Klicken driver dialogen framåt
”Chattberättelser” är skönlitteratur i kortformat anpassad till appar. Handlingen utvecklas i takt med att läsaren klickar fram replik efter replik. En av de författare som har börjat skriva chattberättelser är Johanna Thydell. Att de alltid består av dialoger gör att hon inte tänker på exakt samma sätt som när hon skriver en roman.
– Tydliga ramar kan vara väldigt behagligt. Man ställs inte inför lika många dramaturgiska val som när man skriver en roman, men det gäller naturligtvis att få till berättelsen inom ramarna. Det går inte att bara luta sig mot en häftig teknik, säger hon.
Johanna Thydell är också redaktör och innehållsansvarig för ljudboksföretaget Storytels satsning på chattberättelser. Det korta formatet kan vara en utmaning – men det sätter inga begränsningar för handlingen.
– Allt går att berätta. Det handlar bara om hur du gör det. Du kan inte få in ett familjeepos på 4 000 tecken. Och man måste tycka att det är härligt med dialog för att skriva, säger Johanna Thydell.
Formatet påverkar också läsningen. Det märker hon inte minst när hon själv läser chattberättelser.
– En chattberättelse ser ut som en vanlig chattkonversation, men känslan av autenticitet förstärks av att man med fingret klickar sig fram till nästa replik. Man märker på sig själv att man läser intensivt och är uppslukad av handlingen när man börjar hetstrycka på skärmen. Det är en fysisk reaktion som man inte får av en vanlig bok. Här talar vi inte om bladvändare utan snarare om tumtryckare.
