppet och ärligt: orda ut
Plikttroget: orda på
Hört det förut? Kanske inte, men visst kan man använda orden på dessa eller trillimedaljoner andra sätt. Det är användaren som bestämmer. Och användaren behöver bara sitt lilla aktiva ordförråd.
Men tillbaka till quizens värld. Om ord är så användbara och användarvänliga är det ingen nackdel att kunna många. Men det är användningen som är viktigast. Glöm aldrig att ett quiz mäter ditt passiva ordförråd! Du får tyvärr aldrig poäng för hur smart du använder ditt aktiva.
Lars Melin är docent i nordiska språk vid Stockholms universitet.
Facit: hemsida = gavel; ritbord = altare.
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
